Livet På En Kant

Skam den som ger sig! Har jag äntligen hittat det jag letat efter?

Jag fungerar på ett sätt. Det är så här jag är. Ibland undrar jag om jag är dum i huvudet, men jag har insett att jag bara är så här. Andra människor är oftast nöjda, jag vill ha mer. Jag vill lyckas och jag vill göra det jag vill göra.

 

Problemet är att jag ofta vill mer än jag har resurser till just för tillfället. Med resurser menar jag att jag till exempel ville ha hästarna i mitt eget stall tidigare. Jag hade inget - idag har jag ett. Jag ger liksom inte upp trots diverse motgångar på vägen. Det är här de flesta lägger sig och ger upp.

 

Jag istället, känner mig dum och korkad ett tag, för inom mig har jag någon form av misslyckande-känsla. Jag vet, nu när jag skrev det här insåg jag att det lät riktigt korkat. Anledningen till att jag känner mig misslyckad är att jag inte kan starta det jag önskar i exakt samma ögonblick som jag kom på idén. Fascinerande va! Människohjärnan är inte klok alla gånger.

 

Iaf har jag nu letat, och letat, och letat utan att hitta det jag önskat. Till nu. Helt plötsligt uppenbarade sig lösningen, just som jag satt och skulle börja skriva det här inlägget. Tänk, jag kan lyckas, för jag gav inte upp.

Nu jävlar ska jag göra det jag vill. Det tar faktiskt några månader att hitta rätt, men jag blir bättre och bättre och duktigare och duktigare på det jag gör.

 

Ett tag trodde jag att jag hade storhetsvansinne, men är det något jag är bra på så är det att synas i skymundan och bli ihågkommen bara som jag är, trots att jag inte kommer ihåg många. Det är två egenskaper jag tänker använda på vägen dit jag vill komma. För vem får dessa två saker gratis? Det var inte förrän häromdagen jag kom på att jag har två talanger jag försökt dölja istället för att använda.