Livet På En Kant

Ja, alltså jag fuckar upp på det här med svensk veterinärvård. Spruta hit och spruta dit. Vi kanske lika gärna bara kan ta och operera in en spruta i fingret på alla veterinärer. Vore inte det enklare och framför allt kanske det kunde bli lite billigare.

 

Nej, skämt åsido. Fan vad trött jag blir. Igår snurrade veterinären min häst ute på gårdsplanen och sa att den var orimligt stel i halsen. Den kunde till och med ha tillväxtrubbningar. Jag såg på. Den var stel. Fascinerande är att någon måste ha lagt en trollstav på honom under natten och givit honom en magic spell för idag var han inte så stel, eller jo vänta, nu ska jag berätta för er. Ante var stel - när jag gjorde fel. Det här kanske låter lite konstigt för er som inte känner hästen. Han må se ut som en drummel, vara ett klantarsel och se lite allmänt korkad och loj ut. Det kan jag tala om för er att han inte alls är. Tvärtom!

Ante är den känsligaste häst jag ridit och hållt på med. På ett sätt är han till och med känsligare än MB. Hon är mer självsäker än honom. Han blir dessutom lätt orolig och är kräver extremt lika rutiner.

 

Ante var halt idag också på minivolt i trav - när hästen travade obalanserat. När jag väl fick hästen att gå balanserat försvann hältan. Det var dock inte så lätt så mitt konstaterande är-hästen behöver gå mer balanserat.

 

Ante var inte alls så stel i halsen - om man inte tvingade och forcerade fram det. Sant att han var stelare än andra, men han har också en väldigt kort och ansatt hals. Han var dessutom toksned i nacken för bara två veckor sedan och har en muskelknut som heter duga på höger sida vid atlaskotan, där han dessutom ömmar vid tryck.

 

Jag ska kolla hästen själv i några dagar. Idag red jag inte. Däremot longerade jag lite för att kolla hur hästen faktiskt rör sig. Han tyckte det var jättesvårt att trava runt, men det gick bättre efter lite uppvärmning.

 

Hästen är nu behandlad enligt min specialkur. Får se hur han reagerar på det. Jag kommer att upprepa behandlingen några gånger till.

 

Veterinären sa igår att hon tyckte han var oroväckande stel i halsen. Han böjde inte alls när hon tryckte. Han gör likadant med mig. Han vill helt enkelt bli behandlad som ett sto - lämna in en ansökan. Det veterinären säger därefter är: Ska vi gå in och börja bedöva. Lederna alltså. Suck!