Livet På En Kant

Det känns som att jag helt tappat konceptet, som att livet spårat ur. Jag har tappat vägen mot målen och bara ligger och flyter som en död fisk på ytan. Likblek och utan tillstymmelse till att göra annat än att följa med vinden och vågorna.

 

Jag väntar på att någon ska komma och göra HLR så att jag kan börja simma igen. Jag har fullt upp med att göra det jag MÅSTE varje för att kunna få till att göra något utöver det. Var ska jag hitta resten av inspirationen och orken. Det börjar kännas så meningslöst. I vilken ände ska jag börja?

Nej, det här går inte. Varje dag funderar jag på vad jag ska göra. När, var och hur? Tiden får väl utvisa, men tiden är också nu. Jag vet att det borde ha varit igår, varken nu eller imorgon. Suck! Vem sa att livet skulle vara lätt att leva?