Livet På En Kant

Två dagar utan inlägg, blev ju inte det eftersom jag skrev här nu, men nästan. Det här inlägget kommer enbart efter förfrågan om att jag skulle skriva.

 

Svaret är enkelt: Jag har inte haft lust. Jag har haft fullt upp med att ha lust att dränka mig själv och skjuta ner mig i helvetet. Dvs jag har inte mått bra. Tillsammans med sjuhundrasjuttioelva andra människor den här veckan. Det är inte mitt fel. Det är månens fel. Visste du det? Månen har tydligen stått helt fel i förhållande till alla planeter och vad det nu är så det är hens fel. Inte mitt!

 

Däremot kom jag på när jag var ut med hunden nu på eftermiddagen att jag måste sluta tycka synd om mig själv och iställlet se alla möjligheter jag har. Ikväll när jag lägger mig ska jag skriva ner allt det BRA som hänt under veckan. Det är ganska många saker. Det känns som att vissa saker faller isär och vissa saker byggs upp. Det som har varit jobbigast under veckan visste jag ändå skulle komma. Jag har liksom bett om det i attraktionslagen kan man säga. Det var kanske dags nu. Alla bitar på plats som jag sa. Däremot hade jag önskat att det hade kommit i en annan ordning och det kändes helt åt helvete först. Sedan bestämde jag mig för att tro på "universum tar alltid kortaste vägen till det du önskat". Det gäller att tro på något för att kunna blicka fram.

 

Nu ska jag alltså fortsätta se möjligheterna och blicka framåt. Jag vill tillägga följande saker:

*Jag har sjukt ont i kroppen. Igår till och med när jag la mig. Innan har det bara varit när jag klivit upp.

 

*Jag är otroligt trött och känner mig sliten, (fast jag inte gör något).

 

*Jag har haft en väldigt deppsvacka, men den går över. Ingen är mer än människa och det är VIKTIGT ATT TILLÅTA SIG SJÄLV ATT DEPPA OCH MÅ DÅLIGT. Det är väldigt viktigt tror jag.

 

Jag tror att när vi känner så börjar vi bearbeta saker vi har inom oss och bygger en bro vidare till nästa del i livet.