Jag ska börja hålla träningar igen
Jag bestämde mig här i veckan. Nu när möjligheterna öppnar sig i och med att vi får vår så efterlängtade ridbana tänker jag börja hålla träningar igen. Det ska bli roligt. Kan andra kan jag. Någonstans hittade jag gnistan och fick en nytändning med allt som handlade om hästar. Jag tror att det här med träningarna kan ge mig en spark i arslet och komma igång själv med tränandet också. Jag måste bara hitta en tränare.
När A försvann kändes det som att hela min hästvärld rasade samman. Jag grät inombords. Den låga av hopp som fanns i och med honom slocknade och allt rann ut i sanden. Nu har jag gett mig fan på att lyckas ändå. Jag får göra som jag gjorde sist han åkte iväg. Hitta små godbitar från olika. Lite här och där, eller försöka hitta en ny supertränare som kan ge mig lite annat.
Jag och Ante vill komma tillbaka till läget där det går framåt. Jag vill återigen ha målet med att rida 1,50. Ante kan utan problem hoppa höjden. Han är lite slow så några stjärnor i miniklasserna 1,10 tänker jag inte satsa på, även om han är extremt vändbar med superbalans. 1,50 it is!
Jag orkar inte tänka hur, jag bara vet att jag tänker ge mig fan på att ta mig dit upp igen. Nu för tiden är jag så mycket klokare än jag var då. Mer mogen i huvudet. Har vässat planen ännu mer. Hemligheterna om hur man lyckas har jag lyckats snappa åt mig genom åren. Jag ställer er frågan: Tror ni att Rolf-Göran Bengtsson kliver upp och sedan inte smörjer utrustningen efteråt? Jag tror inte att han gör det själv, men tro mig. Det lämnas inte åt slumpen. Det gör det inte hos mig heller - längre. Allt är snart i den tip-top kondition och perfektionism som jag vill ha det. Det kommer tillbaka bit för bit.
