Real Time Analytics

Livet På En Kant

Jag är Guds gåva till mänskligheten!

Publicerad 2011-07-14 17:56:13 i Tankar om att ha Livet På En Kant,

Igår pratade jag med en person. Vi pratade ganska länge och han fick mig att inse hur dum jag varit. Jag har på en punkt gjort exakt vad jag lovade mig själv att göra. Det var inget roligt att inse det. Jag mår faktiskt lite illa över det. Det är till och med så att jag försökte åtgärda det hela, men det gick inte heller bra.

Nu sitter jag här och ja, jag vet inte vad, men funderar ut hur jag ska lösa situationen. Jag borde egentligen skriva exakt vad det var och vad jag gjort, men risken är överhängade att personen det berör läser. Nu kanske det är så att personen inte uppfattat läget och inte fatttar att det är den det handlar om, den kanske inte fattar och blir sur för att jag skriver om det, alternativt att den fattar och tycker oj, äntligen inser puckot hur korkat det är (puckot är jag då alltså).

Den här personen jag pratade med igår vände på det hela som att jag vore den andra(som jag uppenbarligen betett mig som ett svin gentemot) och hur jag skulle reagera på mitt eget beteende. Nu är det inte något jag sagt eller gjort utan det handlar mer om min inställning och syn på förhållandet mellan mig och den andra. Det bildas alltid ett förhållande mellan människor ni vet, arbetsplats, vänner osv osv.

Som sagt lovade jag mig att inte ta min ångvält, som jag tar ut lite nu och då, och köra mitt race. Jag lovade mig själv att visa respekt och, jag vet inte om vi kan kalla det avstånd i just det här fallet. Jag var verkligen noga med att inte passera gränsen och verkligen visa den respekt som personen i fråga bad om. Dock missade jag totalt på en punkt. Ta aldrig någon för givet!!! I hate it och det gör antagligen du också. Ibland tror man verkligen att man är Guds gåva till mänskligheten. Om inte verkar jag tro det ibland. Alldeles för kaxigt. Nej, det håller inte. Om någon annan tror att jag finns där no mather what. Bara känslan av det gör att jag säger Stop! Inget mer nu, sedan tar jag mitt, går och vänder mig aldrig om. Jag kommer heller aldrig tillbaka. Den spärren är ännu obesegrad.

Igår under samtalet sa jag det rakt ut. Jag har gjort exakt det här jag precis beskrev. Så jävla dumt. Hur ska jag nu åtgärda det? Tur att jag har bra vänner som kan tala om när jag är dum i huvudet och övergår till att vara puckot, för jag erkänner: Jag har varit puckot!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Livet På En Kant

Bloggen handlar om mina sjuka idéer och konstiga tankar. Min fritid avhandlar jag med mina hästar och Vson. Ibland gästbloggar Vson. Jag är inte normal, men det är bara att läsa några inlägg så har du snart fattat konceptet.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela