Tejpad, trashig jacka - nej, det blir ingen "modebloggare" av mig
Idag har jag egentligen lust att skriva om tråkiga saker som händer och idioter till människor, men det tänker jag inte göra. Jag har massor med åsikter om flertalet om dem, men jag håller tyst. Jag anser inte att internet är ett ställe där man talar negativt om andra. Det är så jävla lågt. Till största del beror det på att jag blev besviken på mer än en person samtidigt och att det helt enkelt inte känns roligt med någonting just nu. Tristast var nog att mina medryttare i princip ringde och nästintill sa upp sig bara för att de blev så otroligt otrevligt bemött igår när de kom till stallet. Det var alltså i princip innan de ens kommit in till stallet. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska hantera situationen, men jag kommer väl på det om någon dag. Tråkig var det iaf. Jag hoppas innerligt att det är bättre på onsdag, både för deras och min skull.
Nåväl, slut på gnället. Idag hade jag tur och kunde gå lite tidigare från jobbet. Det innebar att jag hann med en tidig buss och hann med bussen som går hela vägen till stallet. Det var perfekt. För då hade jag två timmar på mig att fixa allt innan bussen hem gick. Tro mig! Idag var det extra värt eftersom jag har ont i foten att jag mår illa. Det började igår och jag tror att det var för att jag gått nästan en mil med mina "förra" skor som är utnötta. Mina nya skor är fruktansvärt hala och det jag gått i helgen har varit på sträckor där jag inte velat gå med de skorna.
Jag började med att släppa ut MB och Norton i hagen. De hann vara ute ungefär 1,5 timme. Jag hann också ta ut Ante lite och longerade honom. Ridbanan var glashal så jag gick in i en hage istället. Medryttarna valde att inte rida igår också. Hon ringde och sa att det var så halt att de inte tyckte det var värt det och det var ett bra beslut tycker jag eftersom jag själv välde att göra samma bedömning.
Jag måste erkänna att jag är lite rädd för (Panter)Ante sedan sparken. Idag inledde han med ett skrik följt av en bakutspark som följdes av att jag blev sittandes i snön när jag dessutom halkade ner på rumpan. Sedan ser jag hästen springa åt ett helt annat håll. Jag måste säga att jag är otroligt tacksam att min tränare "A" lärde mig ett annat sätt att sätta fast longerlinan än den vanliga svenska. Annars hade jag inte lyckats hålla i hästen idag. Jag rastade iaf Ante och han tyckte det var väldigt roligt.
Det känns lite tråkigt att jag inte har mer resurser att ge honom just nu. Det är en otroligt talangfull häst och jag vet att han beter sig som ett "svin" bara för att han inte får göra utlopp för sin energi, intelligens och kapacitet. Jag har sett samma mönster hos många ryttare som köpt alldeles för svåra hästar som de sedan inte klarar av. I Antes fall är det inte det att jag inte klarar av att rida honom som jag menar med resurser utan att jag inte har möjlighet att åka iväg och träna och hinna träna och utveckla honom ordentligt hemma. Jag hoppas att jag ska få det nu när jag bytt jobb. Det är ju en av anledningarna.
Idag lyckades han dessutom ta en stor tugga av min Peak-dunjacka och den var inte gratis kan jag säga. Just nu har jag tejpat ihop en del av huvan med silvertejp. Detta för att det började flyga ut dun. Jag var också tvungen att ta loss pälskragen runt huvan eftersom han dragit loss två knappar. Personligen vet jag inte om det blir någon skillnad. Jag kände mig som trash redan idag när jag åkte pendeltåg i rusningstrafik. Imorgon lär jag ju känna mig ännu trashigare, då kommer jag dessutom att lukta av en blandning av hösilage och häst. I enlighet med resten av stilen kommer då också den silvertejpade huvan att göra sig perfekt. Som pricken över i liksom.
Jag ska seriöst gå och ta ett kort! (konstgjord paus)
Tyvärr dampar datorn så ingen bild på jackan. Förresten är det den hunden hade på sig förut så ni kan få den bilden igen.
Sedan ska ni också få se en bild på Antes luriga öga som ser ut som ett öga på en val.
Fast nog ser han lite sur ut där. Tycker att han ser gladare ut idag. Ska fixa ny bild på honom.
Och sist men inte minst kom den felande länken in. =)
Nåväl, slut på gnället. Idag hade jag tur och kunde gå lite tidigare från jobbet. Det innebar att jag hann med en tidig buss och hann med bussen som går hela vägen till stallet. Det var perfekt. För då hade jag två timmar på mig att fixa allt innan bussen hem gick. Tro mig! Idag var det extra värt eftersom jag har ont i foten att jag mår illa. Det började igår och jag tror att det var för att jag gått nästan en mil med mina "förra" skor som är utnötta. Mina nya skor är fruktansvärt hala och det jag gått i helgen har varit på sträckor där jag inte velat gå med de skorna.
Jag började med att släppa ut MB och Norton i hagen. De hann vara ute ungefär 1,5 timme. Jag hann också ta ut Ante lite och longerade honom. Ridbanan var glashal så jag gick in i en hage istället. Medryttarna valde att inte rida igår också. Hon ringde och sa att det var så halt att de inte tyckte det var värt det och det var ett bra beslut tycker jag eftersom jag själv välde att göra samma bedömning.
Jag måste erkänna att jag är lite rädd för (Panter)Ante sedan sparken. Idag inledde han med ett skrik följt av en bakutspark som följdes av att jag blev sittandes i snön när jag dessutom halkade ner på rumpan. Sedan ser jag hästen springa åt ett helt annat håll. Jag måste säga att jag är otroligt tacksam att min tränare "A" lärde mig ett annat sätt att sätta fast longerlinan än den vanliga svenska. Annars hade jag inte lyckats hålla i hästen idag. Jag rastade iaf Ante och han tyckte det var väldigt roligt.
Det känns lite tråkigt att jag inte har mer resurser att ge honom just nu. Det är en otroligt talangfull häst och jag vet att han beter sig som ett "svin" bara för att han inte får göra utlopp för sin energi, intelligens och kapacitet. Jag har sett samma mönster hos många ryttare som köpt alldeles för svåra hästar som de sedan inte klarar av. I Antes fall är det inte det att jag inte klarar av att rida honom som jag menar med resurser utan att jag inte har möjlighet att åka iväg och träna och hinna träna och utveckla honom ordentligt hemma. Jag hoppas att jag ska få det nu när jag bytt jobb. Det är ju en av anledningarna.
Idag lyckades han dessutom ta en stor tugga av min Peak-dunjacka och den var inte gratis kan jag säga. Just nu har jag tejpat ihop en del av huvan med silvertejp. Detta för att det började flyga ut dun. Jag var också tvungen att ta loss pälskragen runt huvan eftersom han dragit loss två knappar. Personligen vet jag inte om det blir någon skillnad. Jag kände mig som trash redan idag när jag åkte pendeltåg i rusningstrafik. Imorgon lär jag ju känna mig ännu trashigare, då kommer jag dessutom att lukta av en blandning av hösilage och häst. I enlighet med resten av stilen kommer då också den silvertejpade huvan att göra sig perfekt. Som pricken över i liksom.
Jag ska seriöst gå och ta ett kort! (konstgjord paus)
Tyvärr dampar datorn så ingen bild på jackan. Förresten är det den hunden hade på sig förut så ni kan få den bilden igen.
Sedan ska ni också få se en bild på Antes luriga öga som ser ut som ett öga på en val.
Fast nog ser han lite sur ut där. Tycker att han ser gladare ut idag. Ska fixa ny bild på honom.
Och sist men inte minst kom den felande länken in. =)
