Den största rädslan hos oss alla
Vi är alla rädda för något. Ingen som läser här nu kan nog påstå att det inte finns något den inte är rädd för. Stora saker, och små saker. Det är bara vi själva som sätter gränsen för vad vi är rädd för.
Den absolut största rädslan hos oss alla är att vi ska misslyckas. I allt! Precis allt kan vi misslyckas med. Det är så.
Faktum är att vi alla är en stor bunt misslyckade jävlar. Jag är det. Du är det. Allihop! Ingen går att räkna bort i det stora misslyckandet. Sorry, för att jag nu talar om för dig att du inte är unik gällande att vara misslyckad i något.
Grejen är att det är Du som anser att Du är misslyckad. Inte jag. Bara du. Jag har inte samma rädsla för att misslyckas med just exakt den saken som du är så förbannades rädd att misslyckas med. Den största rädslan att misslyckas handlar om barn och pengar, mest barn. Det är de farligaste sakerna att ha att göra med. Sorry igen, men båda de sakerna upplever de flesta personer förr eller senare i sitt liv. Våra liv ser aldrig likadana ut och så kommer det alltid att vara.
Jag tror inte att de flesta som känner mig anser mig som misslyckad, men det gör jag. På Ett plan. Inte flera. I övrigt anser jag mig vara en ganska lyckad människa, som tyvärr tog ett snedsteg en gång i livet. Stukningen efter det lever kvar. Likaså jag. Men med en skillnad.
Det "misslyckandet" gjorde mig till vad Jag anser är en bättre människa. Är jag då misslyckad? Egentligen inte, det inser jag själv, men jag anser mig fortfarande misslyckad. Det finns garanterat något i ditt liv som du tänker på just nu som är ditt eget misslyckande.
En del känner till mitt misslyckande, men jag tror att ni inte anser mig vara en sämre människa för det. Och jag hoppas innerligt att jag har rätt.
Jag tror att när jag är vän med mitt misslyckande och har accepterat att då är jag beredd att resa vidare med det nedpackat i bagaget. Jag kommer att möta nya misslyckanden efter det, men det ingår i att leva ett liv på den här jorden. Vänd på saker och se det ur den som står mitt emot dig. Hur skulle du se på dig om du var den? Just det. Där har du alltid ditt svar.
Den absolut största rädslan hos oss alla är att vi ska misslyckas. I allt! Precis allt kan vi misslyckas med. Det är så.
Faktum är att vi alla är en stor bunt misslyckade jävlar. Jag är det. Du är det. Allihop! Ingen går att räkna bort i det stora misslyckandet. Sorry, för att jag nu talar om för dig att du inte är unik gällande att vara misslyckad i något.
Grejen är att det är Du som anser att Du är misslyckad. Inte jag. Bara du. Jag har inte samma rädsla för att misslyckas med just exakt den saken som du är så förbannades rädd att misslyckas med. Den största rädslan att misslyckas handlar om barn och pengar, mest barn. Det är de farligaste sakerna att ha att göra med. Sorry igen, men båda de sakerna upplever de flesta personer förr eller senare i sitt liv. Våra liv ser aldrig likadana ut och så kommer det alltid att vara.
Jag tror inte att de flesta som känner mig anser mig som misslyckad, men det gör jag. På Ett plan. Inte flera. I övrigt anser jag mig vara en ganska lyckad människa, som tyvärr tog ett snedsteg en gång i livet. Stukningen efter det lever kvar. Likaså jag. Men med en skillnad.
Det "misslyckandet" gjorde mig till vad Jag anser är en bättre människa. Är jag då misslyckad? Egentligen inte, det inser jag själv, men jag anser mig fortfarande misslyckad. Det finns garanterat något i ditt liv som du tänker på just nu som är ditt eget misslyckande.
En del känner till mitt misslyckande, men jag tror att ni inte anser mig vara en sämre människa för det. Och jag hoppas innerligt att jag har rätt.
Jag tror att när jag är vän med mitt misslyckande och har accepterat att då är jag beredd att resa vidare med det nedpackat i bagaget. Jag kommer att möta nya misslyckanden efter det, men det ingår i att leva ett liv på den här jorden. Vänd på saker och se det ur den som står mitt emot dig. Hur skulle du se på dig om du var den? Just det. Där har du alltid ditt svar.
