Livet På En Kant

Igår blev jag damp-arg på Norton. Hur kan en häst på 23 år bete sig så illa? Lärde den sig inte i tidig ålder att gå i grimma och grimskaft?

 

Varje dag de senaste veckorna, räkna de när isen legat på backen, har han gjort samma sak. Jag kommer med en barfota häst som måste gå bakom Norton pga den också beter sig lite illa (sparkar) och Norton måste gå framför. precis när vi rundar en container och stallväggen in mot gårdsplanen (vänstersväng) gör Norton en högervolt, början till den iaf, och parkerar mitt i vägen för både häst och mig. VARJE DAG, VARJE GÅNG. Jag blir irriterad, puttar till honom i magen så att han ska maka på sig. Det är ju liksom isgata och jag kan inte gå någon annanstans. Igår gjorde han det två gånger. Jag fick damp och blev riktigt, riktigt arg.

Problemet som uppstår är att den andra hästen får ännu mer damp börjar hoppa runt, vänder runt rumpan skuttar omkring och allt blir ett enda stort kaos.

Vi fortsätter gå. Norton dampar återigen ute på isen och är dum och ouppfostrad. Han är fortfarande 23(!!!!!) och SKA kunna gå snällt i grimma och grimskaft. Jag får psykbryt igen. Norton tar det och börjar gå. Jag försöker lugna den andra som nu är ännu mer upprörd än innan. Vänder mig om och börjar gå, enbart för att snubbla över Nortons ben som han sträckt fram eftersom han hittade några strån hö på backen som han skulle äta. Hur fan kan man snubbla över ett hästben?????? HUR?????

 

Måttet blev liksom här rågat och hjärnan fullkomligt överkokad. Hur kan en häst få sitt ben i vägen så pass mycket att en människa snubblar på det? Jag vill nog inte ens veta. Jag blev superduperjätte arg iaf.

 

I morse gick han snällare och lydigare än alla andra hästar och uppförde sig exemplariskt! Inga snubbelben eller andra mupp-påhitt.