Norton - vilken klippa!
En liten middagspaus mellan ridpasset på Norton och visning av stallet har jag nu. Snacka om att Norton är en riktig gammal klippa. Superhästen nummer 1! Hur skall jag kunna leva utan honom sedan? Hur skall jag kunna bibehålla mina kunskaperna. Han är den perfektaste perfektaste.
Jag har inte ridit honom på länge och han har verkligen lagt på sig med egna idéer om vad han behöver och inte behöver göra. Själv ville han hävda på demens. Jag tror honom inte....
Efter en del trixande och fixande var vi iaf överens om att regeln: Gör jag rätt - gör han rätt fortfarande gäller. Det var en av sakerna demensen hade fört med sig att han glömt.
Det var här jag insåg vilken superklippa han är. Känslan när man rätt till sätet några cm i sadeln och den perfekta galoppen som uppstår är obetalbar. Fan alltså, vad ska jag göra när han är borta? Han visar mig ju alltid hur det är när man gör rätt och hur det ska vara. Han är ju min supertränare.
Jaja, bara att passa på att fortsätta lära sig så mycket som möjligt........helt sjukt att en häst på 23, som man haft i 11 år fortfarande kan lära en massor, men vem är väl ens bästa lärare om inte hästen själv?
