Varför kan allt inte bara vara enkelt?
Förra sommaren träffade jag en person några gånger. En man alltså. Det är sällan jag har känt mig så förväntansfull som när vi hade bestämt att vi skulle träffas. Det kändes lite som att det aldrig var säkert och därför blev jag så glad varje gång jag skulle träffa honom. Nu kände uppenbarligen inte han likadant eftersom han sagt att han nu inte vill träffa mig.
Jag vet att det är patetiskt att ens tänka på honom, men jag kan som inte rå för det. Det är nog snart över, tankarna på honom alltså. Inte för att det finns någon speciell anledning, utan helt enkelt för att jag då bearbetat att det inte finns något mellan oss.
Tänk om det bara kunde vara enkelt någon gång. Jag gillar honom, han gillar mig typ. Never as simple as that.
Jaja, life goes on. Jag hoppas att jag igen i framtiden kan få uppleva samma känsla iaf. Jag antar att jag annars får leta tills jag hittar den. Det kan ju inte vara omöjligt. Det måste vara som när man rider. Har man en gång känt känslan vet man hur det ska kännas igen och då är det enkelt. As simple as that, där har vi det. Dock hoppas jag att det skulle vara med samma person för jag tror inte att man kan uppleva exakt samma sak igen och om han kom och bad mig vänta på honom skulle jag nog göra det. Hur korkat det än låter.
Ha en bra dag! =)
