Livet På En Kant

Idag skulle en promenad med Ante ske och det gick lite sisådär. Jag och Ante promenerade två varv på stallplanen när han tyckte det var nog. Ja, inte nog i meningen att han vill gå in utan nog med promenad. Han tog en egen sväng. Svängen runt på stallplanen ledde först till ett gigintiskt hopp på en snövall, efter att han snubblat i den djupa snön, stillastående över 1,50. För det var ungefär så hög snövallen var. Sedan bar det av i full bocksprångsgalopp bakom stallet och vidare iväg i djupsnön. När han hållit på och galopperat längs med lösdriftshagen en stund galopperade han vidare in i en sommarhage. Där kunde jag åtminstone fånga in honom i en hage, men det var efter han hade tagit precis hela den jättehagen i full galopp.

Inte alls bra! Han har verkligen boxvila och en liten springtur var det absolut sista han ska göra. Det var skitjobbigt faktiskt. På en gång när han kom in i stallet kylde jag hans ben och jag hoppas att det hjälper.

Jag kan ju tillägga att jag typ aldrig tappar en häst, men när han började hoppa runt mig halka jag lite på snön och tappade till slut grimskaftet. Så jävla klantigt. Jag har ju hållit i värre hästar.