Jag är trött på att knulla. Vill du ha en väska?
Ja, man kan ju fundera över vad det betyder. Jag tror att det är olika i olika fall och olika situationer. I just det här fallet är det en stöld, från en annan blogg som stal det från titeln på en utsällning som sker nu under Pride. Nu kanske det var så att det passade in i just det här inlägget också.
Det här inlägget tänkte jag skulle handla om män och jag hade tänkt ut ett skitbra i min hjärna, men nu när jag sitter här känns den delen av hjärnan helt öde. Det är den också. Mansbiten av hjärnan är helt öde, eller rättare sagt mansdelen i mitt liv är helt öde. Tack och lov blev det självvalt nu. Det blev helt enkelt för mycket.
Jag tror någonstans att man får vad man förtjänar. Om ni visste hur många gånger jag gett män falska förhoppningar. (Jo, jag är en väldigt dålig människa). När jag var uppe i fem(!) samtidigt blev det svårt att sköta logistiken. På veckorna gick det väl någon väg, då dinns det ju fem dagar, men helgerna blev svåra. Speciellt som jag dessutom ville spendera de två dagarna på något uteställe inne i stan, antagligen för att hitta en sjätte man, eftersom om jag känner mig själv rätt, hade jag antagligen ledsnat på nummer ett vid det laget och ville byta ut denna. Ett tag levde jag så här. Det finns dock några som jag till och med kommer ihåg namnen på. Snygg-Lasse, Erik och Patrik.
Nu var det ju det här med att man får vad man förtjänar. Jag var 25 första gången jag blev dissad, och tro mig, det var jobbigt. En helt ny upplevelse. Jag fick ett nej! Det hade aldrig hänt förut. Det var fruktansvärt. Nu överlevde jag ju det och livet gick vidare. Men hjälp, vad det var jobbigt. Jag vet att jag tänkte; vad jag måste ha gjort alla de jag hade samtidigt illa. Jag trodde att det skulle räcka med en gång, men inte det inte.
Det verkar vara så att om jag träffar någon jag tycker om vill inte den ha mig. Män som vill ha mig, verkar det finnas gott om. Problemet är att till, ja, vänta hmmm.....just nu, ja då är det faktiskt 100% av dem som jag inte vill ha och då blir det så att de blir utan mig och jag blir utan dem. Tyvärr är det också så att 100% som jag vill ha vill 100% inte ha mig. Suck och stön! Varför kan det inte bara matcha jämnt?
Mitt "kärleksliv" måste vara som plus och plus. Plus och minus dras ju till varandra. Jag (jo, ni förstår väl varför jag blir plus i exemplet?) är plus och dras automatiskt till plusspoler. Nu blir det så att när man kommer nära varandra dras man automatiskt ifrån varanadra. Det är så mitt "kärleksliv" fungerar. Suck och stön! Lika bra att ge upp eller? Det är jobbigt när man måste börja leta bland minus, och även om det ter sig som att det är plus jag hittar. Visar det sig ändå vara minus i slutändan. Det konstiga är ju att de fortfarande beter sig som att de vore plus.
Jag antar att det är här man ska ge dem en biljett till Nordpolen och säga: Jag är trött på att knulla. Vill du ha en väska?
Det här inlägget tänkte jag skulle handla om män och jag hade tänkt ut ett skitbra i min hjärna, men nu när jag sitter här känns den delen av hjärnan helt öde. Det är den också. Mansbiten av hjärnan är helt öde, eller rättare sagt mansdelen i mitt liv är helt öde. Tack och lov blev det självvalt nu. Det blev helt enkelt för mycket.
Jag tror någonstans att man får vad man förtjänar. Om ni visste hur många gånger jag gett män falska förhoppningar. (Jo, jag är en väldigt dålig människa). När jag var uppe i fem(!) samtidigt blev det svårt att sköta logistiken. På veckorna gick det väl någon väg, då dinns det ju fem dagar, men helgerna blev svåra. Speciellt som jag dessutom ville spendera de två dagarna på något uteställe inne i stan, antagligen för att hitta en sjätte man, eftersom om jag känner mig själv rätt, hade jag antagligen ledsnat på nummer ett vid det laget och ville byta ut denna. Ett tag levde jag så här. Det finns dock några som jag till och med kommer ihåg namnen på. Snygg-Lasse, Erik och Patrik.
Nu var det ju det här med att man får vad man förtjänar. Jag var 25 första gången jag blev dissad, och tro mig, det var jobbigt. En helt ny upplevelse. Jag fick ett nej! Det hade aldrig hänt förut. Det var fruktansvärt. Nu överlevde jag ju det och livet gick vidare. Men hjälp, vad det var jobbigt. Jag vet att jag tänkte; vad jag måste ha gjort alla de jag hade samtidigt illa. Jag trodde att det skulle räcka med en gång, men inte det inte.
Det verkar vara så att om jag träffar någon jag tycker om vill inte den ha mig. Män som vill ha mig, verkar det finnas gott om. Problemet är att till, ja, vänta hmmm.....just nu, ja då är det faktiskt 100% av dem som jag inte vill ha och då blir det så att de blir utan mig och jag blir utan dem. Tyvärr är det också så att 100% som jag vill ha vill 100% inte ha mig. Suck och stön! Varför kan det inte bara matcha jämnt?
Mitt "kärleksliv" måste vara som plus och plus. Plus och minus dras ju till varandra. Jag (jo, ni förstår väl varför jag blir plus i exemplet?) är plus och dras automatiskt till plusspoler. Nu blir det så att när man kommer nära varandra dras man automatiskt ifrån varanadra. Det är så mitt "kärleksliv" fungerar. Suck och stön! Lika bra att ge upp eller? Det är jobbigt när man måste börja leta bland minus, och även om det ter sig som att det är plus jag hittar. Visar det sig ändå vara minus i slutändan. Det konstiga är ju att de fortfarande beter sig som att de vore plus.
Jag antar att det är här man ska ge dem en biljett till Nordpolen och säga: Jag är trött på att knulla. Vill du ha en väska?
