Nu får det vara nog
I förra inlägget hette det: Jag orkar inte, nu heter det: Nu får det vara nog. Seriöst, jag kan inte ha det så här. Det får liksom vara nog. Nu har jag bokat dietist. Ok, jag kan gå ner 12 kg till utan att räknas som underviktig , men jag VILL inte. Jag är lagom som jag är. Jag är nöjd. Vikten är bra.
Däremot måste jag lära mig hantera dessa ojämna upp och nedgångar. Just nu är det verkligen så att jag äter, och äter och äter, sedan känner jag mig risig ett tag. Den här gången en hel vecka. När jag ställer mig på vågen har jag gått ner x antal kilo sedan sist. Det är fan inte ok alltså.
Imorgon blir det till att ringa läkare. Jag måste bla ta gluten-prover. Är det så jävla? Jag mår SÅÅÅÅ mycket bättre utan gluten. Idag har jag varit illamående och mått som skit hela dagen. Det är inte värt att "fuska". Dock är det bättre om jag får konstaterat att jag inte tål gluten. Man kan nämligen få bidrag. Jag skulle nog dessutom behöva bidrag för näringstillskotten och ta dem de veckor jag är som sämst. Det värsta är som sagt inte att man tynar bort, utan att alla näringsämnen försvinner ut i tomma intet - jag blir ju sjuk!
Jag vill vara frisk och uppenbarligen blir jag inte det av mig själv alltså måste jag ta tag i det hela. Om jag ska vara så här risig kan jag inte fortsätta med hästar. Hur skulle jag se ut när jag kommer igång och ska träna med hästarna då? En liten tandpetare. Nej, firsk ska jag bli och det å det snaraste.
