Sorry, men veckan lär bestå av stalkerinlägg
Om ett halvår skrattar jag nog åt det här med min "stalker". I min självbiografi kommer det nog till och med att få ett eget kapitel. Just nu måste jag nog tänka på det här en vecka och sedan är jag färdig, men en vecka brukar det ta för mig att tänka. Tyvärr så lär nog mina inlägg handla om det här under den tiden också. Jag förstår att ni vill läsa om mer intressanta saker, men sorry, ni får helt enkelt stå ut, eller inte läsa. Jag måste ju bara analysera sönder det här också. Det är så jag fungerar. Sedan är jag färdig.
Just nu sitter jag och funderar över det helt sjuka i det hela och de enda som inte tycker det är de två huvudpersonerna i storyn. Jag skrattar faktiskt redan nu. Thank god liksom att jag sa något. Jag måste se till att bli en bättre personkännare och hålla mig undan från alla knäppskallar. Jag vet, de är svårt när det gäller män, för då finns det ju bara en promille kvar, fast det borde ju gå och urskilja dem också.
Nej, det var allt för just nu. Idag tror jag att jag måste skriva ett inlägg på våran första rast som hon som är chef kallar för kafferast, vi fika- eller halvtiorasten. Om sanningen ska fram äter vi faktiskt mat. Vi är uppenbarligen hungriga människor. Ofta är det någon som äter en Billys panpizza då faktiskt. Vi är inte nyttiga och skulle Anna Skipper komma skulle hon seriöst dö på kuppen. Jag blir lite ledsen varje gång för jag glömmer alltid att ta med mig kakor, och det är för att jag glömt att köpa. =)
Det sjukaste av alltihop är nog att jag nu inte ens vill att stalkern slutar läsa. Haha, jag kanske är den sjukaste av alla ändå, men JAG är åtminstone ärlig.
Just nu sitter jag och funderar över det helt sjuka i det hela och de enda som inte tycker det är de två huvudpersonerna i storyn. Jag skrattar faktiskt redan nu. Thank god liksom att jag sa något. Jag måste se till att bli en bättre personkännare och hålla mig undan från alla knäppskallar. Jag vet, de är svårt när det gäller män, för då finns det ju bara en promille kvar, fast det borde ju gå och urskilja dem också.
Nej, det var allt för just nu. Idag tror jag att jag måste skriva ett inlägg på våran första rast som hon som är chef kallar för kafferast, vi fika- eller halvtiorasten. Om sanningen ska fram äter vi faktiskt mat. Vi är uppenbarligen hungriga människor. Ofta är det någon som äter en Billys panpizza då faktiskt. Vi är inte nyttiga och skulle Anna Skipper komma skulle hon seriöst dö på kuppen. Jag blir lite ledsen varje gång för jag glömmer alltid att ta med mig kakor, och det är för att jag glömt att köpa. =)
Det sjukaste av alltihop är nog att jag nu inte ens vill att stalkern slutar läsa. Haha, jag kanske är den sjukaste av alla ändå, men JAG är åtminstone ärlig.
