Åtgärder måste vidtas
På en punkt i mitt liv måste jag nu sätta ner foten och säga Nej!. Ibland måste man se skeppet sjunka och lämna de som inte kan överleva själva åt sitt eget öde för att rädda sig själv. Lite så känns det, som att det är bara för att rädda sig själv. Nu eller aldrig liksom.
Det känns skit, men jag känner att jag inte har något val längre. Jag har lust att sätta mig ner och gråta bara. Jag pallar fan inte, men jag måste. Det är nog så att det är lättast första gången. Här har jag sållat och sållat och sållat och inte blev det bra ändå.
Det här bevisar bara att man ska vara försiktig och tro på skitsnack som florerar. Jag har alltid påstått att man inte ska lyssna på snacket om mig för det är inte sant och rent skitsnack. Det har det också varit, men jag kanske är unik på något sätt. Andra verkar leva upp till skitsnacket som florerar om dem.
Nej, dags att ta sig i kragen och göra något åt det hela.
Nej, dags att ta sig i kragen och göra något åt det hela.
