Livet På En Kant

Efter dressyrclinicen i lördags är jag lite taggad inför min kommande träning för henne. Idag gick Ante riktigt bra, eller det gör han ju varje gång nu. Där hittar jag mitt noll-läge och vi kommer till arbete efter en stund. Arbetet som blir nu är jag riktigt nöjd med.

Efter att jag ridit Ante idag tog jag även ut Norton en stund. Där var det betydligt svårare. Jag som trodde jag hade en välriden häst(det är vad de flesta andra säger), även om han för stunden är väldigt oriden och lite mindre välriden. Hjälp! Vad illa jag ridit honom innan. Vad fan har jag hållt på med egentligen? Nu fattar nog inte 90%(kanske 99%) av de som läser här skillnaden mellan välriden Norton och det jag nu upptäckte var katastrofalt. De flesta andra hästar jag ridit är ju typ helt skänkeldöda, åtminstone de jag ridit i Sverige och nu hittade jag ett sätt att förbättra min ridning ytterliggare.

Den här nya tränaren verkar spela i samma liga som min förra. De spelar en annan division. Ni fattar inte hur lycklig jag är. Om jag träffar henne imorgon måste jag fråga hur jag ska göra när noll-läget går i 190 för det var det som hände när jag red Norton. Ska bli intressant att se om jag får ett svar. Den avslutande formen Norton hade var kanon iaf så jag vill gärna fortsätta jobba med vårat noll-läge i lite långsammare fart.


Ante i stallet innan ridturen