Lite jobbigt just nu...
...är att det två dagar i rad dykt upp en person i stallet som tidigare meddelat att den inte vill träffa mig. Det är som svårt att veta hur man ska bete sig, men jag antar att jag kör på den linje jag börjat på och helt enkelt bara låtsas som ingenting. Jag tänker ju iaf inte tränga mig på, hälsa gör jag naturligtvis, men mer än så blir det inte. Vill man inte träffa mig så vill man inte....
Förresten kan jag berätta något roligt. Häromdagen blev jag bjuden på middag av en man. Det har jag ju inte berättat. Det är lite spännande eftersom jag nu ska på semester med en och jag nog kan räkna det till 5 som visar någon form av intresse just nu. Haha! Spännande. Bara att välja och vraka, eller? Jag får väl se vad som händer helt enkelt. Nu har jag den jag ska semestra med och det känns verkligen som att han skulle göra precis allt för mig. Ni vet, det där med att ta ner månen i ett snöre, om ni kommer ihåg det jag skrev tidigare i våras. Faktum är att jag tror aldrig jag träffat någon som jag känt varit beredd att göra det innan, precis allt för mig alltså. Han och jag kan dessutom prata om (nästan) precis allt och det känns bra. Jag har dessutom kunnat "erkänna" alla mina tunga gamla bagage för honom och det är helt ok. Han som jag träffade förra sommaren blev jag mest bara rädd för att berätta då han kändes så perfekt. Det är svårt att ens komma en bråkdel dit då hela ens liv rasade samman något år innan, men ja ja. Shit happends! Det värsta var väl att jag tyckte sjukt mycket om honom och då blev det som ännu svårare att berätta.
Nu ska jag iaf på semester med han som än så länge visar mig den respekt som jag anser att jag förtjänar. Jag har däremot inte vågat lämna ut någon bloggadress med rädsla för att få något psykotiskt ex som förföljer mig här. Will never happen again! Det går ju inte att lita på andra. Det har vi ju lärt oss.
Förresten kan jag berätta något roligt. Häromdagen blev jag bjuden på middag av en man. Det har jag ju inte berättat. Det är lite spännande eftersom jag nu ska på semester med en och jag nog kan räkna det till 5 som visar någon form av intresse just nu. Haha! Spännande. Bara att välja och vraka, eller? Jag får väl se vad som händer helt enkelt. Nu har jag den jag ska semestra med och det känns verkligen som att han skulle göra precis allt för mig. Ni vet, det där med att ta ner månen i ett snöre, om ni kommer ihåg det jag skrev tidigare i våras. Faktum är att jag tror aldrig jag träffat någon som jag känt varit beredd att göra det innan, precis allt för mig alltså. Han och jag kan dessutom prata om (nästan) precis allt och det känns bra. Jag har dessutom kunnat "erkänna" alla mina tunga gamla bagage för honom och det är helt ok. Han som jag träffade förra sommaren blev jag mest bara rädd för att berätta då han kändes så perfekt. Det är svårt att ens komma en bråkdel dit då hela ens liv rasade samman något år innan, men ja ja. Shit happends! Det värsta var väl att jag tyckte sjukt mycket om honom och då blev det som ännu svårare att berätta.
Nu ska jag iaf på semester med han som än så länge visar mig den respekt som jag anser att jag förtjänar. Jag har däremot inte vågat lämna ut någon bloggadress med rädsla för att få något psykotiskt ex som förföljer mig här. Will never happen again! Det går ju inte att lita på andra. Det har vi ju lärt oss.
