Real Time Analytics

Livet På En Kant

Ibland ska man bara hålla käften!

Publicerad 2013-03-14 10:49:55 i Vanlig vardag,

Jag lärde mig för länge sedan att ibland ska man bara vara tyst. När en person börjar behöva bekräfta sig genom att dela med sig information antingen genom att sprida ut falska saker om någon annan, eller alternativt, försöka tala om för andra att det som sägs inte är sant. Ja, då är det antagligen så att det tyvärr stämmer.
 
Den som är tyst och skiter i det har rätt. Den vet att sanningen kommer alltid fram. Vem tjänar egentligen på att behöva bekräfta något? Den som vet att den har rätt, eller den som vet att den har fel.
 
Jag har då aldrig känt att jag har behövt ringa runt till folk för att säga att jag har rätt och X har fel. Har jag fel från början har jag fel och har jag rätt har jag rätt.
 
Det har hänt mig vid 2 tillfällen. En gång när jag var uppstallad i ett katastrofalt stall där hästarna serverades mögligt hösilage(det köptes in kasserade hösilagebalar som kråkorna hackat hål i) och där man hämtade spån till hästen låg det även det giftigaste råttgiftet, som ibland även hamnade bland spånet man skulle lägga in till sin häst. Jag sa upp mina stallplatser, bad ägaren att skicka en faktura på kallhyran, vilket hon aldrig gjorde. Istället började människan ringa runt till diverse stall och säga att jag åkte runt och lurade folk. Hurdå? Jag flyttade mina hästar till stall X och pratade faktiskt inte med någon annan om det hela, annat än dit jag flyttade då jag talade om att det eventuellt kunde bli en konflikt. Hyresvärd 1 låste in mina saker som jag skulle hämta efter att jag hämtat hästarna vilket i slutändan ledde till en polisanmälan mot henne och hon fick sitta i ett polisförhör.
Gång 2: Mitt ex ringde runt och sa till de flesta av våra gemensamma vänner att jag satt hemma och grät för att han flyttat för jag visste inte hur jag skulle ha råd att betala mina hästar. Sanningen: Han ringde till mig och sa: Jag saknar dig så mycket, jag ångrar mig bla bla bla. Ni vet hela paketet. Jag svarade: Jaha? Jag kan inte säga samma sak. (Punkt!) Vill bara tillägga att de som senare spridit det här vidare träffade jag efter ett halvår. När de då frågade talade jag bara om hur det var och hur skönt det var att slippa honom. Han kändes som en fästing som växt fast i min rygg. Usch!
 
Sanningen kommer aldrig fram. Du behöver inte arbeta för den, men för att upprätthålla en lögn, eller något du inte kan stå för då behöver du arbeta.
 
Därför ser jag alltid till att ha ryggen fri. Behöver jag inte sitta och arbeta för att behålla någon form av falskhet eller lögn då kan jag ägna mig åt att arbeta för de saker som gör mig lycklig och tar mitt liv framåt. As simple as that!
 
Låt andra snacka. Det kommer aldrig att leda någon annanstans än att de blir olyckliga, får ångest och mår dåligt. I slutändan segrar ändå sanningen.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Livet På En Kant

Bloggen handlar om mina sjuka idéer och konstiga tankar. Min fritid avhandlar jag med mina hästar och Vson. Ibland gästbloggar Vson. Jag är inte normal, men det är bara att läsa några inlägg så har du snart fattat konceptet.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela