Real Time Analytics

Livet På En Kant

Ante och jag ska med equus galoppera baklänges

Publicerad 2011-09-19 22:22:22 i Ante,

Idag red jag Ante igen och han är verkligen min stjärna ändå. Idag började vi prata samma språk. Det som kallas equus. Jag vet att de flesta inte fattar vilket jag menar nu och inte visste att det fanns ett språk som kallas equus. Genom åren som jag haft häst har jag stött på de mest underliga tränare. En del har varit bra andra har varit dåliga. Någonstans tror jag ändå att vi träffas av en anledning och att varje person jag mött har något som jag kan lära mig.

En av dem, som var riktigt dålig faktiskt, pratade om hästen och dess språk equus. Faktum är att det enda jag kommer ihåg, förutom pisken han gick med min spörädda häst bakom, var att han pratade om att galoppera baklänges och hästens språk equus. Kanske, om jag fortsatt träna för honom hade jag kunnat galoppera baklänges idag. Det är något jag fortfarande inte fått till, men en dag ska jag. Jag tycker att det verkar coolt att kunna det. Något egentligt användningsområde kommer jag inte på förutom då att jag tycker att det verkar coolt. Nu tolkade dessvärre den här tränaren och jag inte equus på samma sätt så någon fortsatt träning för honom blev det inte.

Jag har istället utvecklat mitt eget equus. I min värld går ridning ut på att vi kommunicerar, jag och hästen. Det innebär att jag prövar en sak, ser om hästen förstår. Om det är något specifikt jag vill att hästen ska göra och jag vill göra det på det sättet prövar jag tillräckligt många gånger för att hästen till slut ska utföra det jag vill. Då får den beröm och eftergift. Jag upprepar sedan samma sak igen och avslutar med samma sak beröm och eftergift. Idag till exempel ville jag att Ante skulle ställa vid ganaschen och inte böja på hela halsen. Jag gjorde då hjälpen som jag tycker är rätt och han fattade ganska snabbt. Nu blev det inte någon perfekt ställning, men jag fick en början på det jag ville och han försökte.

Jag fortsatte sedan med att hålla stöd på yttertygeln utan att få kontakt med munnen på innertygeln. Det är enda sättet att få hästen att gå i rätt balans på volt i början. Jag vill när hästen är i balans att den fortsätter ställningen på volten genom att gå runt innerskänkel. Hästen bibehåller då balansen rätt på bakdelen. När jag sitter och rider runt hästarna utåtställda innan jag får dem dit jag vill undrar nog folk vad fan jag håller på med. När de sedan ser resultaten blir de förbluffade. Jag fick även till lite i galoppen, men han blev trött redan efter lite galopp i vänster varv.

Innan jag avslutade passet återgick jag till att ställa lite i nacken, alltså att han ställer vid ganaschen, och han var mycket mjukare i munnen än han var i början av passet. Det här verkar passa honom och jag ska köra på samma spår. Med Ante är det lite knepiga att han både är lat och känslig. Ridpasset idag ledde åtminstone till hur jag får hästen att öka i skritt.

Ridpasset får 9 av 10 poäng. Hästen kändes mer lösgjord än han gjort tidigare och jag kände bitvis hur han verkligen jobbade genom kroppen. Han kunde också gå i en mer avslappnad form och drog inte bara upp huvudet så fort jag tog minsta lilla i tygeln.

Vi har dock en bra bit kvar innan vi kan galoppera baklänges, för jag vet inte ens hur man gör för tillfället. Andra krumelurer kan vi snart göra. Fortare än ni kan ana. Piruetter är ju min personliga favorit, men det beskriver vi en annan gång.

Bild från i våras.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Livet På En Kant

Bloggen handlar om mina sjuka idéer och konstiga tankar. Min fritid avhandlar jag med mina hästar och Vson. Ibland gästbloggar Vson. Jag är inte normal, men det är bara att läsa några inlägg så har du snart fattat konceptet.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela