Alltså det där med engelskan har fått konsekvenser
Igår var jag upp till Hyresvärden. Jag blir alltid lite lätt paranoid. Vi pratar lite och då säger jag att jag tyckte att Irländarna, som för övrigt hade samma namn alla tre, var trevliga. Och så bla bla bla fortsätter samtalet och sedan säger han: Vad bra, då kan du ju passa på att öva på din engelska samtidigt. Alltså, jag kände ju bara Vafan! Jag är fan inte dålig på engelska. Jag är ju bra! VIsserligen har jag mest bara pratat engelska med tyskar mest och där får man ju sänka nivån på tioårsnivå, men dålig är jag fan inte.
Samtidigt fick jag lite ångest. Har de hunnit prata med honom och sagt att jag stod där och aåg jävligt korkad ut eller? Jag är ju liätt paranoid. Vi måste fundera vidare på det här.
Dagen ser ut som följer. Eftersom jag kanske måste fundera mer på det här kommer det nog någon uppdatering. Jag har också funderat på att ta kontakt med den här mannen genom att inleda starkt med ett Hej!. Vad tror ni? Är det något? Det kändes som bättre än Hejdå! eller Ska vi gå hem till dig eller mig?. Hej kändes som på lagom avancerad nivå. Alternativt att man skriver något helt galet. Det kanske jag ska göra istället och inte vara så standard.
Samtidigt fick jag lite ångest. Har de hunnit prata med honom och sagt att jag stod där och aåg jävligt korkad ut eller? Jag är ju liätt paranoid. Vi måste fundera vidare på det här.
Dagen ser ut som följer. Eftersom jag kanske måste fundera mer på det här kommer det nog någon uppdatering. Jag har också funderat på att ta kontakt med den här mannen genom att inleda starkt med ett Hej!. Vad tror ni? Är det något? Det kändes som bättre än Hejdå! eller Ska vi gå hem till dig eller mig?. Hej kändes som på lagom avancerad nivå. Alternativt att man skriver något helt galet. Det kanske jag ska göra istället och inte vara så standard.
