Helt slut=säng nu och upp tidigt imorgon
Helt slut igen. Var nu på kvällen och red Jäger och efter det känner jag mig som att jag blivit 80 år. Det gick bra att rida idag igen. Imorgon lät jag honom stå inne eftersom jag kommer att rida redan på morgonen sedan måste jag hem och lämna bilen och fixa med mina egna hästar. Imorgon ska jag rida både Norton och Ante.
Ante tycker jag faktiskt bara blir bättre och bättre. Kanske att jag löser ridhuskort under februari, men jag vet inte ännu. Då har jag möjlighet att rida dagtid och då kommer jag säkert på att det är mycket bättre att varva med att rida ut och på ridbanan. Jag får se. Jag verkar ha blivit bra på att komma på ursäkter för vissa saker, men ridhuskort i januari känns faktiskt verkligen som att det skulle vara helt meningslöst. Jag skulle hinna rida där bara på helgerna och då kan jag lika gärna rida ute eller på ridbanan de dagarna. Det enda jag saknar just nu är riktig hoppning, men det är inte heller genomförbart i ridhuset eftersom det finns en enda ridhustid och den är kl 20.30-22.00 på tisdagar och hur meningsfullt blir det? Då behöver jag också lura dit någon som kan hjälpa mig att höja sänka och helst också bära fram. Nej, ridhuskortpengarna känns mer meningsfulla att lägga på träning i något annat ridhus. Just nu är ju vädergudarna snälla och snön är suverän att rida och träna i och jag tycker personligen att det är bättre att utnyttja de tillgångarna då.
I ridhuset idag när jag red Jäger, ett annat ridhus, hörde jag några andra prata om vilken liv man lever när man sitter och rider kl 20.00 en lördagkväll. Det är tur att man vant sig med åren att inte ha något liv. Numer tänker man liksom inte så mycket på det. Det är normaliserat att rida sent en lördagkväll, men jag kan sakna de dagarna när jag bodde i Ö-vik och vi åkte till A och F och red i deras ridhus. Det var så trevligt att stanna kvar och fika efteråt. Nu blev jag nästan lite sentimental här.
Imorgon ska mina nya, och numer kallade suveräna, medryttare komma till stallet för de ville borsta lite och mocka och sådär. Hjälp!!!! Vad har jag hittat? Kan det bli bättre? Jag tycker ju egentligen att borstning är ett ont måste och faktiskt även det mesta annat i stallet är onda måsten bara. De var och red i veckan och jag kan känna att jag lite saknar den lyckan eller vad man nu kan kalla det när stallet blir avkoppling. Ni vet, den här tiden när man tycker om att bara åka ut och ta hand om hästen. Åhh, det var längesedan nu. Idag känner jag att det mesta måste vara prestationsbaserat och jag och hästarna måste utvecklas hela tiden. Det har också gjort att jag innerligt saknar min älskade tränare som tränare alltså, och faktiskt också som vän, men förhoppningsvis kommer det att se annorlunda ut igen snart.
Ante tycker jag faktiskt bara blir bättre och bättre. Kanske att jag löser ridhuskort under februari, men jag vet inte ännu. Då har jag möjlighet att rida dagtid och då kommer jag säkert på att det är mycket bättre att varva med att rida ut och på ridbanan. Jag får se. Jag verkar ha blivit bra på att komma på ursäkter för vissa saker, men ridhuskort i januari känns faktiskt verkligen som att det skulle vara helt meningslöst. Jag skulle hinna rida där bara på helgerna och då kan jag lika gärna rida ute eller på ridbanan de dagarna. Det enda jag saknar just nu är riktig hoppning, men det är inte heller genomförbart i ridhuset eftersom det finns en enda ridhustid och den är kl 20.30-22.00 på tisdagar och hur meningsfullt blir det? Då behöver jag också lura dit någon som kan hjälpa mig att höja sänka och helst också bära fram. Nej, ridhuskortpengarna känns mer meningsfulla att lägga på träning i något annat ridhus. Just nu är ju vädergudarna snälla och snön är suverän att rida och träna i och jag tycker personligen att det är bättre att utnyttja de tillgångarna då.
I ridhuset idag när jag red Jäger, ett annat ridhus, hörde jag några andra prata om vilken liv man lever när man sitter och rider kl 20.00 en lördagkväll. Det är tur att man vant sig med åren att inte ha något liv. Numer tänker man liksom inte så mycket på det. Det är normaliserat att rida sent en lördagkväll, men jag kan sakna de dagarna när jag bodde i Ö-vik och vi åkte till A och F och red i deras ridhus. Det var så trevligt att stanna kvar och fika efteråt. Nu blev jag nästan lite sentimental här.
Imorgon ska mina nya, och numer kallade suveräna, medryttare komma till stallet för de ville borsta lite och mocka och sådär. Hjälp!!!! Vad har jag hittat? Kan det bli bättre? Jag tycker ju egentligen att borstning är ett ont måste och faktiskt även det mesta annat i stallet är onda måsten bara. De var och red i veckan och jag kan känna att jag lite saknar den lyckan eller vad man nu kan kalla det när stallet blir avkoppling. Ni vet, den här tiden när man tycker om att bara åka ut och ta hand om hästen. Åhh, det var längesedan nu. Idag känner jag att det mesta måste vara prestationsbaserat och jag och hästarna måste utvecklas hela tiden. Det har också gjort att jag innerligt saknar min älskade tränare som tränare alltså, och faktiskt också som vän, men förhoppningsvis kommer det att se annorlunda ut igen snart.
