Livet På En Kant

Nu har jag lite problem här. Bara för att jag ens skriver om det här har jag en känsla av att det här inte kommer att bli bra, men nu skiter jag i det. Saker blir inte alltid bra och jag orkar inte fundera över det mer. Så är det med det!
Skit sak samma liksom. Min blogg - jag skriver vad jag vill. Läs inte om du inte är beredd att ta det som skrivits.

Ni vet det här med bekymmer. Jag har ett nu! I livet finns det som oskrivna regler. Idag ska jag ta upp en av dem. Den heter något i stil med - jag hörde av mig sist, nu är det din tur.

Jag hörde av mig sist alltså är det motpartens tur att höra av sig. Så fungerar det i min värld. Det beror iofs på hur väl man känner personen hur nitiskt man måste följa den regeln. Just i det fallet jag nu ska berätta om är den tillämpad.

Igår bestämde jag mig för att om motparten i detta inte hört av sig inom veckans slut måste jag säga upp bekantskapen. Jag vet, jag är en drastisk människa, men det fungerar så här. Det var ett noga övervägt beslut och det kommer efter funderande och övervägande. Jag hörde av mig sist, men den andra har inte hört av sig. Det innebär i min värld noll intresse och då är det så. Finito!

Till saken hör att idag kom djävulen fram, ni vet det är som att man har en djävul och en ängel på var sin sida som talar om saker. Idag var alltså djävulen framme och tyckte att jag skulle höra av mig. Why liksom? Djävulen ligger och trycker på med sina idéer om varför och än så länge har jag stått emot. Ska inte lägga mig.

Är det bara jag som har en sådan djävul, eller bär ni en inom er också? Det kanske är så att den ena sidan är mer dominant än den andra. Hos mig är det bara att konstatera att djävulssidan dominerar totalt. Det är väldigt sällan jag känner att jag har någon ängel. Den biten har djävulen sett till att jag får sköta helt på egen hand. Jaja, alla våra liv ser väl olika ut helt enkel.