Usch!
Jag sitter och gruvar mig nu och drar ut på tiden. Jag ska åka och göra en sådan här jobbig sak, ni vet, en sådan här som man inte vill, men är så illa tvungen. Just nu tror jag att jag har hittat på allt för att slippa, men jag kan inte slippa, utan måste och jag lider verkligen nu.
Det sjuka är att jag vet att jag kommer att känna det som en befrielse och lättnad när det väl är gjort och det kommer att bli så otroligt skönt och öppna nya möjligheter. Det låter helt bakvänt, men det är så här vissa saker i livet fungerar. Jag vet att det kommer att bli toppen efteråt.
Ibland undrar jag om det är det nya man är rädd för och vad som kommer att hända då, men egentligen är ju det bara onödigt. Livet är som en resa och det är bara att försöka leta upp första klass var man än reser, för första klass finns även i den varmaste bussen i det kargaste landskap. Det är bara vad man gör det till!
Det sjuka är att jag vet att jag kommer att känna det som en befrielse och lättnad när det väl är gjort och det kommer att bli så otroligt skönt och öppna nya möjligheter. Det låter helt bakvänt, men det är så här vissa saker i livet fungerar. Jag vet att det kommer att bli toppen efteråt.
Ibland undrar jag om det är det nya man är rädd för och vad som kommer att hända då, men egentligen är ju det bara onödigt. Livet är som en resa och det är bara att försöka leta upp första klass var man än reser, för första klass finns även i den varmaste bussen i det kargaste landskap. Det är bara vad man gör det till!
