Livet På En Kant

Jag har funderat under dagen på det här med daten imorgon. Det går inte. Jag känner att risken är för stor att jag blir besviken igen. Det är nog mer än jag klarar. Jag har känt känslan av besvikelsen sedan i somras är fortfarande för stor. Hur ska jag kunna lita på den personen öht? Det är svårt när man tappat allt vad förtroende för andra människor heter. Jag borde väl egentligen för min egen skull göra det här, men jag vet inte. Den här verkade dessutom bra som till och med erbjöd sig att hjälpa mig fixa stallet. Det är sjukt tungt faktiskt det som måste göras. Det är ju knappast så att någon bara dyker upp och erbjuder sig? Om inte annat skulle den personen få många plus rakt av oavsett vem det var.

Imorgon har jag hjälp i stallet och istället för att gå ut med den här J som vi då kan kalla honom borde jag fixa gallren, men som sagt det är tungt själv och någon drömprins lär ju inte stå där utanför på sin vita springare och erbjuda sig. Lättast för mig hade varit att vänta till på lördag då jag har hela dagen på mig. Jag funderar på om jag ska säga att daten är på lördag istället. Då hinner jag förbereda mig lite mer mentalt innan också. Det kanske är så att jag pallar det då.

Det blir nog lite mer funderande på det här. Det känns verkligen som att det bara är tomt just nu.

Jag lovade er iaf att skriva inlägget om hur man gör om man är ett nötarsel till man och det kommer jag att göra, men det blir inte förrän ikväll.