Totally honestly
Nu är jag less på blahajinläggen jag gjort ett tag. Den här bloggen gjorde jag med ett enda syfte från början och det var att skriva om mig. Jag vet att jag är konstig ibland, det är vi nog alla, men jag vill berätta varför jag är konstig. Vissa saker är för svåra att berätta eller säga rakt ut. Det är sådant man inte pratar om. Då kan det vara enklare att skriva det i en blogg. Det lite dumma med bloggen är väl att andra än de som den är tänkt för kan läsa, men jag ska skita i det i framtiden. Nu tänker jag skriva vad jag vill och jo, risken att mina kommande inlägg kan inkludera andra människor kan finnas. Det kommer dock aldrig vara elaka saker, utan fortfarande handla om mig.
I torsdags och fredags var denne Mr X vid sin bil. I torsdags orkade jag inte gå och säga hej. För det första hade jag inget ärende ner dit och för det andra kände jag att jag inte behövde. Däremot slog vi lite vad jag och en annan om att han nog skulle komma dit även fredag, mycket riktigt, det gjorde han också. Han kan förresten inte kallas för Mr X längre här på bloggen utan han kommer nu att bli kallad för MM i fortsättningen. Skit sak samma, det här är inte relevant.
Det jag vill skriva om är mig själv. Jag stör mig på att han kommer dit nu. Jag vill ju typ vara i fred och när han är där blir jag störd på ett konstigt sätt. Nu för tiden stör jag mig inte så på att hans ex går in och läser min blogg. Lite skiter jag i det och antar att ju mer tiden går desto mindre kommer jag att bry mig. Det jag stör mig är det där med vara vänner. Vara vänner betyder för mig håll dig borta och jag vill inte ha något mer med personen att göra då. Det är enklast så, för mig alltså. Nu kan jag ju inte säga åt honom att han inte får vara där, för han har ju lika stor rätt att vara där som jag har att vara hos mina hästar.
Jag tycker att det är jobbigt, men antar att det kommer att bli lättare och lättare för varje gång. Nu har jag börjat hitta annat av intresse(man alltså) och när det gäller mig gäller "bytt är bytt och kommer aldrig åter" stenhårt. Jag viker inte en tum på det, men jag har inte bytt något ännu. Jag vill vara helt ärlig mot den jag träffar med mina avsikter och känslor. Jag är bara på god väg att gå över. Det är bara det att det går lite sakta.
För att vara helt ärlig mot er här kan jag erkänna att jag någonstans långt inne fortfarande har någon form av förhoppning när det gäller honom fast jag inte borde det. Jag vet inte på vad och jag vet inte varför. Det jag vet är att hjärnan säger nej, men hjärnan och hjärtat talar inte alltid samma språk. Dessutom vet jag att jag inte borde skriva det här i ett inlägg, men jag tänker skriva sådana här inlägg i fortsättningen för det var det som var meningen med bloggen och mitt sätt att bearbeta mina egna tankar. Om ni nu väljer att läsa är det på eget bevåg.
I torsdags och fredags var denne Mr X vid sin bil. I torsdags orkade jag inte gå och säga hej. För det första hade jag inget ärende ner dit och för det andra kände jag att jag inte behövde. Däremot slog vi lite vad jag och en annan om att han nog skulle komma dit även fredag, mycket riktigt, det gjorde han också. Han kan förresten inte kallas för Mr X längre här på bloggen utan han kommer nu att bli kallad för MM i fortsättningen. Skit sak samma, det här är inte relevant.
Det jag vill skriva om är mig själv. Jag stör mig på att han kommer dit nu. Jag vill ju typ vara i fred och när han är där blir jag störd på ett konstigt sätt. Nu för tiden stör jag mig inte så på att hans ex går in och läser min blogg. Lite skiter jag i det och antar att ju mer tiden går desto mindre kommer jag att bry mig. Det jag stör mig är det där med vara vänner. Vara vänner betyder för mig håll dig borta och jag vill inte ha något mer med personen att göra då. Det är enklast så, för mig alltså. Nu kan jag ju inte säga åt honom att han inte får vara där, för han har ju lika stor rätt att vara där som jag har att vara hos mina hästar.
Jag tycker att det är jobbigt, men antar att det kommer att bli lättare och lättare för varje gång. Nu har jag börjat hitta annat av intresse(man alltså) och när det gäller mig gäller "bytt är bytt och kommer aldrig åter" stenhårt. Jag viker inte en tum på det, men jag har inte bytt något ännu. Jag vill vara helt ärlig mot den jag träffar med mina avsikter och känslor. Jag är bara på god väg att gå över. Det är bara det att det går lite sakta.
För att vara helt ärlig mot er här kan jag erkänna att jag någonstans långt inne fortfarande har någon form av förhoppning när det gäller honom fast jag inte borde det. Jag vet inte på vad och jag vet inte varför. Det jag vet är att hjärnan säger nej, men hjärnan och hjärtat talar inte alltid samma språk. Dessutom vet jag att jag inte borde skriva det här i ett inlägg, men jag tänker skriva sådana här inlägg i fortsättningen för det var det som var meningen med bloggen och mitt sätt att bearbeta mina egna tankar. Om ni nu väljer att läsa är det på eget bevåg.
