Livet På En Kant

Idag är det nyårsafton och det är inte min favorithögtid direkt. Av de 10 senaste nyårsaftnarna tror jag att jag har lyckats att "fira" ungefär hälften av dem. Det var faktiskt egentligen helt ofrivlligt. Den första då, år 2000, låg jag och hade influensa och det var verkligen ingen höjdare. Tanken från början var att jag skulle till Edsbergs hos en kompis på fest, men det var liksom inte möjligt. Istället fick jag ligga och frysa med feber i soffan hemma och jag tror till och med att jag somnade innan tolvslaget.
Året därpå halkade jag på mitt jobb i snön så illa att jag fick hjärnskakning och svimmade. Det resulterade i ett sjukhusbesök efter jobbet, jag är ju tillräckligt dum för att jobba färdigt hela dagen. Natten mot nyårsafton fick snällt spenderas på sjukhus och nog för att jag fick bli utsläppt innan kvällen, men något partyhumör var jag definitivt inte på.
Sedan har det varit några år till däremellan och de flesta har jag firat hemma. I år vet jag inte riktigt vad jag ska göra, men efter veckans magsjuka är jag varken sugen på party eller alkohol. Det innebär att det garanterat blir lugnt och jag vet inte än riktigt vad jag tänkt göra, men det ordnar sig under dagen. Några alternativ har jag ju.
Nyårsafton på annat håll brukar alltid sluta i fylla och bråk.