Jag vet inte om vi har rätt att klaga
Sitter på mitt jobb och väntar på bussen. Känns måttligt roande eftersom jag precis missade en buss och nu inte kommer hem förrän kl 20.00. Suck och stön! Tur att det bara är den här veckan och nästa med det här schemat för jag är mer än trött nu. Efter de två veckorna har jag bara några dagar kvar och sedan slutar jag. Det känns bra. Tror att det kommer att bli bättre att göra något nytt nu. Känns som att det är dags. Jag har ändå anmält mig som timvikarie på ett annat kontor på samma jobb så jag lär väl komma och göra vissa besök igen.
idag känner jag att jag egentligen skulle behöva skriva saker som inte är så lämpliga här, det har inte med mitt jobb att göra kan jag ju säga så ni inte drar några paralleler från det förra stycket. Utan det har med lite annat i livet att göra. Ja, ja (suck) det blir nog bra alltihop igen. Ibland måste man väl nå botten för att komma uppåt. Idag känns som en bottendag.
Tidigare idag försökte jag vara lite positiv och hade flera positiva tankar, men de har som försvunnit under dagen. Jag tycker att det var skönt att vara ute och köra moppe idag på jobbet. Eftersom jag inte hunnit till stallet den här veckan så har jag ju knappt varit ute och sett dagsljus än så det var skönt att vara ute fyra timmar idag.
Imorgon blir det bussen som går kl 0500 för att jag ska hinna till stallet. Det känns lite jobbigt, men jag har liksom inget val imorgon. Jag lär ju överleva, men igår när jag kom hem var jag sjukt trött faktiskt.
Nog med pessimism nu. Det finns nog de som har det värre. Det är tex bara att läsa en sådan här artikel och sedan sluta klaga.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/omojligt-att-glomma-haitis-barn
Här på Barnfonden kan man bli fadder på ett barn. Tänk på det!
idag känner jag att jag egentligen skulle behöva skriva saker som inte är så lämpliga här, det har inte med mitt jobb att göra kan jag ju säga så ni inte drar några paralleler från det förra stycket. Utan det har med lite annat i livet att göra. Ja, ja (suck) det blir nog bra alltihop igen. Ibland måste man väl nå botten för att komma uppåt. Idag känns som en bottendag.
Tidigare idag försökte jag vara lite positiv och hade flera positiva tankar, men de har som försvunnit under dagen. Jag tycker att det var skönt att vara ute och köra moppe idag på jobbet. Eftersom jag inte hunnit till stallet den här veckan så har jag ju knappt varit ute och sett dagsljus än så det var skönt att vara ute fyra timmar idag.
Imorgon blir det bussen som går kl 0500 för att jag ska hinna till stallet. Det känns lite jobbigt, men jag har liksom inget val imorgon. Jag lär ju överleva, men igår när jag kom hem var jag sjukt trött faktiskt.
Nog med pessimism nu. Det finns nog de som har det värre. Det är tex bara att läsa en sådan här artikel och sedan sluta klaga.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/omojligt-att-glomma-haitis-barn
Här på Barnfonden kan man bli fadder på ett barn. Tänk på det!
