Besviken
Det här har varit en jobbig dag mentalt, mest för min egen mentalitet för jag känner att jag svikit mig själv lite. Jag har någon eller några gånger här på bloggen skrivit hur jag vill att andra ska vara och då tycker jag att jag måste hålla samma nivå själv. Idag gjorde jag inte det.
Det är också så att jag är ganska känslig som person och tar illa vid mig för ganska mycket. Jag har jobbat mycket med mig själv med det här. Det är inget jag pratar med andra om, utan jag har gjort en liten plan hur jag ska bearbeta saker. Tidigare, för något år sedan, var det ett stort problem för mig om någon sa något som jag tog lite illa tänkte jag på det hela dagen och ofta även några dagar efteråt. Den biten har blivit bättre nu, men då har jag också jobbat väldigt mycket själv.
När någon säger något som jag tar lite illa vid mig av, mot mig då, brukar jag försöka tänka hur det vore om det vore tvärtom alltså att jag är den som sa det jag tog illa vid mig av. Jag brukar sätta mig in i situationen hur jag hade menat det mot den jag sa det till. Oftast betyder det ingenting och det är bara att strunta i det. Annars kan det vara så att den som sa det hade en dålig dag och fick till en lite otrevlig ton, men det kan ju jag ha också.
Nu var det inte mig det handlade om och jag anser att jag skulle ha stått upp för min åsikt, men det gjorde jag inte. Varför? Jo, någonstans inom mig fick jag för mig att jag skulle tappa i "popularitet", men vafan är det att vara "populär" när det var så korkat det jag hörde. Det var ju dessutom inte min åsikt. Är det bättre att vara den tysta musen? Nej, det tycker jag nog inte. Hursom är jag nu besviken på mig själv och det är värre än att vara "populär". Jag menar, mig själv måste jag stå ut 24/7 hur jag än gör. Det går liksom inte att komma ifrån. Här skulle jag kunna lägga in i texten att man är sig själv närmast, men det tänker jag inte göra idag. Jag tror att det här är något jag måste jobba vidare på. Tyvärr är det av erfarenhet som jag är tyst, om jag ska vara ärlig. Den senaste erfarenheten jag har på det här området är inte trevlig faktiskt och jag vill inte komma tillbaka till det.
Det tål att tänkas på och det är något jag måste jobba vidare på. Jag vill inte vara sån som jag var idag, men samtidigt vet jag inte om jag är beredd att betala priset det kostar att vara mig själv. Ibland kanske det är bra att bara hålla käften också. Jag har öppnat min alltför många gånger och jag vet hur förbannades tjurig jag kan vara på vissa saker. Nej, jag tror att jag funderar lite och öppnar min mun när jag kommit på hur jag vill ha det.
Det är också så att jag är ganska känslig som person och tar illa vid mig för ganska mycket. Jag har jobbat mycket med mig själv med det här. Det är inget jag pratar med andra om, utan jag har gjort en liten plan hur jag ska bearbeta saker. Tidigare, för något år sedan, var det ett stort problem för mig om någon sa något som jag tog lite illa tänkte jag på det hela dagen och ofta även några dagar efteråt. Den biten har blivit bättre nu, men då har jag också jobbat väldigt mycket själv.
När någon säger något som jag tar lite illa vid mig av, mot mig då, brukar jag försöka tänka hur det vore om det vore tvärtom alltså att jag är den som sa det jag tog illa vid mig av. Jag brukar sätta mig in i situationen hur jag hade menat det mot den jag sa det till. Oftast betyder det ingenting och det är bara att strunta i det. Annars kan det vara så att den som sa det hade en dålig dag och fick till en lite otrevlig ton, men det kan ju jag ha också.
Nu var det inte mig det handlade om och jag anser att jag skulle ha stått upp för min åsikt, men det gjorde jag inte. Varför? Jo, någonstans inom mig fick jag för mig att jag skulle tappa i "popularitet", men vafan är det att vara "populär" när det var så korkat det jag hörde. Det var ju dessutom inte min åsikt. Är det bättre att vara den tysta musen? Nej, det tycker jag nog inte. Hursom är jag nu besviken på mig själv och det är värre än att vara "populär". Jag menar, mig själv måste jag stå ut 24/7 hur jag än gör. Det går liksom inte att komma ifrån. Här skulle jag kunna lägga in i texten att man är sig själv närmast, men det tänker jag inte göra idag. Jag tror att det här är något jag måste jobba vidare på. Tyvärr är det av erfarenhet som jag är tyst, om jag ska vara ärlig. Den senaste erfarenheten jag har på det här området är inte trevlig faktiskt och jag vill inte komma tillbaka till det.
Det tål att tänkas på och det är något jag måste jobba vidare på. Jag vill inte vara sån som jag var idag, men samtidigt vet jag inte om jag är beredd att betala priset det kostar att vara mig själv. Ibland kanske det är bra att bara hålla käften också. Jag har öppnat min alltför många gånger och jag vet hur förbannades tjurig jag kan vara på vissa saker. Nej, jag tror att jag funderar lite och öppnar min mun när jag kommit på hur jag vill ha det.
