Livet På En Kant

Jag sket ju i den här andra. Hur jävla besviken jag än är. Tragiskt nog kan jag erkänna för er att jag fortfarande inget helle vill än att träffa honom. Det spelar ju absolut ingen som helst roll när han ändå inte vill träffa mig. Tiden läker väl alla sår antar jag. Det jag skulle kunna förlåta honom för är om han åtminstone la en lapp i stallet där han förklarade sig lite. Jag kan ju alltid svara med en lapp på garagedörren. ;-)

Nu verkar det som att jag ska ut med den här andra. Den här J. Jag kan ju inte vänta all evighet på något som uppenbarligen inte finns. Jag har ju dessutom förnedrat mig till den yttersta gränsen när jag hörde av mig till honom utan att ens få en antydan till svar. Ett nej är verkligen bättre än inget svar alls. Vad vet jag. Han kanske har träffat någon annan.

Den här J vill nu att jag bestämmer vad vi ska göra. Jag vill inte ha någon avancerad dejt utan något enkelt och inte så tillgjort. Lite avspänt sådär. Ni kan väl komma med förslag. Please, kommentera bloggen och inte fb den här gången. Tänk på att han inte pratar svenska. Han är från Irland.