Livet På En Kant

Alltså det är så skönt att vakna upp till solen. Det gör hela dagen bra oavsett vad som händer. Idag känner jag mig ändå lurad på en timme, men vad gör det. Det är ju en timme längre ikväll också och då kan jag njuta av det.

Igår skrev jag ett inlägg och jag fick annan respons än jag trodde att jag skulle få. Det var ju roligt. Jag googlade också om boken jag "tipsade" om och det visade sig att skumma saker hänt andra som hittat den. Det visade sig också att författaren Lennart Lidfors skrivit en bok till och jag känner att jag blev sugen på att läsa den. Jag har inte riktigt haft någon inspiration att läsa den sista tiden, men den här boken blev jag helt plötsligt sugen på att läsa Den flytande elden som hans andra bok heter. Problemet verkar vara att den är svår att få tag i, men jag hittade några ställen där den kanske går att köpa.

Nu ska jag åka till stallet. Ante ska få gå ut idag igen och jag måste hitta några nya benlindor för han åt upp en igår. Han är helt hopplös när det gäller att ha saker på sig. Igår hade han tagit av sig båda paddarna och en benlinda, vilken han även åt upp kardborren på. Han är helt enkelt hopplös. Jag som hade tänkt att han skulle få ha benskydd på sig i hagen de första dagarna, men sist han hade det la han sig ner och åt ena skyddet. Han liksom gnagde sönder det. Det var ett Eskadron-skydd, och ni fattar nog att jag blev lite ledsen. De är ju inte direkt gratis. Han har mycket idéer, men jag tycker om honom ändå. Jag vidhåller att om han vore en människa skulle vi ha varit gifta vid det här laget. Tyvärr är han en häst, men ändå the man of my dreams.

Nu hoppas jag bara att jag ska komma igång med honom och att jag ska lyckas hitta en tränare. Jag saknar min "gamla" så otroligt mycket och jag tror att det delvis är därför som jag tappat gnistan lite. För mig finns det verkligen ingen annan tränare. Vi försod varandra så bra, han rättade mina misstag och om jag kände att jag hade problem kunde vi lösa det bara genom ett telefonsamtal. Suck! Vad ska jag göra? Jag vill ju inte träna för någon annan. Jag vet det, för jag har provat flera gånger. Nu har jag varit och tittat på flera stycken och det enda jag undrar varje gång är. Varför rättar de inte misstagen som jag ser? Jag fattar inte. De flesta missar de små sakerna som är helt avgörande. Tacksamt nog är jag talangfull, ja, jag vet i Sverige får man inte säga så, och om ni visste hur liten andel träningstimmar för tränare jag haft skulle ni inte ens tro att man kan komma dit jag kommit. I´ve got the gift liksom!