Idag har jag jobbat och sedan åkte jag iväg till stallet. Från och med i natt går hästarna ute på natten, men jag har inte släppt dem på bete. De blev jätteglada när de fick en större hage och sprang runt som två tokar och bockade. Synd att jag inte hade någon kamera för det var ungefär detsamma som att släppa dem på bete. Det hade blivit riktigt schyssta bilder faktiskt.
Nu ska jag snart lägga mig för i natt sov jag så konstigt och hade en riktigt skum dröm. Det var inte om en person eller så och den var faktiskt riktigt skum. Mina drömmar är alltid det och de är också väldigt osammanhängande och ologiska. Egentligen kanske de bara visar på hur hela jag fungerar.
Bitterheten är borta och det blir nog bättre och bättre. Vissa människor gräver sin egen grop och förr eller senare faller de i den själva. Det bara fungerar så.
Hästarna har fått vila lite mer än jag tänkt sista tiden och imorgon lär det nog inte finnas någon tid heller då jag har lite att fixa med. Jaja, jag var på god väg att få till ett bra träningsschema lite mer kontinuerligt. Ibland händer det saker som man inte tänkt sig och då blir det som det blir. Imorgon är en ny dag och den kan jag göra bättre.
Nu tog jag mig en liten funderare när jag gick på affären och jag ska erkänna. Jag kände mig väldigt deppig då också, men sedan hände något.
Jag kom till insikt om en sak. Jag borde inte gå här och gnälla. Om ni visste hur mitt liv egentligen ser ut skulle ni undra hur jag kan kliva upp varje morgon och när jag ser efter hur mycket jag faktiskt lyckats åstadkomma, inte minst den här våren, borde jag istället vara stolt över mig själv. Ett litet steg tillbaka är inte hela världen. Jag har ju lyckats ta så många framåt nu.
De flesta dagar är jag piggare och orkar mer än jag gjort innan. Jag har fått kontroll över det jag trodde var omöjligt och det är inte långt kvar för mig nu. Jag vet att jag kommer att klara det och jag vet också varför. Helt enkelt av den enkla anledningen att jag besitter en mental styrka som de flesta av er andra inte har. Det är så nära att jag ska nå mitt första mål nu. Ni förstår inte vilken frihet det kommer att bli. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Jag har inte givit upp någonstans på vägen. Det bara måste gå nu. Det bara ska gå.
Om ett tag ska jag erkänna en annan sak också, men det tänker jag bara göra om det verkligen händer. Jag hade nästan glömt bort att jag "fixade" det idag. Vi kan bara hoppas ni och jag. Det blir ganska snart det händer i sådana fall och det kommer att bli jättebra.
Nu måste jag gå och laga mitt tacogratäng som jag ska äta till "middag". Mitt liv är nog inte så tokigt ändå. Det enda som egentligen hände var ju att jag klev ner i ett råttbo en gång för några år sedan och det blev lite tokigt. Jag stötte ju bara på fel människor och tyvärr blev jag tvungen att sanera helt själv, men det går, sakta men säkert, framåt.
Usch! Idag har varit en ganska dålig dag. Jag har känt mig allmänt nere och det känns som att det går mer och mer utför. Senaste två veckorna har jag känt mig överkörd av fler och fler personer. Det är verkligen inte roligt. Nu verkar det som att jag nått botten iaf, men man vet ju aldrig. Ingenting känns roligt idag.
Allt är bara fel och tråkigt. Egentligen kanske jag borde ta och fundera över vilka de här personerna egentligen är istället för att gå runt och deppa. Faktum är att första intrycket av de här var av sådan karaktär att jag inte borde bli förvånad. Vad ger de rätten att vara skitstövlar gentemot mig egentligen? Jag vet inte och antagligen borde jag skita i det och låta det rinna av mig bara, men det är så svårt. Det är mycket lättare att ta åt sig och sitta och deppa ihop.
Jag ska fundera ut en lösning på det hela. En av sakerna vet jag om att den är inte ens laglig i Sverige så det borde jag verkligen inte ta åt mig överhuvudtaget och där har jag redan en åtgärd jag tänkt vidta. Det är så jävla dåligt egentligen. Usch! Tyvärr kan jag inte skriva om det här då det skulle se väldigt illa ut.
Det andra var bara ren skitstil från en eller flera andra och det är väl bara att inse att en del människor är falska. That´s it! Tyvärr är jag som vanligt snäll och naiv, men jag borde ta fram den där bitchen. Grejen är den att oavsett är det mig själv jag ser i spegeln varje morgon och det är samma för skitstövlarna. Jag vill faktiskt tycka om den jag ser på och faktum är att de antagligen mår sämre än jag som har en dipp ibland bara.
Ingen idé att fortsätta gnälla. Jag får göra som vanligt och ha EN dålig dag och sedan intala mig själv att veckan kommer att bli toppen. Den kanske har en, eller två överraskningar att bjuda på.
Jag kanske bara är deppig för att jag blev biten av en hund i fingret igår och det gör faktiskt lite ont! =(
Nu ska jag alldeles strax åka iväg till stallet. Idag ska jag skynda mig för jag vill hem lite tidigare då jag tänkt göra annat senare. Vi får väl se hur det går. Jag och tidsuppfattning ligger inte i samma mening egentligen.
Hunden får följa med då jag ändå ska ha honom ikväll och inte orkar stressa iväg för hämta honom. Först blir det en dusch för det är jobbigt när man svettats i håret och det börjar klia. Oj, det där kanske man inte ska skriva för det känns som att det säger för mycket om mig fast jag tror inte att jag luktar äckligt i övrigt. Det är bara håret som börjar klia. Idag måste jag motionera båda hästarna. Ante kanske det blir lite longering av först för han är så tjurig om han vilat dagen innan. Han är nog en sådan här häst som vill arbeta nästan varje dag. Igår regnade det så mycket att ridhus typ var enda alternativet till ridning.
Jag fick en förfrågan idag som jag känner att jag inte bara kan släppa iväg utan vidare. Därför beslöt jag mig för att haka på det hela. Jag förstår att ni inte är inne på den linje som det här handlar om nu och faktum är att jag har full förståelse för er.
Det handlar helt enkelt om herr V. Han sa till mig idag att han vill gå på date och jag menar vad ska jag säga. Med tanke på hur mycket han arbetar och så kan jag liksom bara inte låta bli att inte hjälpa honom. Idag när vi var i stallet talade han om för mig att han kände att det luktade att det varit en tjej där och det var då han blev lite sugen. Ni vet män- sugna, det säger väl allt.
Vi fortsatte att diskutera det här och har kommit fram till några saker tillsammans. En sak vi beslöt var att det enklast sättet att få till hans date är via en kontaktannons här på bloggen. Sagt och gjort tänker jag därför lägga ut en idag. Däremot var vi inte överens om innehållet. Vson tyckte att viktiga saker att ta upp var han stora fina och manliga leksaker. Att han vinner över matte ibland och vägrar släppa pinnarna utanför porten så att de följer med in. Han säger att det visar på hans manlighet. Att han gärna försvarar sina privata ägodelar mot andra hanar med livet som insats, dvs även hans tjej. Att han kan utföra många olika typer av arbeten. Ja, han hade fler saker som han ville lägga in i annonsen, men jag sa att det där sakerna nog inte skulle gå hem hos en tjej utan att vi kanske skulle lägga in andra saker om honom istället. Det råder verkligen delade meningar på det här området. Efter mycket om och men gav jag upp och har låtit honom bestämma innehållet. Jag är tveksam till eventuella svar.
Manlig hane 5 år söker söt (yngre) tjej
Jag är 5 år/73 cm/37 kg välhängd med vältränad kropp. Söker dig, tjejhund, som är snygg och vältränad. Inga fetton göre sig besvär, tack! Gärna yngre tjej. Jag tycker om leksaker och har 1 st röd boll(motsvarar i en mans värld en ferrari), 1 st tennisboll(inte så stolt över, motsvarar väl en Lupo), 1 st läderkula(motsvarar en lastbil) samt 2 stycken vattenkannor(motsvarar sportbåt och lyxyacht) en grön och en orange. Tycker om att spendera mycket tid tillsammans med dessa och jag ser med fördel att du är likasinnad. Jag är även ägare till diverse pinnar, men de är utspridda och jag har dem lite här och var. Jag tycker om att resa och åker ofta SL, både tåg och buss. Min favorit är däremot bil, men det händer inte så ofta just nu. Det är bra om du inte blir generad lätt då hygien är viktigt för mig och jag ofta tvättar min manslem som för övrigt är av bra storlek. Även här är ser jag med fördel att du är likasinnad. Jag tycker inte om snuskon! Jag är intresserad både av någon som jag bara kan sätta på för en dag och även av ett förhållande. Det är inte så noga faktiskt. Bara du är en tjej. Jag är inte böghund. Fördel är också om din ägare är av manligt kön då min är av kvinnligt. Det gör det hela mycket enklare för alla inblandade parter. Lättaste sättet att kontakta mig är att kommentera inlägget!
Hon är jättelik Ante när han var en liten fölis. Så himla roligt. Jag har blivit värsta tönten iom det här, men så himla gulligt bara. Se och njut säger jag bara.
Idag red jag bara Norton. Ante fick vila. Inte för att jag tänkt det utan det bara blev så. Han är så tjurig och jag kände inte att jag var i mood för det idag.
Norton har börjat med att ställa halsen precis vid bogbladet och det är helt fel. Jag har jobbat honom den senaste tiden med att ställa i nacken och inte hela halsen. Det känns väl inte som att det går framåt, men det brukar ta ganska lång tid att det sitter helt.
Nu vet jag ändå att de flesta inte ser någon skillnad och inte heller vet att det är fel eller att de gör fel. För mig är det viktigt. Allt grundarbete måste sitta perfekt. Jag har lite annan väg, men brukar alltid komma fram till ett bra resultat. Ridning för mig är kommunikation. Hästen kan redan, utan ryttare, utföra alla rörelser. Grejen det handlar om är att lära hästen en kommunikation där den förstår, och vill, utföra rörelsen tillsammans med ryttaren.
Norton och jag tycker jag har ganska bra kommunikation. Han kan vara lite lat och jag tycker att det är fördel att använda sporrar på honom. Inte för att jag egentligen använder dem så mycket utan för att han maskar lite annars. Idag red jag utan och det gick det också.
Ett byte på Norton kan man göra på tre sätt: bara med handen, bara med sätet eller bara med skänkeln. Naturligtvis går det att göra med alla tre sätten samtidigt. Det är de tre sakerna det handlar om hela tiden, med enda skillnaden att varje sak är lite annorlunda gjord med de tre sakerna tillsammans. Svårare än så är det inte. Det är som att lära sig ett språk där bokstäverna tillsammans betyder olika.
Nu är jag hemma från stallet. Helt sjukt att jag kommer hem så pass sent när jag varit ledig hela dagen. Inte orkade jag tvätta heller, men jag får väl ta det på lördag morgon. Det är inte hela världen.
Idag har varit en konstig dag. Den blev lite upp och ner för mig. Det är nog bara jag själv som har problem med mig själv för tillfället. Sedan har jag en massa som jag borde göra. Saker som håller på att förändras ganska mycket. De sakerna gör att jag blir lite rädd att jag inte ska klara av dem. Egentligen tror jag det, men jag blir ändå lite rädd. Det ställer nya krav på mig som jag måste uppfylla samtidigt som det egentligen är saker jag borde uppfylla varje dag året om oavsett. Det kanske är bra för mig i förlängningen att ha det extra ögat på mig. Jag är en person som behöver ett sådant för att hålla vissa saker på topp.
Sedan har jag funderat lite på varför jag tycker om en viss personlighetstyp som andra har svårt för. Jag tycker om raka rör och vill veta var skåpet ska stå. Speciellt när det gäller arbete. Tidigare har jag haft en som chef som var precis sådan och det kan jag verkligen sakna. Det var toppen. Det gjorde det mycket enklare att utföra ett bra arbete när man visste exakt vad som förväntades av en. Förstår inte varför vissa ska vara sådana mesar. Dessutom när det gäller jobb behöver man verkligen inte ta saker personligt. Man får liksom betalt för att utföra x saker och det är väl bara att göra skiten eller? Det var mest igår som jag funderade över det här, men kände att jag ville skriva det här också.
Satt precis och surfade runt lite. Det här hittade jag först på Hästmagasinet online som har en länk vidare till Djurskyddet Sverige som anmält reiningfinalen. Nu är jag inte så insatt i western och jag lär nog aldrig bli, men jag mådde fan illa av att titta på videon som finns på Djurskyddets hemsida där de skrivit om att de gjort en anmäl. Fullt förståeligt. Hoppas bara att något händer.
Gå in och kolla på videon ni också. Det var riktigt illa. Ett längre inslag finns tydligen på Epona, men frågan är ju om man ens vill titta på mer.
Personligen tycker jag att det ser förjävligt ut med formen på den här bilden när jag rider. Det är mitt mått! Det är till och med så att jag skäms för att visa den här bilden. Bilden i sig dvs kvalitet och så är toppen, men min ridning och formen på hästen är katastrofal.
Nu har jag fått till lite av designen. Först bytte jag stilmall och hade en helt annan blogg, men helt plötsligt bytte den tillbaka och jag fick min gamla. Jag gav upp och ändrade bakgrunden lite bara till den blåa färgen istället för den randiga bilden som var där innan.
Jag var faktiskt ganska less på den. Det blev så mycket färger också. Jag tycker att den blev behagligare med bara en bakgrundsfärg. Jag har också lagt till två annonser i högerspalten och jag ska uppdatera och snygga till lite senare. Det blev ändå rätt ok tycker jag.
Bilden i headern tänker jag också byta ut tror jag, men jag vet inte riktigt till vad och jag måste nog redigare någon bild innan jag lägger ut den. Vi får helt enkelt se hur det kommer att se ut. Jag skulle vilja ha tre mindre bilder i rad och då behöver jag klippa och klistra lite med bilderna.
Facebookgillaknappen kom tillbaka en stund, men den verkar ha försvunnit igen. Jag får se över det senare. Helst skulle jag vilja ha en knapp för varje enskilt inlägg, men jag fattar inte hur man ska få till det.
Jag gjorde om designen lite på bloggen idag. Senare ska jag försöka göra den lite mer personlig också. Just nu är det bara originalstilen. Jag blev helt enkelt lite less på den gamla. Sedan verkar det som att facebook-gilla-knappen försvann igen. Den är verkligen inte min favorit. Den är helt hopplös att hålla på med. Jaja, jag får väl fixa en ny helt enkelt. Nu börjar jag ju få upp vanan med det.
Idag skulle jag ha tvättat lite på morgonen, men jag orkade inte kliva upp så tidigt när jag var ledig. Istället tog jag en sovmorgon och ska gå ner nu och se om det finns några lediga maskiner. Sedan ska jag ta och åka till stallet. Egentligen skulle hovslagaren ha kommit idag, men han ringde igår och bokade om tiden.
Innan jag börjar med dagens projekt ska jag äta frukost färdigt för lediga dagar tar det ungefär en timme faktiskt.
Ibland önskar jag att jag vore lite spännande. Min syn på mitt eget liv är att det är ganska dött och trist. Det händer liksom aldrig något. Nu har jag mer börjat fundera lite på - vad är det jag vill ska hända? Det är inte så att jag eftersträvar att något speciellt ska hända. Jag vet liksom inte. Det är bara det att jag inte tycker att det händer något.
Typ varje dag när jag träffar andra människor ser jag på dem, dvs er, som att ni har det perfekta livet Mitt liv är trist och tråkigt, dåligt osv. Fast jag tycker ju egentligen inte det heller. Alltså vafan. Det är något fel på mig. Inte tycker väl ni själva att ni har perfekta liv? Och, tycker ni verkligen att jag har så tråkigt trist och grått? Nej, jag tror nog inte att det är så det fungerar.
Alla liv tillsammans är nog en balansvåg att perfektionism och skit. Ibland kommer skiten komprimerad och ibland kommer det perfekta komprimerat. Livet är väl bara eller? Oavsett vad som händer; Livet går vidare. Imorgon är en annan dag. Den första på resten av ditt liv. Vad gör väl det om mitt liv är trist, tråkigt och grått? Ingenting. Imorgon kan jag få solen att skina över det och det kan bli perfekt. Är det därför som jag bara tar det som det kommer?
Om vi alla bara ser de positiva sakerna som händer imorgon och låter resten rinna av oss lika fort som det kom dig. Då lovar jag dig att solen kommer att skina igen de tjockaste och gråaste regnmålen. Solen kommer att skina, bara om du låter den.
Idag red jag Ante. Han var väldigt jobbig faktiskt. Jag trodde att han skulle fortsätta på samma bana som i förrgår, men icke sa nicke. Asdryg var han. Ingen galopp utan mer skutt, precis som han göra dampdagarna. Tjurig och skulle inte gå framåt. Sedan gick han emot skänkel och tryckte in bogen på volten. Behöver jag ens fortsätta? Jag red iaf tills jag tyckte att de flesta sakerna blivit något bättre än i början.
Norton fick vila, enbart pga min lathet att jag inte orkar gå till stationen. Om jag ridit honom hade jag inte hunnit med sista bussen. Oftast är det någon kvar i stallet, men idag var det inte det. Oturligt nog. Jag var lite sugen på att rida honom också. Imorgon är jag ledig och kommer ut lite tidigare.
Ja, ledig imorgon! Ni anar inte hur skönt det ska bli. Först ska jag iofs tvätta för det behövs och sedan ska jag ta en sväng med Vson till stallet och vi har en del att göra. Nortons svans behöver tvättas också för han har börjat gnugga upp den nu och snart kommer det att se ut som ett enda stort rufs. Jag hoppas att det ska hjälpa att tvätta den med grönsåpa. Han kliar ju upp svansen varje sommar, men jag har faktiskt aldrig prövat såpa.
Jag hoppas på lite trevligt sällskap imorgon i stallet också, men det lär det väl bli antar jag.
Jag har lite annat att fundera på också. Alldeles nyss tyckte jag att mitt liv var så behagligt, men nu har det dykt upp en massa beslut som måste tas och många saker som måste göras. Usch! Blir trött bara jag tänker på det. Egentligen är det nog lika bra att sätta fart och beta av listan på en gång, men det blev så mycket.... Jaja, imorgon är en bra dag att börja på.
Idag har inte varit en sån jättebra dag. Eller en person tycker jag riktigt bra om har jag konstaterat och det var väl egentligen ingen nyhet. Jag har aldrig tänkt så mycket på den personen och jag vet att det är många som inte är beredd att hålla med mig. Grejen är nog att jag gillar just den typen av personlighet. Jag vill veta var skåpet ska stå. På vissa plan är jag inte känslig för fem öre och kan ta skit om det behövs, men också vanlig kritik.
Sedan är det tyvärr två som dalat på min stege idag. Den ena har jag haft på känn sedan första gången jag träffade människan och den andra, ja, vad ska man säga, gräver sin egen grop djupare hela tiden. Nej, jag orkar inte hålla på och fundera mer över dem. Det måste vara jobbigare för dem att se sig i spegeln varje dag än att jag träffar dem ibland. Eller? Skit i dem. Sådana människor gör bara världen till en negativ och bitter plats.
Jag har ju gått från att vara negativistkonsult och helt ändrat bana och är lärling på Positivitetskonsulatet numer. Det är väldigt lärorikt och en mycket bra erfarenhet. I framtiden kommer jag garanterat att ha mycket nytta av det.
Faktum är att det känns som att många fler borde byta bana. Vi har på tok för många negativitetskonsulter. För någon dag sedan läste jag Metro på tåget och där var det en artikel om en kvinna som hade bipolär typ 1(eller någon annan siffra). Hon beskrev det som att när hon var dålig var allt svart. När jag läste artikeln om henne kom jag omgående att tänka på ett antal personer i eller runt omkring min omgivning, både förut och i nutid. Alltså helt galet. Det kanske är så att det är en hel del som går runt med någon form av psykisk störning ändå. Jag kanske är en av dem.
Mitt största problem är nog faktiskt att hjärnan är på On alldeles för mycket. Jag tänkte på det nu när jag gick från bussen till tåget. Enda gången den är riktigt avstängd är när jag sitter till häst. Då försvinner liksom tankarna och jag bara är. Känslan är skön, men jag vet inte om jag konstant skulle vilja vara i det tillståndet. Jaja, vi har väl alla våra sidor. Normal har ju aldrig varit mitt ledord direkt. Det kanske ni har märkt någon gång vid det här laget. Till skillnad från de flesta lär jag inte dö med brist på upplevelser iaf. Hellre som jag än att vara någon jävla bitter träskalle. Det finns det också tillräckligt av. Dem och negativistkonsulterna.
Nej, nu ska jag fundera vidare och fortsätta min lärlingstid på Positivitetskonsulatet.
Han har gjort det igen. Han har verkligen stulit mitt hjärta. Ante har något som andra hästar saknar. Jag menar jag har Norton och han är suverän, men han är inte min Ante. Jag tycker inte om att gradera hästarna för jag anser att de är alla lika värda som häst, men Ante gör det svårt.
Idag helt plötsligt satt det jag försökt få till de tre senaste veckorna. Hästen gick precis så som jag vill ha den. Än en gång har jag fått igenom det på mitt eget sätt. Mitt bevis på att min väg fungerar. Jag är så glad just nu. Känslan av att rida när det verkligen klaffar är obeskrivlig. Helt suveränt. Jag orkar inte beskriva för er just nu eftersom hälften av er inte fattar sakerna som har med ridningen att göra och nästan hela den andra hälften som faktiskt har med hästar att göra inte heller kommer att fatta. Det enda ni behöver förstå är att JAG ÄLSKAR MIN HÄST FÖR HAN ÄR SUVERÄN!!!
Här är några bilder som Fanny tog i april. Jag lägger ut några till senare, men först måste jag ut med hunden.
Dagen har spenderats i stallet. Total ostressat. Det var väldigt skönt. Vson var med, men han var ovanligt "dålig" och ville bara sitta inne. De flesta andra dagar brukar det hjälpa att leka lite. Idag funkade inte ens hans favorit - vattenslangen. Jaja, han blev ju lite mer intresserad av att vara ute när jag satte mig längre bort och åt mat, men det var mest att han kom och ville hämta mig. Han ville att vi båda skulle vara inne i stallet och leka.
Ante longerade jag och Woaw!!! Han är sjukt fin den hästen. Hans gångarter har verkligen utvecklats. Idag körde jag på samma taktik som jag gjorde förra gången och spände in honom på yttersidan. Jag tror att om jag spänner in honom på båda sidorna kommer han att få en blackout. Han tycker att det är jobbigt att vara inspänd på bara ena sidan. Anledning till att jag spänner in honom är inte för att han ska gå fint eller i form utan helt enkelt för att jag vill att han ska kunna acceptera att bettet ligger på lite i munnen. Det blir bättre och bättre. Inspänd hade han helt sjuka gångarter. OMG Varför har jag fått den hästen? Jag är så rädd att jag ska försöra honom på något sätt eller aldrig kunna ta till vara på hans kapacitet.
Norton var en tjurpitt idag och höll på att dampa sig när jag skulle ta in honom så jag sket i att rida honom. Han blir så där ibland och det är ingen idé. Jag gjorde istället iordning så att de fick lite gräs istället.
Den traditionella söndagsmiddagen blev inställd idag så jag har suttit här hemma nu på kvällen istället. Snart ska jag gå en snabbis upp på affären för mjölken är slut och det är typ katastrof. Kaffe går nästan inte att dricka utan.
Idag har jag läst ut boken som jag började läsa för två veckor sedan. Den var riktigt bra. Den heter Brida och är skriven av Paulo Coelho. Jag har läst flera av hans böcker och den här var en av de bättre. I de flesta böckerna tycker jag att han skriver lite för mycket om Gud. Jag är ju inte direkt den mest frälsta så det blir lite mycket av den biten. Just i den här boken tycker jag däremot att han relaterad till Gud på ett bra sätt i förhållande till vanligt levnadssätt.
Slutet däremot var lite av en besvikelse. Det kändes lite billigt och inte alls så som det borde. Det var nog det enda som inte var riktigt bra. Jag tycker om hela sättet som han lägger upp sina böcker och språket han använder. Egentligen kanske man skulle läsa böckerna på originalspråket istället, men jag är alldeles för lat för det.
Bäst i boken var överlägset avsnittet som handlade om sexualitet och sex. Igen en personlig åsikt och ni kanske inte skulle ha samma.
Det här tycker jag också om:
"- Känn aldrig skam, fortsatte han. Acceptera vad livet bjuder dig och försök att dricka av de bägare som ställs framför dig. Alla viner måste drickas - några bara en klunk, andra hela flaskan. - Hur ska jag kunna skilja på dem? - På smaken. Bara den som har prövat ett surt vin vet hur ett gott vin smakar."
Lite så känns det i mitt liv just nu faktiskt. Det kanske är därför som jag fastnade för just den biten. Att jag kunde relatera det direkt till mitt liv just nu.
Jag känner igen mig väldigt mycket i huvudpersonen också. Konstigt, men så är det.
Jag har precis fått värsta habegäret. Jag vill ha en ny telefon och nu har jag hittat den jag vill ha. Habegär är inte likt mig och jag borde inte köpa någon ny för jag vet vad som kommer att hända. De flesta telefonerna klarar inte att åka i backen konstant. De brukar heller inte klara att åka tvättmaskin. En av mina tvättades dessutom två gånger samma vecka. Det var en bra telefon för den gick fortfarande att använda. Grejen nu är att jag verkligen vill ha den där telefonen. Jag bara måste!!!!
Nu ska jag åka till stallet. Jag hade tänkt åka lite tidigare, men nu blev det inte så. Jag har haft fullt upp med att kolla mobiler och tvsar på datorn. En ny dator skulle också behövas, men den får vänta. Tvn också för den delen.
Idag ska jag mocka hagen, rida båda hästarna och ja, allt resten av det vanliga. Norton får nog en sväng i skogen och Ante ett pass på banan. Jag skulle kunna ta ut Ante på en tur i skogen också, men jag vill inte rida ut med vem som helst då. Det måste vara med 100% trafiksäker häst och någon som kan uppföra sig väl hela ridturen. Helst skulle jag velat ha någon på Norton, men det löser sig väl någon dag det också.
Jag tänkte att hunden skulle hjälpa mig att mocka hagen iaf, men jag vet inte om han har tänkt göra annat. Vi ska ta med oss en leksak ut och då brukar det inte vara något problem att vara ute även när det är sol.
Här visar hunden upp sina gångarter och det här är hans ökade trav. =P
För första gången någonsin saknar jag mitt hus. Fick ett ryck att städa ikväll, men det är så jobbigt när jag inte kan höja musiken och måste ta hänsyn till grannarna. Förut spelade jag Dolly Parton på högsta volym och städade järnet. Nu har jag varken Dolly eller kan spela högt. Nog för att musiken är bra, men det blir inte samma sak. Dessutom har jag kommit på att jag saknar en sak till. Här kan man ju inte gå halvnaken utan att riskera att minst en granne ser en genom fönstren. Skitjobbigt! Det här håller inte. Jag vill ju städa den här tiden och inte mitt på dagen så har det alltid varit.
Jag vet inte om det är ett sundhetstecken eller om jag har någon form av psykisk störning. Ni kanske alltid är helklädda hemma. Jaja, suck och stön. Bara att acceptera läget. Det blir ju trots allt renare oavsett, men det blir lite roligare när man kan köra järnet helt ut.
Sedan känns kvällen jävligt skum. Nu ska jag gå ut med hunden iaf. Vi ska gå och leka på andra sidan ån lite tänkte jag. Där brukar det inte vara några andra hundar och det är ett stort fint fält där han kan springa på. Där brukar jag alltid ha kläderna på.
Jag hatar att känna stress, men idag blev det lite så. Det blev lite tight om tid nu och jag antar att det bara är att skynda på. Eftermiddagen kommer att bli bättre så det är väl bara att ta det lugnare då.
Nu ska jag alldeles strax åka iväg och köpa mina skor. Mina fötter hurts like hellt idag och jag tänker åka och handla i ett par floppatofflor. Jag vet inte var jag gjort av de äkta crocsen, men det gör ju sak samma. Bara jag slipper de där andra skorna.
Nästa vecka jobbar jag bara fyra dagar och det ska bli skönt. Jag fick också en förfrågan om att jobba midsommarhelgen och jag funderar seriöst på att ta det. Jag har pratat med några andra och de ska också jobba den helgen. Midsommar är inte min favorit och förra året festade jag nog för tio år framåt. Alkoholen som jag köpte och hade beräknat skulle räcka hela juli var slut på midsommardagsmorgon och det var ingen annan än jag som hade druckit. Ni förstår nog hur det blev. Ojoj, sånt som händer.
Nej, nu ska jag stressa iväg. Jag kan lägga in en bild senare.
I morse och hela dagen fram till senare på em kändes den här dagen ganska tråkig. Det var bara en sådan dag liksom.
I stallet sedan hoppade jag lite först på Norton. Tänk om han inte vore så gammal. Jag blev grymt sugen på att tävla nu när jag hoppade honom. Han har verkligen inte tappat stinget. Han är en så sjukt grym tidhoppningshäst också. Vi gjorde några omhoppningssvängar och han var taggad till max. Lyckligare häst just då hade varit svårt att hitta.
Efter jag hade ridit honom tog jag ut Ante också. Han fick också hoppa och det gjorde han bra. När jag hoppade honom var det bara ett hinder kvar på banan och det var egentligen lite för högt för att börja med, men jag orkade inte kliva av och sänka själv. Han rev rätt rejält en gång. Det var väl kanske mitt fel, men jag fick inte till anridningen när han sprang och slängde med huvudet. Efter det var han inte i en enda gång till och sista gången kom vi så mycket på sidan att hindret blev mycket högre och då nöjde jag mig med det för det språnget gjorde han riktigt bra. Förutom det jag har arbetat honom med i veckan känns det som att jag har lite brist på inspiration på vad jag ska gå vidare med honom. Antagligen kommer det eftersom, det brukar göra det, men ibland känner jag mig otillräcklig och dålig också. Det låter illa att skriva så här, men jag är nog en bättre ryttare än väldigt många andra så det borde inte vara något problem för mig att få till det även med den här hästen. Om sanningen ska fram är jag väldigt osäker och rädd för att göra fel. Jaja, som jag sa, jag är nog bättre än de flesta andra.
Imorgon har jag en hel del annat att pyssla med så jag får ta stallet på em och på söndag har jag hunden. Om det är fint väder då tänkte jag passa på att ta en längre dag i stallet, låta hunden vara ute och softa. Jag hoppas det blir bra.
Idag på jobbet har Vson dejt med två flickor. Han vet inte om det än, men han kommer nog att bli väldigt lycklig. Det ska bli jätteroligt. En av dem är en likadan som han själv fast man kan ju undra om de fattar att de är likadana. Det är ju inte direkt så att de står och speglar sig.
Nej, nu ska jag ta och gå. Fyra dagar av fem får jag ju springa till bussen och idag tänkte jag att jag kunde gå till den istället.
Mina nya favoritdagar är när jag slutar kl 14. Då är stressen totalt borta. Den existerar liksom inte. Det är så otroligt skönt. Numer har jag inte heller något annat som stressar mig i mitt liv och jag gör vad jag vill när jag vill.
Dagen inleddes med ett samtal om att Ante trampat av sig ena skon och trampat fast den i en annan natruligtvis inte som en sko ska sitta utan sömmarna gick rätt in i sulan. Illa, illa. Det är tur att sömmarna på hästskor är avklippta och inte så långa. Tack och lov var ändå superhovslagaren på väg ut till en annan häst och egentligen skulle ju Norton skos idag kl 9, men vi har bokat om till nästa torsdag då jag är ledig. Han slog på tappskon och tittade på hoven den hade suttit fast i. han hittade ingångshålet, men det enda vi kan göra är att vänta och se om det blir en hovböld.
På jobbet sedan är det en häst som är nyopererad och stygnen har gått upp för tidigt och det är inte alls bra. Nu är såret öppet och har börjat vätska sig. Det såg mycket sämre ut än igår så jag ringde ägaren och frågade om det inte gick att tvätta det lite innan också. Efter lite samtal med henne hittade jag hennes koksalt lösning och det var jätteroligt att tvätta rent och göra iordning det. Ägaren blev glad, hästens sår blev rent och jag tyckte det var skitkul. Ni kanske tycker att jag är knäpp, men en anledning till att jag tyckte det var så roligt var att jag blev så himla nöjd med resultatet.
Efter jobbet hämtade jag hunden på vägen till stallet och jag hade tur och lyckades få skjuts av en som precis lämnade mitt jobb. Annars hade vi behövt byta på bussen genom dörren bara. Allt blev så smidigt.
I stallet hade jag eftermiddagsfodringen. Först var jag tvungen att fixa lite med hagen för det är nästan ingen el ut. Egentligen hade jag velat se aggregatet också, men det är inlåst där jag inte har någon nyckel. Jag fattar liksom inte hur elen är dragen. Jordningen verkar ändå vara bra, betydligt bättre än jag hade till mina hagar. Däremot resten av kopplingen fram till hagen har jag en del att säga om faktiskt. Jag förstår att det är lite el kan jag sammanfatta det med. Hur svårt ska det vara att koppla ihop en hage egentligen?
Jag red Ante ikväll och det gick riktigt bra. Även om han är knäpp och jag har problem känns det som att det gått lite framåt. Idag körde jag på pisk och smiskvarianten. Det behövs på honom han är så förbannat lat alltså. Jag vet inte om jag matat på med ett spö på någon häst som jag behövt göra på honom någon gång. Han behöver det uppenbarligen. Det kanske till och med är så att han går igång på det. Vad vet jag? Jag är ingen häst. Ridpasset idag var tio gånger bättre än senaste veckan. Helt klart nöjd!
Alltså jag måste göra ett förtydligande på föregående inlägg. Det handlar inte om en man eller så som någon trodde här. Det handlar om något helt annat och det var mer som ett svek från flera personer och under lång tid. Det är svårt att förklara speciellt eftersom jag trodde "de flesta visste".
Jag trodde inte heller att inlägget gick att misstolka. Jag skrev att det var fyra år sedan. Det var liksom ett år sedan det tog slut med förhållandet jag hade sedan typ den tiden och det har liksom ingenting med det här att göra. Hälften fattade tydligen vad det handlade om iaf och det får räcka.
I dagsläget har jag kommit över det mesta, men har fortfarande en del att bearbeta. Vi får väl se. Tiden läker alla sår sägs det, men det här har gjort ett stort ärr i hela mig och det är långt ifrån helt läkt ännu.
Idag har varit en konstig dag. Den har varit väldigt upp och ner. Två samtal har jag kommit ihåg och det sjuka är att jag redan innan det ena samtalet kom upp tänkt berätta en sak för er.
Alla dagar är det inte lätt att vara jag. Tyvärr så är det. Fortfarande när det gått över fyra år har jag ångest varje gång jag träffar en ny människa. Jag önskar att jag vore någon annan eller egentligen inte att jag vore någon annan utan bara att jag inte vore jag. Det är en blandad känsla. Det är inte mig själv jag är rädd för att de ska träffa utan min historia. Det är sjukt, tragiskt och galet. Jag vet. Jag vet däremot inte vad jag ska göra för att komma över det. Om jag visste det, då skulle ju allt kunna bli mycket lättare.
Egentligen är det inte jag personligen som är anledningen till detta utan mer den enorma förnedring som jag blev utsatt för. Tro mig. Jag har bokstavligen varit i botten och skrapat. Allt vad lögner och skit ni någonsin fått genom hela er livstid har jag fått komprimerad. Jag har dessutom fått en stämpel. Länge trodde även jag själv att jag var stämpeln jag fått. Idag vet jag bättre. Jag är inte sådan.
Länge har jag funderat ut lösningar på mitt problem, men på ett eller annat sätt är det alltid ett sätt att fly. Fly ifrån vad? Den frågan ställer jag mig själv, men vad är det jag flyr ifrån. Er eller min egen acceptans av mitt livsbagage? Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag tror, och hoppas, att jag börjat resan mot min egen acceptans av vad jag behövt gå igenom. Jag har också börjat fundera över hur jag kan använda det här till något positivt och kanske hjälpa någon annan. Då kommer vi till nästa problem. Svenskar har sådan lite acceptansnivå på allt som inte är normalt. Det kanske inte heller är konstigt att jag gått in i någon form av regresseion i mitt eget liv. Jag orkar liksom inte bära med mig hela bagaget samtidigt.
När man hamnar i en sådan kris testas verkligen ens vänner och jag är ledsen, men selektionen blev stor. Det var faktiskt otroligt jobbigt och som jag skrivit tidigare var det första jag tänkte när jag vaknade varje morgon vilket som skulle vara det bästa sättet att dö. Jag vet vilken som var min favorit att tänka på. Det var att hänga sig i kroken vid trappen. Ni kanske inte vill läsa det här, men jag behöver faktiskt berätta och ni måste faktiskt inte läsa. Innan jag klev upp ur sängen varje morgon tittade Vson med sina stora mörka ögon och lite korkade valpblick på mig och jag kunde bara inte lämna honom själv. Det var min enda räddning. Han höll mig levande.
Det är nästan så att jag själv börjar gråta när jag skriver det här för jag kommer så väl ihåg känslan. Jag blir så rädd för det är så lätt att fly. Idag har jag inga sådana tankar, men det finns så många andra som kanske missar chansen att fortsätta leva.
När jag tänker efter finns det faktiskt bara en enda person som var min enda sanna vän och det säger väl en del. Grejen är den att vid sådana här tillfällen lär man sig att det går att gå vidare själv. Det går att överleva mycket. I slutändan gör det bara en starkare och idag finns det inget som knäcker mig. Jag kliver upp och går. Jag ser alla små människor runt omkring mig och det känns som en tv-serie där jag är en åskådare.
Jag är inte deppig eller det minsta nere i dagens läge. Det är inte det. Det enda jag egentligen ville skriva här var att jag har något väldigt jobbigt att gå igenom, men det handlar nog i slutändan bara om min egen rädsla. Inlägget gjorde en liten spin-off. Egentligen kanske jag borde skriva en bok om hela den här händelsen, men jag vet inte. Då måste jag ställa mig frågan; för vem? Så länge det inte är för mig själv kommer den inte att komma. En sak har jag kommit fram till idag. Jag ska inte fly genom att flytta eller byta efternamn. Det ska jag inte. Jag ska lära mig att acceptera vad som hänt. Jag kommer aldrig att förstå, för i min värld ingår det inte att man gör en sådan sak mot en annan människa, men jag ska lära mig acceptansen. Det är enda sättet för mig att gå vidare. Varför ska jag flytta på mig? Det är de som inte kan ta mig för den jag är det är fel på, inte mig.
Alltså mina skor är typ trasiga och jag kommer inte att hinna köpa några nya förrän på fredag eller lördag. Varför har jag inte gjort det innan och hur kan skorna se ut så här efter två månader? Jag fattar inte, å andra sidan har jag aldrig gått så här mycket förut heller.
Imorgon och på fredag har jag två roliga saker att se fram emot, men jag tänker inte berätta om det här. Inte än iaf. Sedan kan jag berätta att läsarantalet har ökat markant senaste två veckorna. Jag vet inte vad som har hänt, men det är ju roligt. Jaja, jag har egentligen inte tid att skriva på morgonen.
Nu har jag precis kommit hem från stallet. Idag har visserligen varit en bättre dag än igår, eller den har rättare sagt varit riktigt bra. Ända tills lite senare nu på em-kvällen. Det är väl bara att inse att jag har problem - med Ante. Han är verkligen jobbig. Trav fungerar inte för han börjar galoppera på en gång och sedan i galoppen gör han små skutt istället för att bara snällt galoppera runt. Åhh, vad jag är less på honom just nu. Det är tur att jag fixat så att jag ska få hjälp framöver. Nog för att jag inte tror att hjälp från vem som helst hjälper i det här läget. Den här hästen är svårare än så.
Vi får väl se helt enkelt. Hjälp för att lösa problemen är iaf "beställd". Det sjuka är att jag beställde en snäll och lätt häst, typ ridskolehäst eller nåt, men vad får jag istället? En djävulshäst. Jag kanske får skylla mig själv. Jag döpte honom trots allt till Anthrax helt själv och då kanske man ska räkna med en terrorist.
Idag har jag haft en toppendag igen. Igår hade jag en liten dipp, men jag tänkte innan jag la mig att en dålig dag får man ha. Sedan är det bara att glömma den och gå vidare. Imorgon är en ny dag liksom och jag har numer blivit lite mer som en gås. Allting rinner bara av och jag ser bara de nya dagarna. Fast lite ledsen är jag över en sak. Jag missade ju House idag. Det kanske var hockey eller något. Jag vet inte, men det skulle faktiskt ha känts bra. House är verkligen det enda jag vill se på tv.
Nej, nu har jag annat att göra. Ni får helt enkelt klara er med bara en uppdatering idag.
Jag hade tänkt skriva ett bra inlägg nu. I min hjärna hade jag redan formulerat det, men jag orkar faktiskt inte. Jag känner mig lite sjuk. Det var faktiskt så att jag till och med började frysa i stallet fastän jag hade varma kläder på mig.
Däremot ska jag passa på att berätta en sak. Ni vet det här som jag berättar om ibland, som jag inte kan berätta exakt vad det är, sorry, har gått framåt. Idag kom det ett besked om vad som kommer att hända och jag hoppas, hoppas verkligen att det kommer att göra det. Det skulle underlätta så otroligt i mitt liv. Man kan säga att det från en dag till en annan skulle se helt annorlunda ut. Vi kan bara hoppas nu. Annars måste jag verkligen värdera om vissa saker.
Mitt liv har varit stiltje så himla länge nu och jag vill inte ha det så längre. Det börjar liksom bli dags att gå vidare. Allt skulle bara underlätta så mycket om det här skulle ske. Nu ska jag lägga mig för jag är trött och behöver nog sova speciellt eftersom jag inte ens känner mig särskilt kry.
Tydligen finns det en växel som heter snigel1 eller något liknande på traktorer. Idag har det varit jag. Jag har inte ens kunnat växla upp. Det känns som att min kropp är utan ben och att jag är en enda stor geleklump.
Nu ska jag och V åka till stallet och det blir med buss idag. Både dit och hem blir det bussen. Hade jag kunnat hade jag bara gått och lagt mig rakt av i sängen. Det är helt galet vad trött jag är. Antagligen får jag skyulla mig själv då jag åt så dåligt förra veckan. Jag vet inte om en macka till middag är att äta bra heller, för det är vad jag åt nu. Nej, jag vet inte. Jag orkar inte ens tänka idag.
Det kanske blir bättre när jag kommit till stallet. Jag har funderat på om en pizza skulle kunna kompensera för min dåliga kosthållning på sistone, men grejen är den att jag blir lite äcklad av pizza. Nu tänker jag på pizzeria-pizza. Jaja, nog om maten.
Stallet snart och det brukar ju vara trevligt. Jag får se vad jag orkar åstadkomma med pållarna idag. Det kanske blir något på ridbanan. Helst skulle jag bara vilja dejta sängen och lägga mig och sova precis här och nu. Det blev visserligen en liten powernap på bussen hem, men den tillförde inte mycket. Jag är ju ledig kommande helg också så jag hinner kanske vila upp mig då.
Imorgon är det House och då måste jag se till att vara tillräckligt pigg att jag orkar sitta uppe till klockan tio och se det. Det kommer nog inte att hända idag. Jag tyckte att det var så bra här för någon månad sedan när det räckte med att jag sov 5-6 timmar och då var jag ändå pigg och fräsch på morgonen. Då var jag iofs betydligt noggrannare med maten. Det blir som en ond cirkel till slut.
Nej, nu går snart tåget och jag vill inte missa det.
Låg i sängen i morse och funderade över varför jag har ställt klockan så tidigt. Jag har ungefär en timme över nu på morgonen räknade jag ut och då hade jag ändå legat i sängen i 40 minuter vaken redan. Det var inte länge jag behövde fundera för att råka somna om i 20 minuter precis innan man ska kliva upp förklarar det mesta. Jag missar inte bussen iaf, men jag fick väldigt bråttom istället.
Nåväl, måndagar är hunddag så det är jag och Vson i stallet ikväll. Han tycker nog att det är roligt att åka dit. Om det inte är några andra hundar där kan vi faktiskt ta och mocka hagen lite tillsammans han och jag. Han är ju så bra eftersom han tycker om alla stalluppgifter.
Jag glömde skriva att igår när jag kollade min mail hade jag fått ett mail på fredagen. De hade gjort ett antikroppsprov på henne och hon hade ganska dåliga värden och fick blodplasma. De skulle ta ett nytt prov igår och jag antar att det gått bra eftersom jag fick bilden på mms igår och inte har fått något nytt efter det annat än att de båda mådde bra.
Jag är verkligen tacksam att jag valde att lämna bort alltihop även om det kostar en del känns det tryggt att det är några som vet vad de håller på med och är petimeternoga och kunniga. Hade hästarna varit hos mig hade det nog inte gått så bra nu. Ante blev ju väldigt sjuk som föl och hade han varit hemma hos mig då hade vi inte haft någon Anthrax idag. Jag tror inte att man ska hålla på med sådant man inte kan något om. För mig är det betydligt bättre att lägga tid och energi på att jobba och betala till dem som kan än att hålla på med något man inte kan något om.
Bristen på antikroppar berodde på att mamman läckt råmjölk i flera veckor. De hade extra i frysen och hon fick det, men det räckte tydligen inte. Antagligen var det samma som hände Ante när han var liten och nu kanske vi slipper en sjuk häst istället.
Jag uppdaterar mer så fort jag vet något. Nu ska jag snart lägga mig för imorgon är det jobbet som gäller.
Jag fick en förfrågan om att veta mer och vissa saker skriver jag liksom bara inte om. Det enda jag kan skriva här är om mig själv, men ok jag ska berätta en del. Det känns lite jobbigt att skriva, men det jag tänker skriva är bara positivt egentligen så det borde vara ok.
Lappen fungerade som sagt. På fredagen fick jag ett sms om dag och tid. Tdien justerades visserligen lite. Det började med en liten åktur i bilen, men efter en fråga om vad jag hade för tanke med det hela styrdes det om till annat. Vi åkte till Uppsala och åt på en jättetrevlig grekisk restaurang. Restaurangen låg precis vid Fyrisån och vattnet porlade vid sidan av hela tiden. Jag vet inte om jag kan beskriva det med ord ens.
Vi åt och delade på en flaska vin och det var, ja, alltså ni fattar. Jag kan verkligen inte beskriva det med ord. Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Jag har liksom blivit mållös. Det var helt enkelt för bra för att vara sant och för en gångs skull verkar min hjärna inte vara på. Jag tänker överhuvudtaget inte alls.
Det nya sättet är alltså lapptricket. Det fungerar och är enkelt att genomföra. Jag kan dessutom nu skriva vad som stod på lappen:
Hej!
Messa tid och dag som jag ska åka med på en tur med bilen. //Jenny (mobilnummer) P.S fredag passar bättre än lördag
Nu stavade jag visserligen fel på ett ställe och det stör mig(och jag har fått höra det) =) , men det gick inte att missa vad jag ville. Lappen rules och jag kan rekommendera er andra att göra samma sak. Ni har liksom inget att förlora, men desto mer att vinna.
Planeringen idag verkar ha varit obefintlig. Idag hade jag hunnit åka och köpa nya skor, men med min planering kom ju jag på det tio minuter efter att butiken stängt. Smart va! Nu är jag så illa tvungen att traska i de här skorna en vecka till och nu är de dessutom trasiga. Eller de börjar bli. Det är ett litet hål i dem. Jaja, värre saker har hänt mig förut så jag lär ju inte avlida.
Jag måste också komma ihåg att skicka sms till hovslagaren om att tiden på torsdag inte passar. Jag jobbar just den tiden och eftersom det bara är andra gången han skor vill jag inte lämna det hela utan ett vakande öga även om jag tycker att han gjorde ett jättebra jobb sist. Först tänkte jag att Norton skulle få bakskor också den här gången men jag rider honom liksom inte många dagar i veckan så det känns fortfarande onödigt.
Sedan jag började på det här "nya" jobbet har jag fått konstiga matvanor. Det värsta är att jag var väldigt slarvig med middagen förra veckan och det kändes i helgen. Min stackars mage klarar inte att jag inte äter. Dessutom var jag hungrig konstant kändes det som. Jag fattar bara inte vad jag ska äta. Förutom att jag varit slarvig med maten har jag dessutom inte tagit mitt kosttillskott som jag köpte den sista tiden. Usch och fy! Bättring på det här. Det är inte bara det att jag får ont i magen. Jag blir ju dessutom sjuk och det är min största rädsla att jag ska vara sjuk igen. Det är ju bara mat och jag har varit så duktig och ätit så bra mat hela våren. Varför sluta nu? Det kändes så bra att känna mig så pigg och glad som jag varit och det vill jag fortsätta med.
Hursomhelst har jag haft en toppenhelg och jag hoppas att ni har haft det också.
Idag fick jag ett mms med den här bilden. Så himla gullig. Hon ska få heta Pandoras Hope. Jag har kopierat texten om myten om Pandora och lagt under bilden. Jag hoppas att ni förstår hela tanken med namnet. Texten har jag kopierat från wikipedia.
Epimetheus ("den som tänker efter(åt)", dvs den omdömeslöse eller den efterkloke) var ansvarig för att ge positiva egenskaper åt vartenda ett av alla djuren. Men när det blev människans tur fanns det inget kvar att ge henne. Epimetheus bror Prometheus ("den som tänker före", dvs den listige), tyckte att människan var överlägsen alla andra djur och beslöt att ge en gåva som inget annat djur hade. Prometheus beslöt därför att stjäla elden från Zeus och ge den till människorna.
Prometheus straffades genom att kedjas fast på ett berg. Var natt kom en jättelik örn flygande och hackade sönder hans lever, och dagen därpå läkte såret ihop igen. Detta skulle upprepas i all evighet.
När människorna fick elden slutade de att bry sig om gudarna. För att återföra människorna till gudarna fick Hefaistos uppdraget av Zeus att skapa Pandora. Från början var Pandora en metallstaty, men Hefaistos hade gjort henne så vacker att Zeus bestämde sig för att ge henne liv och hon begåvades med egenskaper och gåvor från olika gudar, därav namnet "Pandora", som betyder "den allbegåvade". Afrodite gav henne skönhet och Apollon gav henne musikalitet och förmågan att hela. Av Hermes fick Pandora en ask som hon aldrig fick öppna, vilket fyllde henne med nyfikenhet.
Zeus skickade Pandora som en gåva till Epimetheus. Epimetheus hade varnats av sin bror Prometheus att inte ta emot någon gåva från Zeus, men blev förälskad i henne och tog henne till slut som hustru.
Epimetheus och Pandora levde lyckliga tillsammans en tid, men till sist blev till allas olycka nyfikenheten som Pandora hade fått från Hera allt för stor, vilket gjorde att hon öppnade asken. Därvid flög alla olyckor och sjukdomar ut över världen. Pandora stängde asken precis innan Hoppet som var allt som fanns kvar, skulle lämna asken.
Fram till dess hade människorna levt i full harmoni med världen. Världen upplevde sedan en tid av tröstlöshet till dess att Pandora åter öppnade asken för att befria även Elpis eller Hoppet, som kom ut ur asken i form av en liten fågel. Det är därför man säger att "hoppet är det sista som lämnar människan".
Pyrrah eller "erfarenhet", dotter till Epimetheus och Pandora, och hennes make Deukalion, Prometheus son, var de enda personerna som överlevde syndafloden som Zeus lät komma över människorna för att förgöra dem (i den grekiska versionen av den stora syndafloden).
Alltså det är inte ofta, men idag vet jag inte vad jag ska skriva om. Det kommer väl när jag börjar. Det är så jag brukar lägga upp mina inlägg. För en stund sedan öppnade jag min facebook och jag hade sju nya händelser bla ett inlägg där jag var taggad och sedan stod det: Hela världen vill ha rapport!!! =). Grejen är den att jag inte tänker skriva något om det än eller kanske inte alls faktiskt.
Det enda jag tänker skriva är att jag had en asnice kväll och hoppas att det blir fler sådana. Om ni inte fattar så får ni lösa det problemet själva.
Nu ska jag åka iväg till stallet och se om jag kan få något gjort idag. Risken känns överhängande att tanken kanske är på annat håll och att jag gör det jag verkar vara bäst på i stallet. Sätta mig på en stol och sitta kvar. Visserligen behöver båda hästarna motion idag, men jag får se vad jag lyckas åstadkokmma.
Jag kan ju säga att alla de tre sakerna som jag ville skulle hända slog in och jag har haft den bästa fredagen den 13:e ever!!!!
Och så måste jag lägga till. Det började regna och regnade på min mat och i mitt vinglas, men det är lugnt. Ni vet ju att jag är jag och sådana saker händer mig hela tiden. Ha en fortsatt bra dag alla kära vänner.
I natt fick MB äntligen sitt föl. Hon har fått ett litet stoföl. Ni som inte har häst fattar inte vilken lycka en häst kan ge en människa. Idag är jag verkligen lycklig. Tyvärr har jag inga bilder än och jag känner inte riktigt att jag vill fråga efter några när hon som tar dem har suttit fölvakt natt efter natt nu. Hon lägger ändå ut på sin hemsida sedan.
Fölisen har redan ett namn, men det ska få ett eget inlägg senare. Jag hoppas att ni kommer att få en lika bra dag som jag redan har fått. Den här dagen kan bara bli bättre nu. När jag läste smset jag fått började jag nästan gråta av lycka.
Det verkar tydligen som att han läst lappen nu. Jag fixade lite "spionhjälp" som också lyckades se till att han verkligen fick reda på mitt namn så att han till 100% vet vad jag heter. Alldeles nyss fick jag telefonsamtal från spionhjälpen att det var check på den. Bra med hjälp som kan hjälpa till med sådant. Nu är det bara att vänta och se vad som händer då. Det här är ju riktigt spännande. Det händer något i mitt liv liksom.
Imorgon är det ju fredag och jag vågar inte skriva vad jag skrev på lappen här eftersom det finns något som heter Google, men tydligt och konkret mansspråk var det. Det kan jag intyga. En mening, tyvärr innehållande en bisats. Jag vet att det är svårt för män att förstå sådana saker, men jag var så illa tvungen. Lappen innehöll alltså: Hälsningsfras, mening, underskrift med mitt namn, mitt mobilnummer och sedan ett litet ps om vilken dag som var bättre än den andra. Hehe! Ni fattar att han bara måste fatta. Roligt, roligt!
Nu ska jag sova gott och hoppas på en fantastisk fredag innhållande förhoppningsvis ett stycke djävulsföl som har sett dagens ljus, ett stycke sms från honom samt en biltur i bilen. Hoppas, hoppas!!! Om allt det skulle inträffa skulle det bli en sjukt bra dag. Fatta alltså!!
Om ni följer bloggen vet ni vad som hänt. Igår satte jag ju upp en lapp och tyvärr blev min värsta mardröm besannad idag. Han kom medans jag var kvar.
Först sprang jag in i stallet när han kom. Hjärtat hade om det fått bestämma fått en infarkt. Pulsen slog i taket och jag började typ att skaka. Jag blev fan livrädd. Värsta scenariot skulle ju vara att han kom medans jag var kvar och nu hände precis det. Alltså jag vill nästan gråta. Nu vet jag inte ens om han läst min lapp. Ångesten börjar närma sig mig.
Efter en stund vågade jag mig åtminstone ut ur stallet. Idag var han ju kvar hela tiden och nu har ju jag blivit intresserad och hunnit bli blyg. Det är inte bra. Jag är jävligt kaxig innan jag är intresserad, men sedan dalar det utför snabbt och jag blir blyg. Det är inte så lätt att vara jag alla dagar faktiskt. Ni vet mitt liv är ju på en kant och det är inte så bra för ibland vickar man på den där kanten och håller på att falla ned för stupet.
Nu har jag inlett operation vänta. Jag har viss förståelse för att han inte messat mig tid och dag ännu för jag hade nog inte fått iväg ett mess själv ännu heller. Om det hade varit ombytta roller alltså. Däremot tycker jag nog att min lappgest var gullig. Jag är lite galen och gör sådana här saker, men det är ju alla de här sakerna som gör att jag är jag.
Vänta är det värsta jag vet. Jag bokstavligen hatar det, men jag har inte kommit in i den riktiga väntfasen ännu. Fortfarande känner jag ingen irritation över att han inte messat. Den kanske kommer om han kör iväg i sin bil imorgon och jag inte får åka med. Det är nog till och med så att jag kommer att känna mig lite ledsen då. Det kanske är löjligt. Jag känner faktiskt inte människan och kan ju liksom inte heller ställa några krav.
Jaja, imorgon är en ny dag och vi kan bara hoppas att solen skiner över oss igen och att MB slutat hålla földjävulen inne, för det är väl det jag får. En ny djävulshäst med två horn i pannan.
Igår red jag både Ante och Norton. Norton fick en sväng i skogen och han var verkligen lycklig. Han blev så glad. Först red vi runt lite på stigarna i skogen. Han är så rolig. Helt plötsligt när man skrittar travar han bara iväg. Något han kommer på av sig själv och så travar han på som om jag inte fanns på ryggen. Vi tog tre vändor i sandgropen sedan med backen upp som avslutning på varje runda. Jag tyckte det var lagom för honom nu. Om ett tag kan vi ta lite mer typ 4-5 vändor. Jag vill inte slita ut honom för han är i ganska dålig kondition och lite gammal.
Ante red jag på ridbanan och han var lite mongo igår. När vi galopperade var det mer "lille-Skutt" än häst han var. Jag fattar inte varför han ska vara så tjurig. Det var faktiskt jobbigt. Trav verkade inte existera, åtminstone inte trav på mitt sätt. Egentligen tror jag att allt bara beror på att jag ställde lite högre krav på honom än jag gjort tidigare och att han måste lära sig att acceptera de nya kraven. De var inte så stora och det jag börjar med är att han ska acceptera att jag sitter ordentligt i sadeln och att han går i form efter hur jag sitter i sadeln. Alltså att han anpassar sin form efter min sits. Det blir lite svårt att förklara här, men jag har satt lite mer samling i sitsen och han vill inte samla mer och då skuttar han runt för när han gör det tappar jag sitsen. Det var en lite ungefärlig förklaring, men det är svårt att förklara exakt utan att visa med kroppsspråk.
Idag blev det ingen ridning. Vi hade stallmöte i stallet och det tog en stund och sedan fick jag skjuts hem. Nu ska jag lägga mig för imorgon börjar jag tidigt igen och jag vill inte missa bussen till jobbet. På kvällen hoppas jag att mitt span kommer och ser sin lapp, nog för att det känns lite jobbigt och pinsamt, men jag överlever nog. Lite spännande är det trots allt när det händer något.
Eftersom jag är jag har jag blivit uttråkad. Det tog för lång tid.Jag menar: Det var ju i söndags jag pratade med honom och nu är det faktiskt onsdag. Mannen var för seg helt enkel. Idag tog jag därför saken i egna händer. Om ni inte fattar menade jag mannen med bilen nu. Han har ju bara kommit och sedan kört iväg på en gång nu två dagar i rad. Jag har ju knappt hunnit tänka att jag ska gå dit innan han åkt. Därför har jag tagit saken i egna händer och löst problemet. Problemet med att jag inte hunnit prata med honom.
Jag gav honom en lapp. Ja, eller, jag satte upp en lapp på "hans" dörr. Det behövdes lite påtryckning av några andra i stallet, men nu är det gjort. Lappen var helt i min stil och jag komponerade den själv med lite hjälp. Nu sitter det i alla fall en lapp på hans dörr där jag praktiskt taget bjuder in mig själv till en liten åktur i bilen. Jag hintade även om passande dag. Han fattar även fast han är en man annars är han korkad. Lappen var mycket tydlig och konkret. En enkel mening. Nu får vi bara hoppas att den inte regnar bort. Och sedan säger jag bara.....to be continued........
Ny uppdatering lär komma imorgon för det är nog inte förrän då han ser lappen.
Jag har inte kollat min blogg idag, men problemen verkar vara lösta och det är bra. Det tragiska kanske är att jag hade väldigt mycket besökare när den inte fungerade. Sedan kan man ju fundera på varför. Ändra om det berodde på att folk blev frustrerade av att inget nytt kom upp och att det inte funkade eller om det var så att de tyckte det var skönt att de slapp mig. Inte vet jag iaf.
Idag fick jag se min snygging igen. Han vinkade när han kom, bytte bil och när han körde iväg med den fina bilen log han väldigt sött. Jag log ju tillbaka såklart. Det kan vara så att det är något på g. Vi kan ju hoppas det. Jag tänkte att jag skulle fråga om jag kunde få åka med en sväng en dag. Det skulle vara sjukt kul. Älskar bilar med lite tryck i. Det här är ju dessutom en rolig bil. Åka med borde jag ju kunna få göra tycker jag. Idag hann jag ju inte prata med honom. Hoppas han kommer något mer i veckan, men det är nog lugnt.
Blogg.se verkar ha stora problem just nu. Jag har gjort som de skrivit om problemet som jag har med min blogg uppstått, men allt syns inte ännu och inget på startsidan. Antagligen gör det väl det när det här inlägget syns.
Idag har det inte häns så mycket. Mitt span har ju inte dykt upp och jag har inte haft så intressant dag. En sak har hänt som jag ska skriva om lite senare och om det är bra eller dåligt vet jag inte. Det blir så ett tag nu framöver iaf. Det som ändrades idag alltså. Jag skrev i mitt förra inlägg att jag är ombytlig och det är jag även i det här fallet.
Jag red ingen av hästarna igår, men det känns ok. Ante är under igångsättning och Norton går ungefär bara tre dagar per vecka för jag anser inte att jag har mer tid än så. Jag fnular fortfarande på någon mat åt honom, men lite ändringar gällande högivorna har det blivit och jag hoppas att det ska hjälpa. Jag tror nämligen inte att Ante låter honom äta sin del av höet och Norton behöver verkligen sina kilon mat. Oftast går de in lite tidigare på kvällen och då kan Norton få ett kg av sin em mat då istället för i hagen eftersom sannolikheten är stor att den hamnar i Antes mage istället. Hoppas att det hjälper för då kan han fortsätta med den övriga foderstaten.
Nu måste jag sova. Imorgon börjar jag kl 6.30 och slutar redan 14.00. Det ska bli skönt med en eftermiddag ledig. Jag måste också komma ihåg att boka om hovslagaren till en eftermiddagstid imorgon. Sedan hoppas vi ju också att mitt span är där imorgon. Jag kanske ska försöka mig på en självinbjudan till en åktur i bilen.
En stund har jag suttit och funderat på det här nu och till slut kom jag fram till att jag ändå ska berätta för er. Visserligen är jag en ombytlig människa och imorgon kanske det inte låter likadant, eller kanske inte just imorgon, men om en vecka kan jag ha ändrat mig igen.
Det är nämligen så att jag hittat någon som jag är intresserad av. Han verkar vara ett kap, eller det verkar väl alla om man nu blir intresserad, men den här har flera bra egenskaper.
Trevlig: Kan vara en grundförutsättning för att man i ett första skede ska tycka att personen är attraktiv. Ser bra ut: Borde egentligen komma före trevlig eftersom man förhoppningsvis ser personen före man pratar med den, men som någon annan sa " Han blev ju snyggare när han öppnade munnen" Snygg bil: Oj, jag vet inte var den här kom in, men just i det här fallet blev det ett fetplus för det var inte vilken bil som helst utan en snygg-snygg bil. I vanliga fall bryr jag mig inte. Tycker om djur: Ja, alltså det är ett plus och egentligen borde det stå före bilen, men nu hamnade de tvärtom bara för att jag är lite trött. Det är ju en fördel om man ska spendera tid med mig om man tycker om djur. Jag har ju liksom några.
Som ni ser verkar det vara ett kap. Det enda jag inte kan lägga till just nu är bra i sängen och ärligt talat vet jag inte om jag skulle lägga till det även om jag visste. Vissa saker kan man ju som hålla för sig själv. Uppdatering på de andra punkterna kan ni få så fort jag vet något mer, men just nu är det bara på intressestadiet och det verkar ju som att det är ömsesidigt. Jag ska utöva lite av det jag är väldigt bra på - prata - och efter det kommer nästa uppdatering inom det här området.
Jag och hunden var ute på våran vanliga nattanad nu på kvällen och då träffade vi hans nya kompisar Ellen och Oskar. Jag tror att de kompenserade att han varit ute mindre under dagen idag. Han har ju väldigt svårt för soliga dagar om ni inte visste det och vill inte vara ute då. Det är inte det att han inte kan vara ute utan det är det att han ibland är rädd för solen, molnen och eventuella streck efter flygplanen. Ingen vet varför, han bara är sådan.
Nu träffade vi Ellen och Oskar nere på hans kolonilott, för i hans värld är det ju hans egna. Han lekte med dem väldigt länge och hade väldigt roligt. Innan vi skulle gå träffade vi även deras mamma Jenny. Ellen och Oskar är två barn alltså.
Nu ska vi lägga oss för imorgon är det tidigt som gäller igen och om jag ska orka med sex dagars arbete till i sträck. I natt hoppas vi också på att Mademoiselle klämmer ut en fölunge, men tyvärr verkar hon vara duktig på att knipa just nu. Jag har precis gjort sista checken på hemsidan och inget nytt har hänt. Jag hoppas ju att de ringer till mig och säger att hon fått ett föl, men man vet ju aldrig. De gör ett jättebra jobb där och har jättebra rykte och att hästen blir väl omhändertagen är viktigast för mig.
Ni andra människor kanske är normala. För mig är det (tydligen) tidigt att komma hem en lördag klockan 18.20. Det känns så för mig iaf, att det är tidigt alltså. Någonstans i min lilla hjärna hade jag en liten plan på att åka in till stan, men det känns som att jag kan skippa den. Nästa helg kanske det blir det. Jag får se.
Idag hoppade jag över ridningen på hästarna. För Ante kan det vara bra att gå varannan dag och Norton kan vila lite också. Jag måste komma på någon bra mat att köpa till Norton för han skulle behöva något extra och just nu känner jag inte att maten han fick tidigare passar. Han är lite smal över revbenen nu och då är det lite mer energi hästen behöver. Den maten jag köpte tidigare innehöll mer protein. De flesta foder till vanliga ridhästar innehåller 80 protein och 11MJ/ kg. Det kanske inte säger er så mycket, men när man ställer en foderstat räknar man ut hästens behov av Smältbart Råprotein, Energi(MJ=megaJoule) och lite mineraler. Eftersom Norton nu är lite smalare behöver han mer energi. Fodret jag köpte innan innehöll 125 protein och 10,7 MJ och det känns helt fel om är en högre kvot av energi jag behöver.
Snart ska jag gå upp till affären och handla något att äta till middag och lunch imorgon. Just nu har jag ingen aning om vad jag ska äta, men jag hinner nog komma på något. Nästa helg är jag ledig och då ska jag verklige passa på att vara ledig. Nu under veckan börjar och slutar jag lite tidigare någon dag och eftermiddagstiden då ska jag också ta vara på.
Inget föl har hästen tryckt ur sig och nu väntar man liksom bara. Jag hoppas också på omedelbara bilder på fölisen så fort jag har några. Det kanske till och mer är så att jag kan få några mailade därifrån hon står. Grejen är den att det känns lite töntigt och pinsamt att fråga efter det, men det kanske är jag som är fjantig. Vill ni ha bilder eller inte??
Jag har jobbat färdigt för dagen och ska ta hand om mina hästar. På fölfronten verkar det inte ha hänt något ännu. De har inte ringt ännu så jag antar att hon inte fölat i natt. Vi får hoppas att det händer något i natt. De lägger upp flera bilder på fölisen när den kommit sedan. Jag uppdaterar lite mer sedan när jag kommer hem.
Jag har jobbat färdigt för dagen och ska ta hand om mina hästar. På fölfronten verkar det inte ha hänt något ännu. De har inte ringt ännu så jag antar att hon inte fölat i natt. Vi får hoppas att det händer något i natt. De lägger upp flera bilder på fölisen när den kommit sedan. Jag uppdaterar lite mer sedan när jag kommer hem.
Idag hoppas jag att de ringer och säger att hästen har fölat. Jag lovar att uppdatera så fort jag vet något. Nu måste jag iväg till jobbet och eftersom jag lämnar hunden och bussen går så knäppt på helgerna måste jag åka redan nu för att hinna med bussen. Den går liksom en minut innan nästa tåg kommer in på stationen. Ja, jag vet, de har inte tänkt till. Även om bussen ska passa en annan station kunde de väl ha väntat med buss i en minut iaf.
Den här dagen har varit helt sjukt lång. I morse tog jag en tidigare buss eftersom jag behövde ta med mig hunden till jobbet och då måste han sitta i gäststallet. Han fick sitta där i typ två timmar i en box, men det var en biabädd där redan och filt så det gick ingen nöd på honom. Vi tog iaf bussen som går fem i sex hemifrån. Precis när jag slutade fick jag ett sms från Fanny att hon skulle en sväng till Rusta innan stallet och jag hakade på. Jag behöver nämligen lite lådor till stallet att ha saker i. Det blev bara två lådor idag och jag behöver fler, men jag börjar med två så jag kan kolla lite mer vilka storlekar och så jag behöver på nästa.
Jag gick också in en sväng på Horze och Hööks, men köpte först inget. Sedan kom jag på att jag måste fylla på lite i sjukvårdslådan och det är helt galet vad dyrt det är att handla vissa saker. Jag handlade för 300, men jag tycker typ inte att jag handlade något. Visserligen köpte jag också sadeltvål och hovfett och det var nog där de mesta av pengarna gick åt, speciellt sadeltvålen eftersom jag köpte en Stübben. Grejen är det att jag har gjort ett litet privat test av sadeltvålar och den är verkligen bäst. Lädret blir renast med den. Det bara är så.
Efter Rusta åkte vi till stallet. Jag känner att jag fått upp lite tempo nu iaf. Jag gör färdigt stallsakerna jag måste fixa betydligt snabbare än tidigare. Idag red jag Ante och han gick superduper bra. Fortfarande är det mesta egentligen katastrof, men jag försöker att bara fokusera på att få det bättre bitvis och bestämmer mig för att en sak ska bli bättre idag och jag tar det som inte funkar först och försöker förbättra det. Det har blivit min taktik och oftast numer hinner jag fixa mer saker än bara en sak per dag. Han slänger lite med huvudet och så, men jag orkar inte bry mig om det just nu. Nummer ett varje ridpass nu är att han går fram för skänkel, helst också mellan skänkel, men där är vi inte riktigt än. Nummer två nu är att få till galoppen och att han inte byter på långsidorna. Visserligen är bytena nästintill perfekta, men det är inte min tanke.
En sak vi fick "problem" med idag var att jag hade svårt att fatta vänster galopp. Jag kom på problemet. På Ante måste jag skjuta fram vänster höft lite i fattningen. Ni vet, vänster framben framåt, min höft framåt. Nog för att jag vet det här sedan tidigare, men på honom blev det tydligare när jag rider slarvigt. När jag fortsatte skjuta fram den inre höften bytte han heller inte galopp. Det kan låta lite banalt, men han verkar vara lite av en känsligare typ av häst.
Norton longerade jag bara. Han gick mycket bättre än han gjort de senaste dagarna och det kändes riktigt bra. Jag ska fortsätta jobba honom lite mer ute och på gräsbanan. Han blir inte alls bra av att gå på ridbanan och då vill jag gärna undvika den. Ante verkar inte bekymra sig, men Norton har verkligen problem. Ridbaneunderlaget påminner mycket om Paddex och det är typ det sämsta jag ridit på. Skogen som är vid stallet är perfekt underlag på för det är tallmo. Jag ska försöka gå upp där och rida mer. Jag har också märkt att det går att rida till stället där jag jobbar och jag kanske ska ta en sväng åt det hållet någon dag.
Det var lite kort om dagen. Nu måste jag lägga mig för jag jobbar imorgon och om jag ska orka jobba sju dagar till utan ledig dag behöver jag min sömn. Sov gott och glöm inte att gå in och kolla om MB fått sin fölbebbe på deras hemsida imorgon. Puss och godnatt på er!
Jag trodde nästan att jag skulle dö idag. Helt galet! Jag visste inte om jag det var lycklig, glad, förvånad eller något annat det var meningen att jag skulle bli. I slutet på februari åkte MB iväg till stället där hon ska föla och det har inte hänt så mycket sedan dess. Jag antar väl att hästen blivit fetare, men that´s it liksom.
Idag när jag lite snabbt var inne på hemsida de har där hon står ser jag följande text:
"Pretty Arriba och Madame Blue sa härom dagen: -Vi ska föla nu hörrudu där!!
Bevakningskamerorna på. Bädda boxar och hej å hå.
-Näää..sa Pretty. Grävde runt i boxen och sa nåt om att det är nog lite kallt. -Näää..sa Madame och ställde sig så man enbart såg benen på henne i "häst-tv::n" - Kul att du anstränger dig för oss och borstar och donar. Men..tja..vi har nog ångrat oss, just nu, i ett par timmar eller en vecka eller en stund.
Appråpå Madame. Nattkameror gör att all halm blir vit på bild. Då kan ni väl mycket väl tänka er hur en vit häst ser ut på natten i en fölbox? -Vart tog hon vägen? Frågar Gunnar varje kväll. -Hon måste ju stå kvar i boxen ju..fortsätter hans funderingar.
Som tur är har hon nästan svart man så när hon vänder runt så...-Där är hon!! Vita hästar blir nästan genomskinliga i nattkameran ser ni.
Men föla?? Suck. Vaxdroppar och hela köret men inte nej."
Alltså fattar ni???? Fettot ska ju föla vilken dag som helst. Hon var beräknad till den 16-17:e, men nu borde hon ju föla vilken dag som helst.
Ni kan gå in och läsa och följa själva på Överberga Gård. Längst ner till vänster står det Överberganytt och där uppdaterar hon när något händer. Jag är bara så lycklig nu!!! Jag brukar typ bara rycka lite på axlarna, men jag blev uppriktigt glad och förväntansfull nu.
Äntligen har det kommit mode som passar "min" stil. Alldeles för bara några sekunder sedan var jag inne på Expressen och försökte hitta något om morgondagens väder. Det gjorde jag inte, eller rättare sagt hittade jag annat att läsa. Det fascinerade mig lite. Jag insåg att helt plötsligt är min stil inne - plastkasse. Kolla själva: Hetaste väskan - en plastkasse!
Personligen kör jag inte som i artikeln märkeslöst. Det verkar alldeles för lågt för min smak. Jag föredrar lite finare kassar. Vanligast är att jag använder mig av en PrisXtra. Vill jag köra på en lite billigare variant tar jag Willys, men det är bara om jag absolut inte riskerar att hamna på något finare ställe. Jag vill ju inte behöva skämmas.
Nu har jag kommit hem från stallet. Idag blev det en lite kortare visit. Jag hade med mig hunden och då vill jag inte rida ut och lämna honom ensammen i stallet utan någon ansvarig för hunden. Det känns oseriöst. Norton vill jag inte heller ta ut på ridbanan då han inte vill galoppera där. Ante tog jag ut och longerade en stund. Jag börjar få dåligt samvete för att jag har en så fin häst och inte gör något med den. Samtidigt ser jag att hans gångarter utvecklats väldigt bra. Traven tycker jag är den gångart som förbättrats mest. Fortfarande är det hans sämsta gångart och det är väl därför som jag ser störst utveckling i den. Galoppen har också blivit bättre även om den var riktigt bra innan.
Idag hade jag förutom mina egna två hästar även Olke eftersom Fanny inte hann åka ut till stallet och jag hade även att göra iordning höpåsar till Cissis hästar eftersom hon var där själv idag och inte kan göra höpåsarna pga sin astma. Jag hann med allt ändå och det gick bra. De senast två veckorna har jag gjort 21 höpåsar per dag när jag jobbat så jag har väl hunnit få upp tempot på det.
Nu ska jag passa på att gå upp på affären och handla lite när det inte känns som att jag håller på att dö av trötthet. Imorgon måste hunden och jag ta en tidigare buss för han ska åka med mig först till jobbet en sväng på morgonen. Han måste sitta i gäststallet under den tiden och det är låst i vanliga fall så jag måste dit och låsa upp och allting först. Bättre att vara ute i tid då så jag inte blir sen. Vi har haft så mycket att göra de senaste dagarna och schemat blev helt plötsligt väldigt tight. Jag vill ju inte sinka oss bara för att hunden behövde följa med en stund en dag.
Igår hade internet värsta dampanfallet här och jag kunde inte blogga något. Det var ju inte hela världen, men det märktes verkligen på antalet besökare idag. Igår också för den delen, men det gör inget. Jag var helt galet trött igår och la mig först och sov mellan klocka sju och åtta och sedan gick jag och la mig klockan nio. Det var helt galet. Idag var jag mycket piggare och tur är väl det.
Jag har helt tappat räkningen på vilken dag det är. Efter en stund när jag tänker till kommer jag ihåg att det är torsdag, men det känns som att alla dagar är likadana just nu. Imorgon måste jag ta med mig hunden till jobbet och då måste han sitta i gäststallet. Det är ju säkrast när hästar går ut/in, men jag har redan dåligt samvete för att han ska behöva sitt ensam sen. Löjligt egentligen. Ensam där eller ensam hemma gör väl sak samma. Det handlar liksom om två timmar där och det är inte särskilt länge.
Nu ska jag äta lite middag och sedan åka iväg till stallet. Jag orkar inte gå till och från stallet längre utan har blivit en latmask och tar bussen. Nu tror jag inte att jag är i behov av den promenaden längre då jag går hela dagarna numer. Jag har slitit ut ett par skor på två månader nu och skor av samma modell och märke har hållit sex månader tidigare. Det säger en del. Idag känns det dessutom i fötterna. Nästa gång jag köper skor ska jag köpa med luft istället för gelsula. Jag tycker att luftsulorna är mycket bättre och jag har sådana problem med mina fötter att det känns viktigt med bra skor.
Jag har börjat inse vissa saker med mig och mina hästar iaf och det är intressant. Nu är det inget som jag vill skriva om här för det skulle kunna låta illa i vissas ögon, men för mig är det något positivt och ett bevis på att jag tror på det jag gör.
Nu sitter jag och ska åka iväg till mitt jobb om bara några minuter. Det var mycket lättare när det var fint och soligt ute. Inget att göra något åt vädret.
Idag ska jag motionera båda hästarna. Igår hade de ju varit ute i kallt och regnigt/snöigt väder. Jag får se vad jag gör med dem idag. Jag tror att Norton får gå en sväng ut eftersom han inte tycker om ridbanan, medan jag nog vill rida Ante där när han har vilat i två dagar.
Nej, nu måste jag gå så jag inte missar bussen och det har varit nära de sista dagarna att jag gjort det. Jag vill inte vara sen till jobbet.
Idag blev det ingen ridning. Jag räknade ut att eftersom hästarna gick ut före det började snöa hade de inga täcken på sig. Sånt som händer, men jag rider inte på hästarna om de stått ute och blivit kalla i regn eller snö. Norton hade lite ont i ryggen, precis som han brukar ha när det regnat kallt på honom, så han fick ha täcke på sig i natt. Ante däremot är inte så känslig så han kan fortsätta gå utan. Om det är kallt och regnigt imorgon också får Norton ha det på under dagen.
Ikväll har jag som vanligt sett på House och det var ett ovanligt bra avsnitt. Jag tycker verkligen om det programmet. Jag tror att i oss alla finns en liten House ändå som vi drömmer ska kunna komma fram vid vissa tillfällen. Ni kanske inte vill erkänna, men det är så det är.
Imorgon får jag se vad jag hittar på med hästarna. Jag börjar vänja mig lite vid arbetsbördan på det här jobbet. Även om jag hade ett rörligt jobb innan är det en helt annan typ av arbete på det här jobbet och jag har varit riktigt slut. Det är tur att jag den här månaden köpte tillskottet som jag börjat ta. Ibland tar jag det två gånger per dag när jag arbetat och ska rida hästarna efteråt och jag tar det alltid på morgonen innan jag börjar arbeta. Jag känner att det gör en otrolig skillnad. Imorgon får vi också se om jag kan bearbeta min nya underhållning lite. Det låter lite elakt, men det är verkligen min nya underhållning. Jag ska berätta mer om det blir något roligt av det. Om inte annat har jag fått några dagars underhållning. Det är bra när man kan samköra olika saker och den här underhållningen är i stallet så det är bra. Två flugor i en smäll liksom. Det var så förut också, men då var det inte i stallet jag hade underhållningen.
Nej, nu måste jag sova. Hungrig är jag redan, men det får vänta tills frukost imorgon. Jag ska passa på att drömma om att jag är som House nu när jag lägger, för mer än drömma om det vill jag nog inte.
Idag efter lunch när jag jobbade funderade jag lite och har kommit fram till en sak. Jag ska slut lösa mina problem. Det känns helt onödigt och som slöseri med tid. Dessutom försvinner det väldigt mycket tid på att fundera ut lösningar till problemen. Jag kom fram till slutsatsen att det är bara att låta livet fortgå och leva dagen. Det kanske låter lite naivt. Det är det nog också. Om historien skulle sluta här. Nu gör den inte det. Jag ska berätta.
Under den större delen av mitt liv har allt bara flutit på. Allt i mitt liv har bara gått som på räls. Ibland har det dykt upp problem som jag inte ägnat alltför stor vikt vid och whoops så har problemen löst sig själva. Allt medan jag stått och tittat på. Under ett kort tag, flera av er vet när, gick det inte den här vägen och då fick jag stora problem. Grejen är den att livet flera gånger sa åt mig att något var fel, men jag såg inte och lyssnade inte. Däremot hörde jag hela tiden. Allt blev bara pannkaka.
I dagsläget har jag kommit tillbaka på rätt köl och mina problem löser sig återigen av sig själva. Idag tex fick jag ett samtal om ett lite tinywiny problem som jag haft, eller telefonsamtalet löste problemet åt mig. Inte för att hon på andra sidan luren hade en aning, men det gjorde det ändå.
Jag vet inte om det är så att jag styr sakerna åt problemlösande håll eller om det är någon hemlig makt som löser dem åt mig. Jag vet ärligt talat inte. Däremot är det otroligt skönt att vara tillbaka här. Det känns äntligen som att jag kan skapa något. Numer litar jag inte fullt till hundra procent på det här utan måste vänta innan jag sett resultatet. Det jag litar på är att livet tar mig dit jag vill i slutändan och det är väl ändå huvudsaken. Trots alla problem.
Tillsammans kan vi fundera på om det kanske är så att när man lärt sig läxan av problemet kanske det löser sig, men om man inte lärt sig läxan blir man prövad om och om igen. Jag kanske här lärt mig läxan av just de här problemen och nu kan gå vidare.
Faktum är att det känns ganska bra just nu. Det känns som att jag och livet är vänner. Ett tag var vi ovänner, men för tillfället har vi försonats. Nu kan vi bara hoppas att det dröjer innan vi stöter ihop igen. Det lär hända. Jag har bara levt en tredjedel av mitt liv och har mycket kvar att lära.
Jag brukar inte använda andras bilder, men jag känner att det verkligen är så här mitt liv känns. Det ena hjärtat till livet gick sönder och nu har jag hittat ett nytt inuti.
Ibland, eller ganska ofta faktiskt, tänker jag att mitt liv är innehållslöst, tråkigt, meningslöst, jag åstadkommer ingenting osv osv osv. Sanningen är den att jag egentligen inte har en aning om hur era liv ser ut. De flesta som skriver en blogg skriver: Idag åt jag en macka.(bilder på vilka kläder man har på sig) Åkte till jobbet/skolan. Sedan åt jag lunch. Tog tåget hem och det var en minut sent. Åt middag. La mig och sov. Nu säger jag inte att alla är så, men vem fan är intresserad av det?? Jag vet inte, jag läser inte så många bloggar och även om jag försöker tycker jag att de är tråkiga. Jag vill ju läsa OM människan, inte vad den gör.
Det där blev en liten spin-off. Inlägget skulle handla om hur tråkigt mitt liv är. Eller är det verkligen det? Har jag tråkigt? Vad gör ni andra som jag inte vet? Till saken hör att vi vet nästintill ingenting om våra medmänniskor eller vad det gör när de stänger dörren hemma. Jag vet inte om mitt liv är tråkigt jämfört med ditt. Jag vet inte heller ommitt liv är mindre innehållsrikt än ditt. Jag vet inte vad du vet om mig eller hur du uppfattar mig och det spelar nog heller ingen roll. Jag lever i min lilla bubbla och jag kör mitt race liksom. Du vet inte vad jag vill uppnå som jag känner att jag inte uppnåt. En av anledningarna till att jag inte känner att jag åstadkommit något beror ju på att jag inte uppnåt vissa mål jag satt.
Ibland sitter jag och funderar över hur jag ska komma dit. Just idag vet jag inte. Det kräver ju att man gör vissa uppoffringar och när man måste göra sådana måste man fundera över om priset är värt att betala. Är det det? Blir mitt liv verkligen bättre om jag är sådan.
Ibland också, eller nu kommer vi till något jag tänker ganska ofta, är att jag ser andra som perfekta. Det är bara för att jag ser en enda sak hos någon annan som jag också vill och då målar jag upp en bild av det perfekta livet i mitt huvud. När jag gör så blir det indirekt så att hela världen är mycket, mycket bättre än mig eftersom jag inte kan uppnå mina mål. Det är inte rimligt om vi tänker efter och jag borde sänka ribban när det gäller mig själv. Rom byggdes inte på en dag. Förra veckan gjorde jag något jag är stolt över och det skulle kunna vara en början till att uppnå mål ett.
Just nu sitter jag och lagar lunch till imorgon, men den sköter sig typ själv. Jag behövde bara stoppa in den i ugnen och sedan vända en gång och sedan ta ut den när den är färdig. Det är perfekt och lagom tillagning. Imorgon blir det kyckling i lådan. Jag tror att jag ska göra risini eller vad det nu heter. Det ser ut som ris, men det är pasta. Och sedan ska jag också göra en champinjonsås. Det kommer att blir väldigt gott.
Idag upptäckte jag en sak. Jag ska berätta lite mer om det senare, men jag måste göra en liten kontroll först. Ni vet igår berättade jag ju hur tråkigt jag har just nu, men jag kanske har hittat något att underhålla mig med en stund. Vi får se. Jag ska som sagt kontrollera om det är så att möjligtheten finns. Nu kanske jag inte kan göra det imorgon, men jag tror att jag under veckan kan kolla upp det hela.
Hästarna fick ju vila idag. Torv har dem fått, men inte så jättemycket. Jag måste gå tillbaka imorgon och hämta mer för det var inte så mycket kvar och jag vill ju inte att de andra blir utan så att jag tappar möjligheten att gå dit och hämta. Det verkar onödigt, då kan mina hästar ha lite mindre en natt och få mer imorgon när det är påfyllt.
Imorgon tänkte jag också rida. Jag har inte planerat hur och var ännu, utan jag gör som jag känner för. Jag är inte riktigt en planerare när det gäller sådant utan jag tar det som det kommer. Snart hoppas jag ha hittat en tränare som jag skulle kunna tänka mig att träna för. Den/de som jag vill träna för egentligen finns det av olika skäl inte möjlighet att träna för just nu. Det får bli en senare fråga.
Ibland har man ångest över fel saker. Det bara är så. Vissa människor blir också kallade för krångliga, eller det är nog inte krånglig jag egentligen skulle vilja ha i det här fallet, nej, det är det nog inte, men, men, ni fattar vad jag är ute efter. Jag skulle ju fråga om jag kunde få köpa torv till hästarnas boxar av dem som jag jobbar hos och bara för att andra typ snackar lite hade jag lite ångest över att behöva fråga. Till saken hör att jag fick ett väldigt enkelt ja till svar. Ingen ångest hade jag behövt ha överhuvudtaget dessutom gick jag ner 10 kg på kuppen. Allt löste sig perfekt!!
Nu ska Norton få en fluffig bädd att sova på så att han blir glad, Ante blir ju inte utan han heller utan han ska också få fluff att sova på.
Nu ska jag alldeles strax åka till stallet och idag blir det bara lite stallfix för jag och hunden ska vara hemma igen till kl åtta för då ska vi titta på Total Blackout på Femman. Jag brukar inte titta på tv för jag tycker att allt är tillknöcklat och tillgjort, men det här programmet kändes äkta roligt utan att på minsta sätt vara förnedrande för deltagarna. Jätteroligt och lyckat av Femman tycker jag! Jag hoppas att de andra kanalerna tar efter och att det är den här typen av tv vi ser i fortsättningen och att skiten försvinner.
Nu ska jag alldeles strax gå iväg till jobbet. Idag kommer jag hem innan jag åker till stallet för på måndagar är det alltid jag och hunden. Sedan måste jag nog skynda mig lite från stallet också för jag vill hemskt gärna se Total Blackout på Kanal 5. Det var så sjukt roligt förra gången och jag hoppas att det inte var en engångsföreteelse.
Det innebär att båda hästarna får vila idag, men det gör inget de gick ganska många dagar förra veckan och jag hinner nog rida resten av dagarna den här veckan. Idag hoppas jag kunna köpa torv till hästarna från stället jag arbetar på annars har jag inte bara torvkris utan supertorvkris, men det borde gå bra. Jag behöver och gör inte av med mycket. Nej, nu måste jag gå till bussen. Jag vill inte springa till den idag.
Ha en bra dag allihop. Och till er som trodde att det skulle regna idag. Himlen var rosa igårkväll och det regnar aldrig dagen efter.
Alltså det här är inge´ bra. Nu börjar jag bli likadan som förut, eller jag vet inte om jag börjar bli likadan eller om annat börjar kännas lika. Jag har iaf kommit fram till att mitt liv börjar vara tråkigt! Jag och Ante är samma skrot och korn. Vi behöver underhållning! Därför måste jag komma på sätt att underhålla mig med. Ante är ju kreativ har vi märkt. Med mig är det värre.
1. Jag vill tävla. Problemet nu är ett; en bil, två; en transport, tre; en häst, fyra; tid. Enklast häst verkar vara att hitta någon annans häst att rida. Det kan väl inte vara så svårt egentligen. Sedan behöver jag bara tiden som jag inte har.
2. Jag vill resa. Problem är ett; tid, två; pengar. Även om jag fixar pengarna har jag ingen tid. Jag har ju dessutom ett ställe jag vill åka till som absolut inte är dyrt, men tiden finns som inte. Jag bara måste fixa det. Helst under sommaren. Jag är nöjd med bara en helg dit.
3. Jag behöver allmän underhållning. Helt enkelt: Jag vill att det händer något. Allt känns helt stilla och dött, ingen spänning och inget att se fram emot. Jag måste hitta på något.
Jag vet inte om det är fel på mig. Typ att jag har för höga förväntningar om livet. Livet är ju till för att levas, eller?? Jag måste nog helt enkelt göra något åt saken. Nu har jag fantastiska 12 dagar i rad att se fram emot med bara arbete - nice!!! Jag kanske ska fixa en stall ledig dag iaf. Jag lär ju behöva det om jag ska jobba hela tiden. Jaja, vi får se. Efter de tolv dagarna har jag åtminstone en helg ledig. Det är ju alltid något. Egentligen har jag inte rätt att klaga för jag valde själv att jobba även helgen, men det är också jag i ett nötskal. Det är bara sådan jag är. Sedan klagar jag dessutom på att jag inte har tillräckligt att göra. Lite korkad är jag nog ändå någonstans.
För man kan ju börja undra. Hur många jobbar tolvdagar i rad och dessutom har två hästar(och en hund på halvtid) att ta hand om?? Jag vet inte, men för mig är det normalitet. Fattar inte vad ni andra gör och kanske vill jag inte veta för då kanske jag går miste om något som jag också vill uppleva och då måste jag nog jobba ännu lite till så jag kan göra även och efter att jag jobbat ännu lite till, ja, då måste jag ju göra det jag gick miste om. Synd. Dygnet har bara 24 timmar. Tänk vad mycket vi hade kunnat göra som vi går miste om i våra liv om vi hade fått några timmar till varje dygn!!!
Idag har jag haft en som provridit Norton. Jag tyckte att det såg bra ut och jag hoppas att människan tyckte att det kändes bra. Hon skulle höra av sig imorgon efter att hon tänkt efter lite. Min gissning är att hon tycker att stallet ligger lite för långt bort då hon själv bor inne i stan och det kan jag förstå. Jag har satt ut en annons också så om hon inte vill prova får jag kolla igenom de svaren och ha några fler som kommer ut.
Efter det red jag Ante. Jag ställde upp ett litet hinder som vi hoppade lite grann över. Det blev inte som jag tänkt mig då han var en jävla tjurskalle idag. Jag har bestämt mig för att ställa lite mer krav på honom nu för det är liksom dags annars kommer det aldrig att bli något av honom, men han är så tjurig och går inte riktigt fram för skänkel. Idag kände jag också att tålamodet inte var på topp. Det är tur att man varit med ett tag och inte låter det gå ut över varken hästen eller ridningen även om det är bra nära ibland. Jag kickade till honom med sporrarna en gång och det besvarade han med att sparka bakåt. Sedan kortar han upp galoppen jättemycket så fort man tar i munnen och det blir lite mer uppåt än framåt i galoppsprången. Om jag driver honom framåt med sätet byter han jättelätt till den andra galoppen. I vänster varv drar han bara inåt och går mer emot skänkeln än undan för den. Ja, det är några av grejerna han håller på med just nu. Idag var han dessutom extra tjurig. Rätt som det regnar kan han också springa ifrån en lite och då går han som en kamel med huvudet.
Det är tur att han hoppar som en Gud, annars vet jag inte vad jag hade gjort med honom. Man känner också att han är ganska känslig även om han är så förbannades långsam vaknar han till och är väldigt kvick ibland istället. Jag vill ju gärna ha de kvicka hästarna för jag tycker att det är roligare att rida dem. Jag tror att han kan bli riktigt trevlig till slut. På slutet av passet gick han riktigt fint även om formen är extremt instabil finns det potential för att den ska kunna bli bra. Jag tror också att det är lite skillnad om man normalt rider med lite högre tryck och liksom lägger hästarna där även om man inte tänkt det. Jag gör gärna det och det blir jobbigare för dem och de stretar emot lite mer än om man bara lullar runt utan arbete.
Jag hade Olke idag också, men tyvärr hann jag inte rida. Jag hade tänkt det, men jag har en hel del jag ligger efter med här hemma som måste fixas och jag jobbar hela veckan, även hela helgen och hela nästa vecka så tid är en bristvara just nu. Det gäller att ta vara på de dagar man har tillfälle att göra något.
Imorgonkväll har jag hunden och det innebär att hästarna får vila. Jag ska också se om jag inte kan få köpa torv där jag jobbar. Om jag inte får det har jag faktiskt lite av en torvkris kan man säga för jag har toklite i boxarna och väldigt dåligt samvete över det nu.
Bild från tävling förra året med Ante. Jag hoppas vi kan åka ut snart igen.
Bloggen handlar om mina sjuka idéer och konstiga tankar. Min fritid avhandlar jag med mina hästar och Vson. Ibland gästbloggar Vson. Jag är inte normal, men det är bara att läsa några inlägg så har du snart fattat konceptet.
