Livet På En Kant

Ja, alltså jag hade ju börjat prata med honom och allt. Dessutom kändes det bra.Suck! Jaja, jag har ju inte dött och inget är omöjligt förrän de slagit sista spiken i kistan. Det är liksom då allt är försent, men det antar jag att ni visste sedan innan.

 

Idag ska jag bli rastad. Det ska bli roligt. Det känns som att sitta i ett fängelse, eller en isoleringscell när jag sitter här hemma. Det suger! Det är fan astråkigt, men vad ska jag göra? Om jag nu skulle få för mig att gå ut orkar jag kanske gå ca 20-30, i bästa fall 50 meter. Jag måste ju tänka på att jag ska tillbaka hela vägen också. Det är dessutom dumt att gå ut själv om nu något skulle hända. Det är fan kallt ute. Dessutom har jag säkert dubbelt så mycket kläder som alla andra på mig. Det märkte iaf ambulanspersonalen som fick klippa upp 4 tröjor på mig. Jackan lyckades de få av. Kul! =/ Dessutom klippte de upp min bästa bh. Alltså suck. Jag tänkte när jag låg i ambulansen att den går väl iaf att rädda och de hade dne gjort, då iaf. Inne på sjukhuset kom de på att de behövde klippa lite till så sagt och gjort massakerade de den totalt. Happy me!

 

Jaja, det är bara kläder. Synd att jag hade en Tommy Hilfiger pike tröja för 500:- på mig. Det var dumt. Det var liksom lite av en favorit.

 

Nåväl, huvudsaken är ju att jag lever och att jag blir frisk. Jag lovar er att TH fortfarande säljer svart pike. Jag däremot är ju unik och går inte att byta ut.