Funderingar hit och funderingar dit!
Jag funderade mycket igår på ditten och datten. Mycket om den där hunden. Den är en stor ångest när det kommer till mina tankar just nu. Både att det faktiskt ska hända en olycka och att det ska slå slint i min skalle och jag faktsikt sparkar till den. På ett sätt anser jag att det är fel, men till slut kommer jag inte att ha något val.
Förutom den funderar jag även på den här mannen. Igår insåg jag hur jag måste göra. Jag ska fortsätta tänka på honom, men på ett annat sätt. Jag ska tänka på det jag känner för honom, men inte om honom. Det känns som att det inte är någon ide. Han har sagt att han inte är intresserad vilket ju lett till att jag inte vill göra något. Det känns inte ens bra att gå fram och prata med honom för jag är rädd att jag bara är i vägen. Sedan tillkommer det faktum att han inte visat något intresse och det talar ju för att han verkligen menar det han sagt. Det är som dödsdömt. Jag vill verkligen inte vara efterhängsen eller i vägen och eftersom han sagt att han inte är intresserad känner jag att jag är det och då får jag ångest. Det känns fel.
Däremot känner ju inte jag annorlunda för det. Jag tänker inte ändra mig på den punkten heller FÖR känslan känns bra för mig och jag mår bra av det. När jag "lever" med känslan drar jag bra saker till mig och rätt som det är dyker det upp någon annan jag kan känna likadant för. Det är så jag tänker nu. Vad gäller han tänker jag inte göra något. Det tar massor av kraft och ansträngning för mig och eftersom han inte visar något intresse tillbaka är det meningslöst. Det bästa hade varit om han bara hade kunnat höra av sig och säga att han vill träffas. Vilket sätt spelar ingen roll. Bara att han gör det räcker. Egentligen räcker det med att han hör av sig.
