Gud, tänk om man hade kunnat få födas som man?
Jag sa ju att jag inte skulle låta några känslor ta över och det går sådär. Jag jobbar på det och bestämde mig för att den här andra är värd en chans. Vi kallar honom J så länge. Han har ju både erbjudit sig att hjälpa mig i stallet och var orolig en dag i veckan när jag inte hört av mig fast Jag skulle ha gjort det. Han verkar ju något bättre om jag säger så. Jag tycker om det faktum att han pratar engelska. Det är ju roligt.
Jag är bara så jävla orolig att han ska vara som den här förra, A, och berätta om någon jävla blogg eller något annat psykotiskt. Jag verkar ju dessutom bara träffa idioter som tänker med pitten. Jag fattar inte det här med att ha två samtidigt heller. Nej, jag är fett jävla orolig att bli blåst igen. Ärligt talat vet jag inte om jag orkar en gång till. Jag mådde så jävla dåligt i somras när jag insåg att hans jävla ex läste min blogg hundra gånger om dagen. Man tror ju liksom inte att det är sant när man fattar att det är möjligt att det kan vara så.
Det kanske var dumt att höra av sig till honom när jag läser det jag precis skrivit här ovan. Jag vet inte. Gjort är ju gjort. Någonstans hade jag ändå velat prata med honom, men han verkar ju inte ens intresserad av det. Jag ledsnade en dag på att hans ex var in på min blogg så jävla mycket och blev vän med henne på facebook. Om man läser typ 7-10 ggr per dag kan vi ju lika gärna vara vänner på fb. Det är jag inte längre. Jag tog bort henne igen och sedan har hon slutat läsa. Det är ju skönt. Han lär ju ha märkt att vi blev vänner, men jag vet inte. Om jag hade varit han och sett det hade jag nog blivit lite orolig faktiskt. Jaja, är det värre än att jag blir stalkad av fanskapet i flera månader?
Eftersom han inte ens ha svarat på att träffas för att ta en fika känns det ju som att han verkligen bara hade mig som ett substitut för henne. Jaja, life goes on. Jag vet att jag kommer att må som pesten om han kommer igen, vilket han ju troligtvis kommer att göra. Hans bil står väl kvar. Tur att allt går lättare med tiden. Gång ett lär ju vara förjävlig, sedan för varje gång jag ser honom där lär det ju gå bättre och bättre. För mig hade det känts lättare att ta den där fikan och prata lite. Då kanske jag inte hade mått som pesten, men jag antar att jag av någon anledning inte förtjänar det. Gud, tänk om man hade kunnat få födas som man.
På tal om stalkare skulle jag gärna vilja veta vem som varit in 191 ggr sedan slutet på januari, men det kanske inte den vill erkänna. Jag ser ju bara att det är från en iPhone och vilken stad.
Jag är bara så jävla orolig att han ska vara som den här förra, A, och berätta om någon jävla blogg eller något annat psykotiskt. Jag verkar ju dessutom bara träffa idioter som tänker med pitten. Jag fattar inte det här med att ha två samtidigt heller. Nej, jag är fett jävla orolig att bli blåst igen. Ärligt talat vet jag inte om jag orkar en gång till. Jag mådde så jävla dåligt i somras när jag insåg att hans jävla ex läste min blogg hundra gånger om dagen. Man tror ju liksom inte att det är sant när man fattar att det är möjligt att det kan vara så.
Det kanske var dumt att höra av sig till honom när jag läser det jag precis skrivit här ovan. Jag vet inte. Gjort är ju gjort. Någonstans hade jag ändå velat prata med honom, men han verkar ju inte ens intresserad av det. Jag ledsnade en dag på att hans ex var in på min blogg så jävla mycket och blev vän med henne på facebook. Om man läser typ 7-10 ggr per dag kan vi ju lika gärna vara vänner på fb. Det är jag inte längre. Jag tog bort henne igen och sedan har hon slutat läsa. Det är ju skönt. Han lär ju ha märkt att vi blev vänner, men jag vet inte. Om jag hade varit han och sett det hade jag nog blivit lite orolig faktiskt. Jaja, är det värre än att jag blir stalkad av fanskapet i flera månader?
Eftersom han inte ens ha svarat på att träffas för att ta en fika känns det ju som att han verkligen bara hade mig som ett substitut för henne. Jaja, life goes on. Jag vet att jag kommer att må som pesten om han kommer igen, vilket han ju troligtvis kommer att göra. Hans bil står väl kvar. Tur att allt går lättare med tiden. Gång ett lär ju vara förjävlig, sedan för varje gång jag ser honom där lär det ju gå bättre och bättre. För mig hade det känts lättare att ta den där fikan och prata lite. Då kanske jag inte hade mått som pesten, men jag antar att jag av någon anledning inte förtjänar det. Gud, tänk om man hade kunnat få födas som man.
På tal om stalkare skulle jag gärna vilja veta vem som varit in 191 ggr sedan slutet på januari, men det kanske inte den vill erkänna. Jag ser ju bara att det är från en iPhone och vilken stad.
