Nu är jag här igen - V alltså!
Nu har hon, bloggägaren alltså, åkt till stallet utan mig igen. När hon bara lämnar mig sådär vind för våg känner jag att jag kan ta mig friheten att skriva här igen, lite som ett straff. Jag måste ju få berätta för någon hur jag har det.
Sedan sist har det inte hänt mycket. I morse fick jag igen knacka på dörren för att hon skulle kliva upp ur sängen. Inte för att det gick så bra, men jag gjorde ett försökt iaf. Hon verkar vara ett hopplöst fall. Hur hon ska klara stallet utan mig idag förstår jag verkligen inte. Speciellt inte när hon inte ens varit där sedan i tisdags, och inte heller då kunde jag följa med och styra upp det hela.
Tangentbordet har än inte blivit hundergonomiskt anpassat och stolen det är tänkt att man ska sitta på är inte heller anpassd för en hund. Jag vet, det är illa, men tror ni att det kanske finns ett fackförbund för hundar? Jag skulle behöva gå med i det nu. Det är så svårt att göra sin röst hörd, eller rättare sagt, hörs gör jag ju, men de verkar inte riktigt fatta alla gånger.
Nej, nu måste jag gå och kontrollera status på arbetet i hemmet. Det ska ju tydligen komma folk hit idag. Vi hörs senare. Jag vill ju göra det här lite diskret så det inte märks att jag har studerat inloggningen och så till bloggen. Det tog en liten stund för jag var tvungen att låtsas som ingenting och som att jag sover när hon sitter vid datorn. Ni ska bara veta. Jag återkommer senare när jag har möjlighet och kanske, kanske att jag kan berätta någon liten hemlighet.
Sedan sist har det inte hänt mycket. I morse fick jag igen knacka på dörren för att hon skulle kliva upp ur sängen. Inte för att det gick så bra, men jag gjorde ett försökt iaf. Hon verkar vara ett hopplöst fall. Hur hon ska klara stallet utan mig idag förstår jag verkligen inte. Speciellt inte när hon inte ens varit där sedan i tisdags, och inte heller då kunde jag följa med och styra upp det hela.
Tangentbordet har än inte blivit hundergonomiskt anpassat och stolen det är tänkt att man ska sitta på är inte heller anpassd för en hund. Jag vet, det är illa, men tror ni att det kanske finns ett fackförbund för hundar? Jag skulle behöva gå med i det nu. Det är så svårt att göra sin röst hörd, eller rättare sagt, hörs gör jag ju, men de verkar inte riktigt fatta alla gånger.
Nej, nu måste jag gå och kontrollera status på arbetet i hemmet. Det ska ju tydligen komma folk hit idag. Vi hörs senare. Jag vill ju göra det här lite diskret så det inte märks att jag har studerat inloggningen och så till bloggen. Det tog en liten stund för jag var tvungen att låtsas som ingenting och som att jag sover när hon sitter vid datorn. Ni ska bara veta. Jag återkommer senare när jag har möjlighet och kanske, kanske att jag kan berätta någon liten hemlighet.
