Är lycka och olycklig samma sak?
Känner mig lite olycklig. Det är som är jobbigt är att anledningen till att jag känner mig lite olycklig inte är något jag kan göra något åt. Det ligger som inte på mitt bord och jag kan som inte påverka det. Förhoppningsvis går det över. Jag har heller ingen att prata med om det för de flesta tycker ändå att jag är dum i huvudet när det kommer till det här, men jag kan som inte låta bli. På något sätt har jag accepterat att det är så här och väntar på att min "olycklighet" ska gå över. Annat kan jag inte göra.
Usch! Många gånger har jag tänkt att det skulle vara lättare att bo själv ute i skogen i en stuga och bara ha mina hästar och hunden. Fan, vad enkelt det skulle vara. Jag kan satsa på att bli pokerspelare eller nåt så jag slipper andra människor. Det skulle vara riktigt enkelt.
Just när det gäller den här punkten(vi kallar det så här) är jag olycklig precis varenda dag. Det är lika bra att jag erkänner det. Har precis erkänt det för mig själv och jag kan lika gärna erkänna det för er. Resten av mitt liv är jag nöjd med. Det är bara här som jag är lite(läs: ganska mycket) olycklig. Vad ni än säger tänker jag vara olycklig ett tag över det här för det är enda sättet att bearbeta det. Det är ju inte så att det på något sätt påverkar mitt övriga liv och då känns det som att det är helt och hållet upp till mig om jag vill ha det så här eller inte.
Kan ni inte acceptera att det är så här det är ur mitt perspektiv kan vi diskutera något annat. Att försöka tala om för mig vad jag ska göra är helt fel taktik. Jag är en person där du måste få mig att ändra åsikt. Jag lever alltid efter mina åsikter och enda gången jag ändrar mig gällande något är när jag själv anser att det jag ändrar till är bättre än det som var innan. Just nu vill jag ha det så här och då får det vara så. Ibland behöver man ha hoppet att leva på och det kanske är just det jag behöver nu. Hoppet om att Det finns! Är det så att det som gör en lycklig även är det som gör en olycklig?
Usch! Många gånger har jag tänkt att det skulle vara lättare att bo själv ute i skogen i en stuga och bara ha mina hästar och hunden. Fan, vad enkelt det skulle vara. Jag kan satsa på att bli pokerspelare eller nåt så jag slipper andra människor. Det skulle vara riktigt enkelt.
Just när det gäller den här punkten(vi kallar det så här) är jag olycklig precis varenda dag. Det är lika bra att jag erkänner det. Har precis erkänt det för mig själv och jag kan lika gärna erkänna det för er. Resten av mitt liv är jag nöjd med. Det är bara här som jag är lite(läs: ganska mycket) olycklig. Vad ni än säger tänker jag vara olycklig ett tag över det här för det är enda sättet att bearbeta det. Det är ju inte så att det på något sätt påverkar mitt övriga liv och då känns det som att det är helt och hållet upp till mig om jag vill ha det så här eller inte.
Kan ni inte acceptera att det är så här det är ur mitt perspektiv kan vi diskutera något annat. Att försöka tala om för mig vad jag ska göra är helt fel taktik. Jag är en person där du måste få mig att ändra åsikt. Jag lever alltid efter mina åsikter och enda gången jag ändrar mig gällande något är när jag själv anser att det jag ändrar till är bättre än det som var innan. Just nu vill jag ha det så här och då får det vara så. Ibland behöver man ha hoppet att leva på och det kanske är just det jag behöver nu. Hoppet om att Det finns! Är det så att det som gör en lycklig även är det som gör en olycklig?
