Livet På En Kant

Jag kan utan att blinka erkänna att jag skrattar ÅT andra ganska ofta. Jag anser liksom att man får skylla sig själv. Dessutom är det fullt tillåtet att skratta åt mig för de saker som motsvarar de saker jag skrattar åt åt andra.

 

Svårare än så är det inte. Dessutom finns det inget som är så roligt som när andra klantar sig. Jag vet att några inte är beredd att hålla med mig och att några håller fullt och fast vid att skadeglädje är den enda sanna glädjen.

 

Det är ju What goes around comes around, så om man väljer att skratta åt andra får man vara beredd på att livet jävlas med ibland, men det kanske det är värt? Livet blir ju mycket roligare om det faller sig så att det händer roliga saker, som man kan skratta åt själv, än att man går runt och är bitter. Det är ändå alltför många surputtar utei världen.

 

 

Fram för mer glädje - skadeglädje or not!