Sanningar och konsekvenser
Ibland, eller ganska ofta faktiskt, tänker jag att mitt liv är innehållslöst, tråkigt, meningslöst, jag åstadkommer ingenting osv osv osv. Sanningen är den att jag egentligen inte har en aning om hur era liv ser ut. De flesta som skriver en blogg skriver: Idag åt jag en macka.(bilder på vilka kläder man har på sig) Åkte till jobbet/skolan. Sedan åt jag lunch. Tog tåget hem och det var en minut sent. Åt middag. La mig och sov. Nu säger jag inte att alla är så, men vem fan är intresserad av det?? Jag vet inte, jag läser inte så många bloggar och även om jag försöker tycker jag att de är tråkiga. Jag vill ju läsa OM människan, inte vad den gör.
Det där blev en liten spin-off. Inlägget skulle handla om hur tråkigt mitt liv är. Eller är det verkligen det? Har jag tråkigt? Vad gör ni andra som jag inte vet? Till saken hör att vi vet nästintill ingenting om våra medmänniskor eller vad det gör när de stänger dörren hemma. Jag vet inte om mitt liv är tråkigt jämfört med ditt. Jag vet inte heller ommitt liv är mindre innehållsrikt än ditt. Jag vet inte vad du vet om mig eller hur du uppfattar mig och det spelar nog heller ingen roll. Jag lever i min lilla bubbla och jag kör mitt race liksom. Du vet inte vad jag vill uppnå som jag känner att jag inte uppnåt. En av anledningarna till att jag inte känner att jag åstadkommit något beror ju på att jag inte uppnåt vissa mål jag satt.
Ibland sitter jag och funderar över hur jag ska komma dit. Just idag vet jag inte. Det kräver ju att man gör vissa uppoffringar och när man måste göra sådana måste man fundera över om priset är värt att betala. Är det det? Blir mitt liv verkligen bättre om jag är sådan.
Ibland också, eller nu kommer vi till något jag tänker ganska ofta, är att jag ser andra som perfekta. Det är bara för att jag ser en enda sak hos någon annan som jag också vill och då målar jag upp en bild av det perfekta livet i mitt huvud. När jag gör så blir det indirekt så att hela världen är mycket, mycket bättre än mig eftersom jag inte kan uppnå mina mål. Det är inte rimligt om vi tänker efter och jag borde sänka ribban när det gäller mig själv. Rom byggdes inte på en dag. Förra veckan gjorde jag något jag är stolt över och det skulle kunna vara en början till att uppnå mål ett.
Det där blev en liten spin-off. Inlägget skulle handla om hur tråkigt mitt liv är. Eller är det verkligen det? Har jag tråkigt? Vad gör ni andra som jag inte vet? Till saken hör att vi vet nästintill ingenting om våra medmänniskor eller vad det gör när de stänger dörren hemma. Jag vet inte om mitt liv är tråkigt jämfört med ditt. Jag vet inte heller ommitt liv är mindre innehållsrikt än ditt. Jag vet inte vad du vet om mig eller hur du uppfattar mig och det spelar nog heller ingen roll. Jag lever i min lilla bubbla och jag kör mitt race liksom. Du vet inte vad jag vill uppnå som jag känner att jag inte uppnåt. En av anledningarna till att jag inte känner att jag åstadkommit något beror ju på att jag inte uppnåt vissa mål jag satt.
Ibland sitter jag och funderar över hur jag ska komma dit. Just idag vet jag inte. Det kräver ju att man gör vissa uppoffringar och när man måste göra sådana måste man fundera över om priset är värt att betala. Är det det? Blir mitt liv verkligen bättre om jag är sådan.
Ibland också, eller nu kommer vi till något jag tänker ganska ofta, är att jag ser andra som perfekta. Det är bara för att jag ser en enda sak hos någon annan som jag också vill och då målar jag upp en bild av det perfekta livet i mitt huvud. När jag gör så blir det indirekt så att hela världen är mycket, mycket bättre än mig eftersom jag inte kan uppnå mina mål. Det är inte rimligt om vi tänker efter och jag borde sänka ribban när det gäller mig själv. Rom byggdes inte på en dag. Förra veckan gjorde jag något jag är stolt över och det skulle kunna vara en början till att uppnå mål ett.
