Livet På En Kant

Igår sökte jag massor med jobb. Jag lyckades äntligen uppdatera mitt CV på engelska. Tydligen blev det bra för redan i morse hörde första företaget av sig - dock på fel sätt. De hade försökt ringa mig, men eftersom de skrivit in fel landsnummer kom de inte fram. Suck! Jag skickade in rätt och hoppas att de hör av sig igen.

 

Det verkade vara ett sjukt roligt jobb där jag skulle jobba med mode. Det är på sätt och vis en helt ny karriär för mig och på en rolig plats i världen.

 

Vi hoppas på uppdatering som innebär att de hört av sig igen.

Just nu känns allt bara förjävligt. Livet liksom suger.

 

Det är liksom bara att tänka att det löser sig. På ett eller annat sätt gör det ändå det i slutändan. Jag måset sätta mig ner, andas, se bästa lösningen och ta den. Jag har levt liknande förut. Jag vet att jag kan. 

 

Jag har iaf lärt mig att jag måste vara noggrannare med mina urval. Hur jag väljer och vad jag gör. Den här gången har iaf hjälpd dykt upp från oväntat håll. Det är super. Nu ska jag bara lösa resten.

 

Det kommer, det vet jag. 

 

 

 

Nu ska jag iväg på säljmöte. Jag känner mig måttligt förberedd, men det får vara så. Jag kommer att vara sjukt nervös, men jag tror det blir bra. 

 

Jag kan inte få mer än ett nej på det jag ska sälja in. För det här mötet kommer jag ta med mig schabrak, sporr-remmarna och lite andra roliga saker. Jag hoppas på den här butiken. Det skulle vara sjukt coolt. När jag varit här på möte ska jag boka in några fler. Det här kommer nog att bli bra. Min förhoppning är att någon som ska till Globen vill köpa in för jag har så många förfrågningar om personer som vill handla där. Det här kommer nog att bli bra i slutändan.

De senaste månaderna har varit en intressant resa ur många perspektiv. Jag har lärt mig mer om mig själv och om andra än jag lärt mig på väldigt många "vanliga" år. Det har varit intressant. Om man skulle tänka livet som att man hade en stor expedithylla från IKEA där alla människor i ens liv fick plats, skulle jag vid det här laget flytta runt väldigt många. 

 

En sak som ALLTID är viktig att komma ihåg är att hur andra människor beter sig mot dig handlar alltid om de själva. När någon beter sig illa eller konstigt, handlar det verkligen om deras problem, inte om vem du är. Det är viktigt att komma ihåg detta för oftast frågar vi oss vad vi gjort fel.

 

Jag valde att göra denna resa för att jag bokstavligen höll på att gå under i mitt eget liv. Det hade börjat långt tidigare och jag skulle ha satt stopp tidigare, men allt har sin tid. Det intressanta är ju hur andra har valt att se på mig. För mig, som sitter på sanningen om mig själv, kommer många utropstecken och frågetecken, och jag verkligen undrar. Till mångt och mycket vet jag hur en del saker förhåller sig och det är liksom ingen nyhet.

 

Jag har också lärt mig mycket om andra människor och jag har träffat massor med intressanta personer under denna resa, som faktiskt inte är slut än, ni vet bara väldigt lite i förhållande till mig.

 

Nu ska jag sova, imorgon blir det jobb och jag har varken tid eller energi att lägga på andra människor just nu. Imorgon blir det mitt älsklingsjobb där jag har fått löneförhöjning 5 gånger under ett år, utan förhandling.

 

Det kommer att bli en spännande och intressant framtid de närmaste dagarna och veckorna iaf.

Jag har fortfarande så fruktansvärt ont. Det är helt obeskrivligt. Jag börjar fundera på om det inte beror på att jag råkade äta gluten ändå. Smärtan har nu flyttat sig till vänster sida av kroppen och jag kan knappt röra mig.

 

Jag googlade lite och om det var gluten kunde man ha problem i typ en vecka efter det att man råkat äta. Skulle det vara det är det helt sjukt för jag råkade liksom äta en sak där det trillat i en pytteliten brödbit. Galet, men man kanske är så känslig.

 

Gäller bara att bli av med detta och skriva färdigt dokumentet.

Jag var till läkaren igår, hämtade ut mitt penicillin som jag blev tilldelad, MEN jag har struntat i att ta det. Nu kanske ni tycker att jag är galen. Jag har liksom legat med feber i två dagar, antagligen söndagen också, men då var jag liksom tvungen att göra en grej vilket betyder att man är "frisk" oavsett. 

 

Nu sitter jag här, någon dag senare. Jag fick tid för ultraljud av njurarna redan idag och de visade ingenting. Jag har inte tagit någon som helst antibiotika, jag hade urinvägsinfektion. Till saken hör att jag är expert på att bli av med denna sjukdom. Om ni någonsin träffat någon som har lätt för att få detta helvete, så kan jag säga att lätt är ingenting jämfört med mig. Att sitta ned utomhus och känna minsta lilla kyla när jag sätter mig innebär att nästa gång jag måste kissa svider det mer än du någonsin kan tänka dig. Behöver jag äta penicillin en gång under en vinter kan jag räkna med att behöva äta det en gång i månaden resten av den kalla årstiden. Det är ett rent helvete och det har lett till att jag lärt mig hantera sjukdomen.

 

Min egen "antibiotika" bestod den här gången av ingefära. Den simpla lilla roten använda jag tillsammans med ett rivjärn och varmt vatten. En gång morgon och en gång kväll. I måndags var det faktiskt det enda jag tog förutom pyttelite att äta på morgonen. Så dålig var jag faktiskt. När jag under tisdagen lyckades ta mig till läkaren passade jag även på att gå in på affären och köpa citron. En pressad citron - fyll upp glaset med vatten. Tillsätt eventuellt lite honung. Jag drack detta efter ingefäran på kvällen.

 

Ingefära har antiinflammatoriska egenskaper och citrinet(tror det heter så) gör att bakterierna som satt sig fast tappar greppet. Ett enkelt sätt att få skiten ur kroppen med andra ord. 

 

Nu sitter jag här och känner att det är jag-urinvägsinfektionen 1-0. Jag har vunnit! Visserligen svider det fortfarande lite medan jag kissar, men oj så mycket bättre jag blivit. Happy me!

Just nu känns livet förjävligt på många plan. Jag kom precis från läkaren och där konstaterades att jag inte har njurbäcksinflammation, men istället kan det vara njursten. Livet suger. Ont som fan gör det också. Nåväl, bara att hanka sig vidare.

En massa andra saker jävlas också. Blir väl så när man är på fel plats antar jag.

Mitt liv blir både enklare och emellanåt mycket svårare, helt enkelt för att jag är mycket smartare än andra. Jag vägrar också sätta mig ned och ge upp. Istället söker jag en lösning på problemet och jag letar till jag hittar lösningen. Just nu befinner jag mig i en sådan situation. Jag har ett problem och jag har en lösning, den är bara inte helt färdig ännu. Har man dock öppnat tanken för lösningen kommer den så småningom. Det kan jag lova er.

 

Nu ska jag fundera vidare och påbörja skrivandet av dokumentet som jag ska sälja. Det kommer bli toppen. =D

Man tror att man är ledig, men icke sa nicke. Beställningar hit och beställningar dit. Nya planer för företagandet på flera håll och kanter. Allt förändrades genom ett litet meddelande jag fick från kontaktsidan på min hemsida. Det här tror jag kommer att bli bra. Jag får jobba med det jag tycker är roligast i slutändan. Dvs leda arbetet. Jag får också göra det på ett sätt som jag själv vill. Jag lär andra att bli duktiga, att arbeta, tjäna pengar och ha samma braiga inställning till kunder som mig. 

 

Det här kommer bli superskoj. Idag arbetade jag med lite leveranser och registreringen av företaget.

 

Nu blir det till att äta. Kvällens middag blir vegetarisk och kommer att bestå av en rödbetspaj. Jag meddelar receptet senare. Den verkar iaf enkel att göra och rödbetorna doftar fantastiskt gott i köket.

 

Nu har jag fått ett gäng beställningar på saker från min tillverkare. Det är så roligt! 

Tänk när jag åker ut på tävlingar och ser min "egen design" galoppera runt på tävlingsbanan. Det ska bli så roligt. Min favorit är ju Sverige-schabraket, men jag tror får personer vågar beställa det. Det kanske är lite för vågat. Än så länge har jag ingen beställning på det, men jag ska beställa hem till mig själv. Jag får väl börja vara extra vågad.

 

Nu ska jag sova.Känslan av att veta att man har ännu fler beställningar på ingång, sponsortävling på söndag, med ett toksnyggt täcke i första-pris är oslagbar. I beställning nu ska jag även lägga till min superba lösning för att slippa lägga hö på backen ute i hagen. Känns toppen att ha kommit på en enkel och smidig lösning på problemet. Jag stal faktiskt lite av iden från ett ställe där en liknande lösning kostade 500:-. Det tycker jag är för dyrt!

 

Nu ska jag iaf sova. Imorgon ska jag besöka hästarna för första gången på några månader och JAG KOMMER ANTAGLIGEN ATT BÖRJA GRÅTA! Kanske kan besöket få mig att börja kämpa igen. Idag hade jag gett upp, men lite feedback från en gammal vän fick mig att köra en fot i mitt eget arsle och ta tag i saker igen. Jag fick en känsla av något bra fast det samtidigt inte alls var vad jag tänkt mig. Nu jäklar ska jag köra iaf. Jag bara ska lyckas!!!!!!!!!!!!!!!!!1

Jag har fått nya cravings, min egen NYTTIGA choklad. Den är så simpel att göra att det nästan är löjligt och i förhållande till köpe-choklad är den så galet god. 

 

Den är inte svårare än receptet som följer

 

Lika delar kakao och kokosolja, smaksätt med lite honung. Den lägger sig på botten när man gjort chokladen och gör att chokladen får lite olika smak beroende på var man äter. 

 

Nästa steg för mig kommer att bli att smaksätta med lite mint, apelsin eller annat gott. Jag kan tänka mig att en del nötter är gott att ha i också.

 

Du måste dock vara lite försiktig med hur mycket du äter. För mycket kokosolja gör att du kan få akut viktnedgång!
Läs mer här: http://www.kostdemokrati.se/midi/2012/07/16/kokosolja-har-helt-otroliga-naringsvarden-och-farmakologiska-mojligheter/

Snacka om drömchoklad!!!!!!!

Jag har funder mycket på vänskap sedan jag åkte från Sverige i somras. Jag har funderat i olika perspektiv. För det första så har jag undrat vem jag är och för det andra har jag funderat vilka vänskaper andra betyder.

 

Nu när det gått någon månad inser jag att vissa vänskaper har varit ett luftslott. Vänskaper som egentligen byggt på vad? Jag inser också att jag hittat nya vänskaper. Vänskaper som kanske räcker längre. 

 

Det blir mycket funderande, men livet är väl så att det går vidare. Senaste tiden har jag känt mig lite ledsen. Det är liksom insikten av vad som varit värt. 

Jag har insett att det här är fel plats för mig. Jag lider och mår dåligt av att vara här. Jag trodde att det hade med gamla saker att göra, men det är bara att inse att jag hör hemma någon annanstans på detta jordklot.

 

Livet går vidare och jag kommer att skita i det som varit och det som är. Jag kör lite här sedan åker jag vidare. Meningen är väl ändå att man ska må bra där man befinner sig. 

Nu har jag bokat in så att på tisdag kommer en person och tittar på en av hästarna. Det känns bra. Allt var toppen tills jag igår först antagligen blev bestulen på 1000 kr i min kassa när jag jobbade och sedan tappade surfplattan som jag fick i golvet så skärmen sprack. Det kändes som ett jävla skit alltihop.

 

Innan det hade jag hittat asbra plats för hästarna. Samma pris som jag betalade när jag hade hästarna hemma, men med ridhus, ridbana, skrittmaskin etc etc etc. Det är bara för bra att vara sant. Jag har typ inte ens fattat än att något kan vara så bra, MEN det är SÅÅÅÅÅ mycket jag behöver fixa innan att jag bara blir matt av tanken. För första gången på länge är jag också rädd för att misslyckas. Nåväl, det löser sig. 

 

Nu blir det en sväng ut iaf. 

 

Jag saknar hästarna så det gör ont i hjärtat nu. Jag längtar tillbaka till att få vara med och se utveckling. På stället jag hittat finns det möjlighet till allt detta och det är ett "hoppställe" så det kan som inte bli bättre.

Allt jag tänker säga ikväll är: attraktionslagen!

 

Imorgon berättar jag mer. Godnatt!