Att ha hund är som att ha barn
Ska åka iväg alldeles snart och det är ett evigt passande med att ha hund. Innan det ska jag hinna ner till stallet och fixa med lite.
Hunden behlöver ha barnvakt, kläderna ska på innan man åker, han ska ha mat, vatten och medicin. Han ska rastas etc etc etc. Det är helt enkelt som att ha ett barn, verkligen och han gör inte ett dyft själv annat än att se på en som en piga. Det är bara att offra sig själv och hjälpa den hjälplöse.
Det gör inget! Han är världens bästaste sällskap ändå och jag älskar honom med hela mitt hjärta. Speciellt de gånger jag lagt mig i sängen och han har ätit kvällsmat. Då hoppar han upp i sängen och ställer sig med huvudet mitt mot mitt, öppnar munnen och rapar mig högt i ansiktet. Sedan vänder han sig om och lägger sig och tvättar snoppen. Det är kvällsrutiner det. Hur många kan säga att de får ynnesten av den upplevelsen nästan varje kväll?
