Livet På En Kant

Livet upphör inte bara för att man är sjuk. Det är mer som att det sätts "on hold" eller någonting. Det mesta stannar upp och om jag ska vara ärlig ser jag varken ljuset i tunneln, eller något annat som skulle kunna vara slutet på eländet. Dock kan man inte sluta ha hopp.

 

Jag önskade mig tidigare att få fira nyår på ett specifikt ställe. Helt plötsligt kändes det som att det vore en omöjlighet. Det är en restaurang, den är populär dvs att det antagligen redan är fullbokat och jag har ingen aning om hur fan jag ska lyckas få ihop allt för att åka dit. Det är dock fortfarande min önskan och jag blev lite glad när det stället precis var det första jag såg när jag öppnade min facebook. För en gångs skull har jag tryckt gilla på något. När bilden nu visade sig kom jag på att jag faktiskt har lite hopp. Någonstans är ju allt möjligt.

 

Allt annat kommer också att ske som jag önskat mig. Jag vet det. Det bara är så.

 

Platsen jag ville åka till är iaf Berliner Fernsehturm och någon gång ska jag äta där.

Jag ville åka till min gröna sjö och det gjorde jag i somras. Drömmar, det måste alla ha. =)