En befrielse
Helgen har varit utan stalkerbesök och ni kan inte ana vilken befrielse det är. Det känns som att jag kan andas igen. Jag fattade inte själv vilken plåga det varit. Nu får vi bara hoppas att jag även slipper besök i stallet. Om inte annat är det ju bara att jag går åt ett annat håll. Jag förstår om ni har svårt att förstå att det varit jobbigt, för på ett sätt känns det rätt löjligt. Grejen är den att ibland vet man inte hur man reagerar på olika situationer och nu var det på sätt och vis något gammalt som spökat. Hade jag inte varit med om det hade jag kanske reagerat annorlunda på alltihop. Allt han hade behövt göra var att säga till. Känns ju som att de två får lösa sina egna problem. För om jag ska vara ärlig har jag svårt att tro att hon släppt honom om hon nu måste vara halvt besatt av mig och varför ska han berätta att han träffat någon ny fem dagar efter att vi träffats? Han hade ju ändå sagt att han inte ville något mer med mig då. Sedan ändrade han sig igen.
