Attraktionslagen och män
Jag börjar tro på det här med attraktionslagen.
För ett tag sedan funderade jag på en sak. Jag stör mig som fan på en person. Har personer ingen plats i mitt liv vill jag att de ska försvinna. Med plats i mitt liv menar jag att de fyller en funktion. I landet ingenstans där mitt emellan bildas bara någon form av stiltje. Iaf, den här personen verkar envisas med att inte försvinna. Inte heller fyller den någon funktion i nulägen. Den är helt enkelt bara något jag stör mig på. Försvinn eller gör något känner jag! Så fungerar det.
Iaf, det jag bestämde mig för och önskade att så här ska det ske om det ska vara något. Har börjat ske. Nu kanske ni blev lite förvirrade, men jag bestämde mig för: Det här sättet, eller så skiter jag i det. Jag kommer att fortsätta på samma sätt. Blir det så blir det, annars blir det något annat. Det är ju inte så att jag bara står och väntar på att något ska ske. Så fungerar det absolut inte. Jag ägnar mina dagar åt annat som är viktigare.
Jag tänker heller inte skriva vad det är jag har tänkt mig då känns det som att allt blir förstört gällande attraktionslagen. Nej, jag ska fortsätta med annat som jag vill göra. Jag har bestämt hur och om det inte är så då finns det andra jag tittar åt istället.
