Livet På En Kant

Oftast när man reser på livets väg känns det som man följer en röd tråd. Just nu känns det som jag är ute på villovägar. Varför går inget som det borde?

 

Jag ska ge er ett exempel. En måndag när jag vaknade visste jag bara att det extra superduperjätteviktigt att de kollade MB för semin just den dagen. Det är lite bök med anmälan, man ska betala in en anmälningsavgift, boka hingst osv. De börjar kolla stona kl 9 på morgonen ibland till och med 8. Jag kom ju på det här på morgonen. Det kändes bara så viktigt just då. Jag kämpade och slet som ett djur där på morgonen med att få ihop allt trots att jag var på jobbet.

 

Vet ni vad? Hästen kollades på morgonen. Det konstaterades att det fanns ägg i perfekt storlek så hon seminerades på eftermiddagen. 17 dagar senare gjordes en koll och hon var dräktig. Även vid 30 dagars kollen var hon dräktig.

Det gäller att lita på magkänslan. Just nu har jag ingen. Jag vet bara att jag har ångest. Kanske är det den som sätter kuggar i hjulen för att den röda tråden ska visa sig. Ibland hoppas jag bara att den är där när jag vaknar nästa morgon. Ibland är det som att man bara måste lita på ödet. Dessutom är det alltid som jobbigast innan allt löser sig.