Man kanske måste vara lite galen
Det är nog så att man måste pendla mellan gränsen att vara totalt jävla galen och inte full galen för att lyckas och komma någonstans. Jag kör liksom bara på. Någonstans har jag tappat begreppet om hur man ska vara som människa och vad som är helt galet. Dock tycker jag om mig själv och det är så här jag är. När ni sitter där sedan på era feta rövar och funderar över hur jag lyckades vet ni någonstans ändå svaret. Det är att jag vågar.
*Jag vågar misslyckas.
*Jag vågar synas.
*Jag vågar vara mig själv.
*Jag vågar vara annorlunda.
*Jag bryr mig inte om vad ni tycker öht.
*Jag bara kör och ser målet, inga hinder eller problem.
Jag tror att ni fastnar på punkt ett. Ni vågar inte misslyckas. Ni är rädda. För mig finns inga misslyckanden, det finns bara andra vägar att gå.
