Hur vi tar livet och vad vi gör av det
Det var så skön känlsa att promenera ner till stallet i morse när det var städat och fint. Nu väntar vi på att ogräset ska dö bort och sedan ska det piffas till lite. Med vad vet jag inte än, men redan nu är det betydligt finare än igår morse.
Det är mer som ska göras också. Folk skrattade åt mig förut, men det är för att de har så förutbestämda meningar om hur saker och ting är, förblir och ska vara. Jag kör mitt race. Skiter i alla andra. Är det något jag har lyckats anamma är det: Det är inte hur vi har det, det är hur vi tar det. Det som går att göra något åt kan man köra på och förbättra på en gång. Det som känns ogörligt, det skiter man i så länge. Allt har sin tid och plats. Rätt som det är dyker det upp en lösning även på de mest underliga och konstiga sätten.
