Tillfällig formsvacka
Det känns som det just nu. Det mesta idag har iofs varit på topp. "Han" var ju här idag och det kommer över mig att han nog inte är intresserad. Då känns det bara dumt av mig att prata med honom. Det känns korkat liksom. OM jag säger till någon att jag inte vill träffa den då menar jag verkligen det. Ändrar jag mig sedan så säger jag det. Alltså är det det som skapar min ångest.
Just nu har jag ingen som jag känner så för som är i min närhet. Att jag inte vill träffa den personen. Iaf ingen som jag sagt det till. Jag tror att som jag är som person idag har jag svårt att säga så till någon. Det finns inte i min värld längre. Numer är min tanke gällande alla andra att: jag vet aldrig när jag kan behöva personen. Alltså måste jag vara "vän" med alla.
Något som irriterar mig är folk som inte kan se till att alla inte är enligt ett exakt mönster och om de faller ur det mönstret så är det dumma i huvudet. Hmm....jag har bara träffat 2 personer som betett sig så. Båda irriterar mig.
Nej, åter då till mannen. Det enda jag är rädd för är att han ska säga till mig att jag är dum i huvudet som inte fattar.
Just nu har jag ingen som jag känner så för som är i min närhet. Att jag inte vill träffa den personen. Iaf ingen som jag sagt det till. Jag tror att som jag är som person idag har jag svårt att säga så till någon. Det finns inte i min värld längre. Numer är min tanke gällande alla andra att: jag vet aldrig när jag kan behöva personen. Alltså måste jag vara "vän" med alla.
Något som irriterar mig är folk som inte kan se till att alla inte är enligt ett exakt mönster och om de faller ur det mönstret så är det dumma i huvudet. Hmm....jag har bara träffat 2 personer som betett sig så. Båda irriterar mig.
Nej, åter då till mannen. Det enda jag är rädd för är att han ska säga till mig att jag är dum i huvudet som inte fattar.
