...inte ens ta mina 50% att få ett ja?
Igår fick jag en släng av ångest när jag tänkte på antagningstesterna till utbildningen som jag vill gå. Det är ju egentligen bara dumt. Det är gratis att söka. Ja, testerna är svåra. De är gjorda för att man inte ska lyckas klara dem, inte inom tidsramen. MEN, det är ju tolv stycken som kommer in varje år och de ÄR från de 500 sökande. Det kan lika gärna vara jag som är en av dem. Jag kan ju inte ge upp på förhand.
Nu tänkte jag vara lite fräck och be att få göra testet som de gör när de söker in till stridspilot. Ja, det är ju inte det jag ska bli, men ett liknande test kommer jag att göra. Tänkte att jag kunde få lite försprång om jag kunde snika in mig och göra det en gång innan. Ful får man vara men inte dum.
Jag kan ju inte ge upp innan. Om det är den inställningen man har då lär man ju aldrig komma någonstans här i livet. Jag ska prova. Kommer jag inte in nu, ja, då kan jag ju söka senare. Utbildningen kommer bara att anta en annan form.
Nu tänkte jag vara lite fräck och be att få göra testet som de gör när de söker in till stridspilot. Ja, det är ju inte det jag ska bli, men ett liknande test kommer jag att göra. Tänkte att jag kunde få lite försprång om jag kunde snika in mig och göra det en gång innan. Ful får man vara men inte dum.
Jag kan ju inte ge upp innan. Om det är den inställningen man har då lär man ju aldrig komma någonstans här i livet. Jag ska prova. Kommer jag inte in nu, ja, då kan jag ju söka senare. Utbildningen kommer bara att anta en annan form.
