Allt löser sig alltid!
Det gör det faktiskt. Just nu känns det ändå som att det mesta löser sig till det bättre.
Ibland känns nog en del som att det låst sig och det ser hopplöst ut. Det är svårast i de stunderna att hålla lågan uppe, men det är samtidigt det bästa att göra. Jag har haft några riktiga dalar och det gör bara att man uppskattar bergstopparna mer. Det bästa är också att ju mer man uppskattar topparna desto större kommer de att bli.
Ibland får man också göra uppoffringar, men de kanske är värda det om det kommer något bättre. Det är som när man rensar garderoben. För att få plats med något mer måste man rensa ut gammalt. Hur ska man kunna få plats med något nytt när allt är fullt av gammal skit? Man kan ta det till andra bitar i sitt liv också.
